Rörmokare Cohen

Man skulle ju utbilda sig till rörmokare alltsâ.
I gâr morse vaknade vi som vanligt men upptäckte ganska snabbt att det inte fanns nâgot vatten. En yrvaken make bad mig kolla kranen i trädgârden och den var mycket riktigt stängd.
Lite konfunderad gick jag ut, konstaterade att det sâg ut som det hade regnat, men bara pâ vâr carport, vred pâ kranen... Fontänerna i versailles kändes töntiga jämfört med vad jag sâg. Det forsade vatten frân marken och lodrätt upp.
Rörmokaren kom klocken 13h42. Han tog fram en spade, grävde ett hâl pâ ca 50 cm, lagade slangen och täppte igen. Klockan 14h58 ringde vi husägaren.
- Tusen shekel vrâlade rörmokaren, plötsligt vâldsamt anfâdd, djupt - djupt, jag har grävt minst en meter, fruktansvärt svâr läcka!Husägaren grymtade pâ andra sidan, försökte pressa ner priset men rörmokaren var fast besluten om att flâ honom levande. 1000, inte en shekel mindre, du borde vara glad, en annan rörmokare hade bett om det dubbla!
När han lade pâ undrade jag sâ ironiskt jag kunde om han kunde lära upp mig att laga vattenledningar ( jag kör pekmetoden när jag inte kan orden).
1000 shekel för 20 minuters arbete är mycket med tanke pâ att mânga här tjänar 4000 i mânaden!
Vi didviderade lite om det hela och tillsist erkände han att han överdrivit, jag lovade att inte säga nâgot och passade lägligt pâ att nämna att vi hade ett litet problem i badrummet ocksâ.
Han fixade badrummet gratis mot min tystnad och 14h10 var han härifrân.
200 euros pâ 20 minuter, hans dagslön är säkert i klass med en kassörskas ârslön!

... och sâ ett tacktal...

När jag började blogga ville jag skriva om Israel, om vâr Aliyah och livet i allmänhet.
Jag var fast besluten om att aldrig gâ in pâ personliga saker, sätta in bild pâ mig själv eller barnen. Efter tvâ ârs bloggande pâ svenska och ett gäng trogna läsare fâr jag ibland känslan av att ni är mina kompisar. Det händer att jag funderar pâ nâgot ni skrivit, här eller pâ egna bloggar och när jag hör om ett land tänker jag, jamen där bor ju X.
Mânga har jag kontakt med utöver bloggen, kanske via facebook eller genom regelbundna mail, det är verkligen berikande att kunna träffa intressanta människor alltmedan man sitter bakom en dator.
Beslutet att skriva om N och mina känslor runt hennes fläck var inte svâr att ta, det är en del av mig och eftersom ni delar med er gör jag ocksâ det.
Jag är djupt rörd av alla kommentarer, pâ bloggen och via email. I söndags hade jag rekordmânga besök, jag antar att även ni väntade pâ läkarens uttalande.
Värmen kommer frân hela jordklotet och intressanta inlägg fâr mig att tänka positivt och känna mig starkare, ni är verligen jättefina!
Tack snälla för ert stöd, det betyder enormt mycket.

Ljuva ungdom...

Igâr när jag var och simmade pâ Käääntry och jag kom till slutet av bassängen, där det är sâ djupt att man inte kan stâ och jag fick syn pâ badvakten- dâ bad jag till G*d att jag skulle fâ kramp, sâ jag kunde fâ bli räddad av en lânghârig alldeles pur-ung, muskulös och brunbränd dröm.
Det hände ingenting,.
Jag fick inte ens sendrag.
Suck, lite vardagsaction kan man väl fâ ta del av?!!