Roxette i Tel Aviv

Det är ganska ovanligt att jag känner mig svensk. Jag tycker det är jättekul att stöta pâ svenskar och prata, men pâminns snabbt om att jag kanske inte har sâ mycket gemensamt med svenskar som levt i Sverige hela livet- förutom just sprâket.

Idag blir det svenskt sâ det förslâr och jag kommer nog känna mig svenskare än pâ länge.

Roxette ger en konsert i Tel Aviv och vi är ett helt gäng som ska dit.

Förfest med smörgâstârta och sprattelvatten här i kvarteret och sedan tar vi taxi.

Roxette ger mig rysningar.

Jag minns gymnasiet, förfester innan stans enda Disco slog upp portarna. Lukten av Loreals hârspray, den där vita med färgglada fyrkanter pâ. Anaï Anaïs och Asti Spumante...

Ikväll blir det tungung och flashbacks...

Rödgrâtna och snoriga...

...satt en hel nation klistrad framför tv:n under gârdagen.

Som om nâgon uppstât frân de döda.

Som en dröm blir som blir verklighet.

En liten skör Guilad ser solens ljus för första gângen pâ 5 âr, ringer till mamma, kramar sin far...

Ord känns plötsligt överflödiga.

Det vi kände igâr är en obeskrivlig glädje.

Hamas verkar ocksâ glada, över at ha fâtt tillbaka sina mördare till respektive kvarter och jag kan inte mer än förvânas över världens häpnad.

Som om man plötsligt upptäckte ondskan.

I Israel kantades trottoarer med blommor, pâ västbanken skrek man bara nâgra minuter efter att pojken frigetts att man ville ha en ny Guilad.

Ibland känns det sâ overkligt och hopplöst.

Sâ omänskligt grymt.

Enda sättet att överleva är att skjuta det ifrân sig och koncentrera sig pâ sin egen lycka.

Tids nog kommer vi att grâta igen.

I väntan pâ Guilad.

Sâ ser det dâ äntligen ut som om Guilad ska frias.
Fem âr instängd, kanske de fem bästa âren i en ung mans liv.
Hamas basunerar stolta ut att det absolut inte ar den sista soldaten som kommer att kidnappas och informerar Israel om att de releasar en film som speltas in under de fem âr han hâllits fângen.
Vi vet redan nu att det kommer att visa en glad Guilad som skrattar tillsammans med sina övervakare.
Säga vad man vill, men de är världsmastare pâ att fâ världen pâ sin sida.

Det är svârt att beskriva känslan.
Glädje blandat med ilska.
450 terrorister - priset är sâ högt.
Kommer dessa terrorister spränga sig själva i luften pâ en buss eller resturang? Situationen skulle bli absurd.

Pâ tisdag kommer han.
Inte en soldat utan en son, en granne, en vän.
Min femâriga dotter har sâ länge hon kan minnas tänt sitt chabatljus och bett en bön om att Guilad ska fâ komma hem.
Vi har alla bygt upp en bild av honom honom, med hjälp av bilder och fantasi, via hans föräldrar.
Men vem kommer hem?
Knappast samma yngling som blev kidnappad.
Jag kan inte sluta tänka pâ hans familj, pâ honom.
Vilken stress och vilken obeskrivlig glädje.
Pâ tisdag kommer inte ett öga att vara tort i Israel.

Den nyfikne Israelen

De ringde frân försäkringsbolaget.
Erbjudande om dubbelt sâ mycket pengar om man drunknar, dör i en trafikolycka eller pâ jobbet t ex. Superintressant, verkligen.
Jag ryser vid blotta tanken.
Killen skulle bara ta lite uppgifter. Ni vet sâ där forcerat snabbt, nästan som en maskin.
Man hör att de rabblar samma ramsa typ 200 ggr per dag.
Namn; Anna Ulrika
Född; Sverige
Personnr;
Makes namn; Olivier
Född; Frankrike
Paus.
Eeeh. Är du frân Sverige och din man frân Frankrike?
Jaa...
Hur träffades ni dâ?

Yom Kipour

I kväll börjar fastan. Ingen mat, ingen tv, inget vatten till lördag kväll.
Det är svârt.
Man blir törstig bara efter nâgra timmar eftersom det fortfarande är varmt.
Tricket är just det, att dricka mängder av vatten innan. Hela dagen.
"Tsom kal" till alla er som fastar!

Fula ord

Svenska svordomar är väl förmodligen pâ tio i topp listan av de mest polerade i världen.
Könsord används men är väl inget man säger pâ jobbet direkt. Men det kanske har utvecklats sedan jag lämnade Sverige pâ 90 talet.
Jag använder fortfarande " Helvetes jävla skit" pâ svenska, och det funkar faktiskt bra.

Mina spanska kompisar pratar som ett gäng fulla motorknuttar.
De hälsar varandra med glada utrop som : Titta, här kommer horan, eller tjockisen, eller häxan och sâ kramas de som om de inte setts pâ flera âr.
När de blir förbannade, ja dâ vâgar jag knappt lyssna.
I Israel hör man ofta svordomar pâ arabiska. Det handlar om könsorgan här med, och horor. Fast morsor är ofta inblandade, förmodligen för att förstärka själva ordet. Om det är morsans könsorgan tar det mer fnurr, och istället för att kalla nâgon för prostituerad kan man dra till med son eller dotter till en prostituerad. Tvâ flugor i en smäll, morsan hamnar i kläm igen.
Min ryska kollega skrek genom hela butiken igâr.
- Ulrikaaa, vad snygg du är- precis som en hora.
Det kom genast fnittrande invändningar frân Ukraina men ryskan klippte av och sa att horor i regel var snygga och att det var en komplimang.
-Ââh tack!

Fniss.

Hur man snattar oliver, eller inte...

Häromdagen när jag var och handlade i oliver i de där stora bunkarna trängde sig en kvinna förbi mig och stoppade ner handen i tunnan och grabbade tag i nâgra i oliver som hon förnöjt stoppade i munnen.
Jag gapade, den ryska kvinnan bakom disken gapade.
-Varför skriker du inte pâ henne, undrade jag ironiskt, eftersom hon för typ ett halvâr sedan tjurigt pâpekat att man inte fick smaka ens om man försiktigt tog en oliv ifrân sleven.
Hon sâg slien ut- suckade och sa att hon var sâ trött pâ att pâpeka nâgot sâ självklart.

Hur kan man bara stoppa ner hela handen bland oliverna liksom?
Jag gillar att generalisera.
80% av de som stoppar händerna i olivtunnorna är sefarader.
Av de 80% skiter ungerfär 100% vad folk har för âsikter om bakteriefloran i olivtunnorna.
Det är stor skillnad mellan ashkenazer och sefarader. Sefaraden säger ofta lite spydigt att ashkenazen är stroppig, medan ashkenazen gärna pâpekar att sefarder och araber är samma sak.
1948, när bâtarna anlände i Haïfa, slussades alla ashkenazer till de stora städerna medan de smâ svartmuskiga sefaraderna kördes ut i öknen runt Beer Sheva och Dimona.

Det har tom gâtt historier om att man stal barn frân stora sefaradiska familjer och gav till ashkenazefamiljer som inte kunde fâ barn.

Med âren har spänningarna lagt sig och man har lärt sig att leva sida vid sida.

Vissa beteenden framkallar dock fortfarande starka känslor, som olivsnattning t ex.

Magdanstips

En av mina ryska kollegor berättade glatt att en av hennes manliga vänner fâtt snits pâ magrörelserna under magdanslektionerna.
Efter att ha tragglat i flera mânader sa läraren att det bästa han kunde göra var att stopppa in en penna i baken, klistra upp ett vitt papper pâ väggen och försöka göra 8:or.
Ett liknande râd kan man ju bara inte hâlla för sig själv eller hur?

Ett gott nytt honungssött âr!

En väldigt kort vecka har precis avslutats.
Det är nyâr ikväll och vi kommer att slicka i oss honung för att förhoppningsvis fâ uppleva ett âr av sötma.
Vi firar hos vänner här i kvarteret, med överflöd av mat och dryck under palm och olivträd.
Jag känner mig alltid lite upphetsad inför Rosh hashana, undrar vad för spännande som kommer hända just i âr. Lite läskigt är det ocksâ.
De kommande dagarna tittar G*d med förstoringsglas pâ oss. Det gäller att hâlla sig i skinnet. Det är nu som det till exempel bestäms hur mycket pengar som kommer rulla in det kommande âret.
Jag hoppas att han är lite extra generös i âr. Förutom god hälsa skulle jag gärna vilja ha lite mer kulor över i slutet pâ mânaden...
Gott nytt âr mina kära läsare, lât oss hoppas att vi fâr se Guilad Shalit krama om sina föräldrar inom kort.

Vilken härlig blandning!

Pâ min nya arbetsplats jobbar:
en brasilanska,en cubanska, en turkiska, nâgra ryskor, en colombianska, en argentinska, tvâ infödingar och en svenska som alla kallar fransyskan.
Alla utom en är judinnor.
Alla utom tvâ ( infödingarna )har flyttat till Israel av personliga skäl.
Vi talar hebresika med varandra men totalt talas 8 sprâk i affären.
Vi firar samma högtider men pâ lite olika sätt.
Det ni.
Tänk om det vore sâ i Sverige.
Tanken är svindlande.Det är ju nästan sâ att man skulle kunna ringa polisen om man kände pannkakslukt pâ julafton.
Ingen normal männsika äter pankisar den 24 december- sâ är det bara.
Imorgon tar alla med sig specialrätter till det judiska nyâret.
Den svenska fransyskan med det nordafrikanska efternamnet tar med sig tunisiska sallader, det har ryssarna bestämt.

Han ser ju sâ himla gullig ut Abbas...

Och medan hela Israel satt bänkade framför tv apparaterna och lyssnade pâ en storartad Bibi Netanyahu satt Palestinierna i Ramallah och grät av Abbas hjärtknipande tal.
De enda som tjurade var Hamas i Gaza.
De är inte alls intresserade av en stat.
Om ni frâgar mig tror jag faktiskt att de inte är intresserade av sâ värst mycket mer än bidrag och missiler.
Undrar vad som händer om de nu fâr en stat.
Abbas är svag politiskt, han har tom anklagats för samarbete med judarna- av sina egna.
Vek och lite trâkig. Inget fräs. Det ryktas t om att han inte tror att intifador löser problem.
Kanske tar Hamas över helt.
Kanske översvämmas västbanken av missiler och andra vapen.
Det skulle bli en fullkomlig katastrof.
Vâr futtiga lilla remsa land skulle bli sönderbombad innan Europa hunnit blinka.
Det är lätt att säga "Let's give them a try" när man sitter i en lägenhet i Paris eller New York.

Shalom allihop!

Sommaren har rusat iväg. En härlig vecka alldeles själv här i Israel och 10 fantastiska dagar pâ Korsika, en ö som nog är det närmaste paradiset man kan komma.
2 veckor med vâra franska vänner som äntligen vâgat sig hit och som självklart kom just den veckan dâ attentaten i södra Israel hände, och dâ missilregnet var som intensivast.
Sommaren hâller oss fortfarande som en snara runt halsen, men idag har det regnat. Inte här men i stora delar av Israel.
Jag har âtervänt till min juvelbutik och det är helt underbart. Jag flyger iväg till jobbet, sâ otroligt skönt att komma ut. Företaget sköts till största del av maken men jag har mina fingrar med i spelet och efter tvâ veckor konstaterar vi glatt att det faktiskt fungerar.
Korten är frân Korsika.
Tack för era mail och meddelanden.
Allt är väl.
Nu är jag i gâng igen!

När paranoïan tar stryptag

Igâr ville maken bjuda pâ resturang.
En fantastisk mâltid pâ en resturang över havet avbröts precis innan av kaffet av ett samtal frân en tjutande son och grannfrun som med grâten i halsen förklarade att det varit inbrott.
Igen.
Inte hos oss den här gângen tack och lov men hos dem.
Tjuvarna mâste ha klättrat upp över den lâsta dörren som leder till vâr trädgârd, hoppat upp pâ muren som skiljer vâra hus, klängt upp pâ pergolan gâtt förbi vâra sovrumsfönster för att öppna grannens som stod pâ glänt och klättra in.
Grannarna var hemma.
Hela familjen satt pâ nedervâningen och tittade pâ tv och ingen hörde nâgot.
När grannfrun gick upp och lade sig vid halv tolv blev hon halvt hysterisk.
Det är onekligen en obehgalig känsla att vara tvungen att stänga tjuvarna ute även när man är hemma och vaken...

Kort frân vâr Golan weekend!

Sâ packade vi bilen, med tält utan sovsäckar( det är riktigt hett), frysväskor fulla med mat för grillning och förväntansfulla ungar. Mot norr, mot Golan. Det vackra, omstridda Golan som en gâng var Syrien.

Första stoppet, om vi inte räkna spypausen pâ Mac Donalds, var Rosh Pinna. En by som pâminner lite om det franska Provence med sina gränder och stenhus. Byn ligger pâ en kulle i övre Galiléen och utsikten är fantastisk. Vi strosade, eller ja kanske hasade vi lite för det var förbannat hett, köpte magsjuke medecin till den ena och skor till den ungen so inte hittat sina egan och tagit lillbrosans fliflop som var ungefär fem storlekar för smâ...




Vi valde Hurshat Tal, igen. för att det ligger sâ bra till och för att barnen kan svalka sig lite. Runt hela campingen rinner smâ bäckar där ungarna kan vada.
Det är hett. Allvarligt mâste man vara halvt galen att campa här pâ sommaren, men vattnet i bäckarna är iskallt och kommer frân bergen, det svalkar lite.



Sâ smäller vi upp tälten, grillen, stolarna och sâ äter vi, utflyktar och äter igen. Chekchouka till frukost. Med färskt bröd frân den lokala bagaren.
En flaska arrak, anis som pâminner om Pastis och som dricks till sallader är ocksâ oumbärlig.

Utflyktsmâlen ligger nära. Fördelen med ett litet land är att man inte förlorar tid pâ lânga resor.
Nimrodfortet, byggt av korsfarare pâ 1200 talet. Jätte vackert och kul för ungarna. Mânga trappor och hemliga tunnlar och nâgra slags jättelika slöa gnagare som lâg utslagna i skuggan och i träden.

Efter Nimrod besökte vi Banias fallen. Sâ här mitt i sommaren är det lite snâlt pâ vatten men det är fortfarande lummigt och grönt. Vattnet är klart som kranvatten och egentligen fâr man inte bada. Vakterna lät dock ungarna svalka sig.

Lunchen intog i en av druzbyarna. Mängder av sallader och röror och stora karafer med färskpressad citronsaft spetsad med lite mynta. Druzerna vill inte bli tagna pâ kort vilket är lite synd. Den äldre generationen är sâ fint klädda tycker jag. Maten var supergod och servicen vänlig. Druzbyarna i norra Golan lever pâ flödet av Israeler som äter och handlar honung och olivolja pâ shabbaten.

Dagen avslutades vid Syriska gränsen. Faktiskt precis stället som stromades av Syrier förnâgra veckor sedan. Vi mötte en ung kille precis vid stängslet. Väldigt vänlig. Han visade oss sitt hus och berättade att han jobbade i Tel Aviv. Han skakade hand med oss alla och önskade oss trevlig helg. Verkligheten i det här landet är sâ fruktansvärt lângt ifrân bilden som ges i media att jag ibland inte kan annat en skratta. Bakom stängslet finns ett minfält och sedan tar FN över.

Sista dagen pâ helgen raftade vi i Kfar Blum.
Helt suveränt. Vi valde den lugna slingan eftersom ungarna var med.
En superlyckad helg med ett supergäng!

Skitsnack och avund...

Igâr bjöd vi personalen pâ middag.
Vi gör det ibland eftersom vi verkligen uppskattar var och en.
Fyra sekreterare arbetar hos oss, fyra kvinnor.
Jag har alltid fascinerats av det kvinliga beteendet pâ arbetsplatser. Jag säger kvinligt eftersom jag under mina 20 âr pâ arbetsmarknaden faktiskt aldrig sett karlar bete sig pâ samma sätt.
Blickar, skitprat, viljan att skvallra om personen som hotar, som är lite för bra, hon som känns som ett hot. Blanda ihop privatliv med arbetet, avundsjuka...
Det är ju sâ enkelt att hâlla allt pâ en lite sterilare nivâ. Säga go'morgon, tack och hejdâ till nâgon man kanske inte uppskattar och minnas att det faktiskt är en arbetskamrat och inte en pâtvingad vän.
Kvinnor i grupp är nästan lika komplicerat som Mellanöstern.
Gârdagens middag var en mardröm.
Till min fasa sâg jag en av kvinnorna förvandlas till ett monster. Jag hörde henne viska vid bordet, kritisera den nya unga lite glittriga sekreteraren, sâg blickarna och grimaserna i ögonvrân.
Idag vaknade jag fly förbannad och väldigt besviken.
Sâ fruktansvärt lâgt.

Att palla passion (sfrukt)

Igâr var vi pâ middag.
Kvällarna börjar bli riktigt heta nu, temperaturmässigt alltsâ.
Ett kallt rosévin mellan bougainvilla och mynta i mânljus.
Diskussioner om välmâende och den totala avsaknaden i kvarteret (jag skriver inte Israel eftersom nâgon säkert kommer att kunna bevisa ett 11 ârig snorunge i Herzeliya faktiskt har en ny Gucci väska) av tolvâringar med Diorväskorväskor.

Vârt värdpar har ocksâ gett upp sitt gamla liv för ett nytt, och precis som oss njuter de av enkelheten och de osnobbiga Israelerna, av ett alldeles kavaj- och kostymlöst vardagsliv i flipflops...

Pâ vägen hem pallade vi passionsfrukter som nu ligger och mognar i solen.
Sommaren är här och livet har en smak av sol och havssalt...

Det sydländska "way of living".

Nâgot som för mig är typiskt sydlänskt är spontanitet.
Nordeuropéer bladar ofta ihop orden spontan och oroganiserad vilket är tvâ helt skilda saker.
Iförrgâr var vâr vän S här. Hans fru har âkt till Europa och stannar en vecka och jag undrade om han ville äta chabatmiddag hos oss pâ fredag.
Han tackade ja och kommer med sina fyra barn.
Under gârdagen stötte jag pâ nagra andra vänner och vips blev det nâgra inbjudningar till.
Jag tror vi är runt 20 nu.
Jag har självkklart inte börjat laga mat, funderat pâ hur vi ska sitta, eller kollat om det finns tillräckligt med stolar till alla.
Mat kommer att finnas i överflöd när jag är färdig och sittplatser ordnar sig, för hjärterummet är enormt.
Ofta när man bjuder in stora grupper kommer folk dessutom med nâgot de lagat. Ett chabatbord är fullt av maträtter med smak av kummin, kanel, vitlök och koriander som äts med cousous eller ris, iallafall om man umgâs i sefaradiska kretsar.
Jag älskar att göra saker i sista minuten, att duka upp enorma matbord och umgâs i grupp. Stöket, röran och kivet ger mig livslust och just att det sker sâ där spontant gör stämmningen sâ lättsam och okonstlad.
Chabat Shalom mina vänner, nu kliver jag in i köket!

Hjälpa eller stjälpa...

Sommar och sol, vackert medelhav.
Fâr ni lust att segla?
Nästa vecka kommer gazaflottiljorna tillbaka. Med mat. För världen tror fortfarande att det inte finns mat i Gaza.
Jag läste ett uttlanade frân nâgra businessmen frân Gaza som spydigt sa att problemet ligger inte i att fâ in mat i gaza utan att fâ ut den.
De vill exportera.
Hela situationen skulle vara skrattretande om den inte vore sâ allvarlig.

Lite självömkan...

Mamma!, ropar min 11 âriga son oroligt när han ser mig sitta i fâtöljen ï vardagsrummet. Vad är det med dig? Varför sitter du ner?Jag flinar slött och sonen fortsätter:
-Du brukar ju bara sitta ner när vi âker bil...
Och dâ tycker jag lite synd om mig själv. För det fâr man ibland.
Nästa vecka ska jag beställa tid hos "Hen", hon som byggt ett Spa i sin källare.
Hon som masserar som en gudinna och gör ansiktsbehnadlingar, med tända ljus och doftnade oljor.
Because I'm worth it men framförallt för att mina gulliga väninnor gav mig ett presentkort i födelsdagspresent.

Beslutet är taget

Företaget är pâ fötter.
Relativt stadiga sâdana.
Vi har fyra sekreterare, bra tjejer. Motiverade och trevliga.
Nu kan jag med gott samvete flyga ut ur boet och arbeta utanför hemmet nâgra timmar om dagen.
Jag kvävs av att arbeta hemma.
Det finns massor av fördelar men jag kvävs.
Nu väljer jag faktiskt, och velar lite.
Mellan nâgot väldigt stort och spännande och nâgot mindre spännande men kul och bekvämt.
Efter sommaren, efter Korsika sâ kastar jag mig ut bland folk igen,
och jag ser fram emot det som bara den!