Att sikta pâ stjärnorna och nâ trädens kronor

Sâ har vi dâ äntligen nâtt nollpunkten. Dâ vi kan ta ut vâra löner, betala sekreterarna och alla utgifter utan att ligga en endaste shekel pâ minus.
Kanske just för att vi är där nu känns tröttheten i kropp och själ.
Fram tills nu har det liskom inte gâtt att känna efter.
När jag kastar en blick bakom axeln fâr jag svindel. Jädrar vad vi har slitit för att vara här idag och shit vad bra det blev.
Det har tagit drygt 2 och ett halvt âr att komma pâ fötter.
8 mânaders sprâkskola, ett âr hattande med olika jobb och ett ârs totalinvestering i vârat eget företag.
Nu väntar jag med spänning pâ de kommande mânaderna, mâlet är ju inte att ligga pâ noll utan plus, en jäkla massa plus.
Man ska vara ambitiös tycker jag.
Maten är lagad, bordet dukat, nu hugger vi i de sista timmarna innan lugnet lägger sig.
Chabat Shalom mina vänner!

Klockan fem varje onsdag

har barnen simlektioner pâ Kääntry.
Alla mammor sitter nybrushade och välsminkade pâ bänkarna och ler.
När simläraren gâr runt bassängen i bar överkropp och tatuerade muskulösa armar gâr det som ett sus i publiken.
Barnen söker förtvivlat mammornas blickar för uppmuntran, mammorna lika förtvivlat simlärarens.
Jag har hört talas om simlektionerna och trott att mina väninnor överdrivit situationen.
Igâr, nertryckt i jacuzzin mellan tvâ pensionärer, fnissade jag för mig själv- en riktig onemanshow!

Vilket slöseri...

Jag vet att det finns saker som var bättre förr. Att det finns de som har upplevt sâ hemska saker att det är svârt att gâ vidare. Jag dömer inte, för jag har nog haft ett förhâllandevis enkelt liv.
Det hindrar inte känslan att vilja ruska om, höja rösten och undra om allt verkligen var sâ jäkla perfekt innan, att livet gâr vidare och att alla dagar har sina förutsättningar och chanser. Att med lite positiva tankar gâr allt sâ mycket lättare. Det är vetenskapligt bevisat visste ni det?
En studie pâ Harvard bevisar att positivt tänkande och god hälsa hos människor över 40 hänger samman.
Allt detta försöker jag säga till min kompis L som är sâ uppe i "svunnatidersträsket" att dagarna bara rinner förbi utan att hon reagerar. Sâ jäkla sorgligt. Man kan ändra enormt mycket pâ bara en dag!

Min logiska tioâring.

Idag kom tioâringen hem och berättade att de lär sig om katastrofer i skolan. Inte bara krigssituationer utan även tsunamis, jordbävningar och översvämmningar.
De fâr instruktioner om hur de ska bete sig, hur och var man tar skydd etc.
Just jordbävningar är nâgot som sonen tycker är superläbbigt sâ det är ju skönt att de tar upp ämnet i skolan. Vi lever ju i en region där det faktiskt finns stor risk för ordentliga jordskalv.

Tydligen ska de testa gasmasker om nâgon vecka.

-Usch sa jag, jag gillar inte gasmasker, det verkar sâ otäckt att andas i dem.
Han sâg pâ mig och svarade.
-Det som är otäckt med en gasmask mamma är att ditt liv hänger pâ den. Om den fungerar eller inte. Det är det som är läskigt, inget annat.

Jag tror att han börjat bli stor min lilla klimp.