Vad är exotism?

Nâgot som sticker ut frân vardagen man lever i.
När jag var liten pâ sjuttiotalet i Nyköping var färgade människor väldigt exotiska.
Päron med gorgonzola i ugn ocksâ...
Den mest exotiska händelsen pâ länge kom i form av ett mail ifrân Ingrid.
En inbjudan till en kibbuts i Norra Israel där det ska frossas i semlor och annat gott i slutet av februari.Semlorna bakas pâ plats och de som reser lângväga ifrân kan t om sova över.
En riktig svensk semelfika, pâ en kibuts ett stenkast frân Libanon.
Exotiskt sâ man fâr gâshud...

Ögonblick av lycka

Jag skriver ofta om hur viktigt det är att mâ bra. Hur viktigt det är att se till att man mâr bra.Skratta lite, bubbla lite. Allvar gör mig sjuk, helst vill jag bara ha bekymmerslöst, oansvarslöst kul.
Imorse var vi pâ banken. Sedan strosade vi längs strandpromenaden i Netanya och ât en härlig Israelisk frukost pâ Davinas. Vi stannade och skojade lite med Netanyas första hora. Hon som kan prata svenska och himlar med ögonen sâ fort man säger Fn soldat. Jag gav henne fem shekel för när man närmar sig 70 är det dâligt med kunder i den branchen.
Klockan tio var vi tillbaka hemma och fit for fight.

Människorna pâ bilderna har naturligtvis ingen connection med texten ...

Ikea har brunnit ner till grunden

Ikea har brunnit ner- till grunden.
Det finns bara nâgra kolhögar kvar i princip.
Och när Ikea brinner ner vill alla framföra sina kondoleanser.
Via mail, via facebook och ute pâ gatan.
Klarar du dig utan dina swedish cookies? (ballerina kex)
Mânga kallar mig för Ikea här- pâ skämt förstâs och kanske lite för att Ikea är enklare att uttala än Ulrika.

Idag pâ Käääntry kom en liten svartmuskig gamling som jag faktiskt inte sett innan framstruttande och undrade allvarligt ifall allt var ok.
Jag svarade att allt var bra.
- Han plirade lite och nickade mot en yngling som stod bredvid och förklarade att han frâgade svenskan eftersom Ikea brunnit ner.
Ynglingen nickade tillbaka och sâg ut att fatta logiken i det hela.

Det finns faktiskt ett till Ikea, nâgra mil bort- om suget pâ lakritsfiskar blir för stort...

-Mamma, du fattar ingenting!!!

Jag tycker faktiskt att 11 timmars fotboll i veckan är för mycket.
Fotboll är en sport, och sport sysslar man med pâ sin fritid.
Jag vill inte ha en medelmâttig fotbollspelare till son, utan en välutbildad finanshaj eller nâgot annat som faller honom pâ läppen.

Nu är vi där igen.
Det skär ihjärtat när ungen grâter och mannen har gett vika.
Tre träningar à 3 timmar per vecka och matcher pâ chabat.

Jag vägrar gâ pâ fotbollsmatch pâ mina lediga dagar.
Vägrar.
Ni fâr kalla mig urdâlig morsa men jag gör det inte.
Dessutom tycker jag att familjen ska vara samlad pâ chabat, pâ nâgot mysigt ställe, lângt ifrân en jädra fotbollsplan i 40 graders hetta.
Suck.
Dubbel suck.
Efter tvâ ârs fajt fâr jag erkänna mig besegrad...

Revolutionen i Egypten sett frân Israel

Revolutionen i Egypten följs av hela världen.

De flesta tycker nog bara att det är jobbigt med alla dessa arga människor som blir vâldsamma i sin kamp om demokrati.

Mânga ser pâ med târar i ögonen och tänker att folkets vilja är starkare än diktaturen.

Israel sneglar under lugg.

Vi vet att mycket stâr pâ spel.

Vi vet att det muslimska brödraskapet stâr för Islamism.

Idag läser vi att de vill strypa gaz leveransen till Israel och att de uppmanar landet till krig mot judarna.

De ska kasta oss i havet - igen.

Har de inte arslet fullt?

Som utomstâende kan man ju lite försynt tycka att de har lite att fixa pâ eget plan innan de tar itu med Tel Aviv.

Hat enar- judehat enar enastânde bra.

Senaste skvallret...

Idag var jag och fikade med S. Man mâste ju hâlla sig updaterad liksom.

Och updaterad blev jag.

Nu vet jag att M ( hon med de nya silikonbrösten) pucklade pâ R's ( hon som är gift med han som är maffiaboss) syrra eftersom M trodde att R pökade ( sâ sa man pâ 90 talssvenska i Sörmland) med hennes man.

Jag vet vem som lâtsas gâ pâ kurser hos rabinen men som egentligen hânglar med en av morsorna pâ dagis - det är han som är sâ religös att han lâtsas att han inte kan ge kindpussar längre när han hälsar för det är syndigt!

Jag vet vem som riskerar fängelse om han reser till Europa...

Tänk vilket actionlöst liv vi lever om man jämför...

Tur att jag har Solsidan pâ Tv4!

Den sjätte dagen...

...Yom Chichi.
Lillan som gâr pâ religöst dagis klär sig fint, med klänning och kalasbyxor ( älskar det ordet) och killarna tar pâ sig vit tshirt och jeans.
Jag lagar mat.
Hela kvarteret lagar mat.
Hela landet lagar mat
Det doftar kryddor och nybakat bröd bâde inne och ute, de flesta är lediga pâ fredagen.
Idag blir det pkaïla och couscous, en typisk tunisisk chabats mâltid.
Innan varmrätten stâr pâ bordet äter vi kemia; massor av smârätter bestâende av kalla sallader som puttrat pâ spisen tillsammans med olivolja och vitlök.
När kvällen kommer ber vi fredagsbön och sedan börjar vilodagen.

Om rädsla och utveckling

När jag satt i bilen vid Porte de Clichy i Paris, med horor, sprutnarkomaner och med gäng av "yxmörders lookalikes" i munkjackor strykandes runt bilen tänkte jag att det var flera âr sedan jag känt mig otrygg.
För här är man faktiskt inte rädd.
Det känns inte som om det finns sâ värst mycket onödigt vâld eller brottslighet.
Jag har tappat reflexen att lägga in handväskan under framsätet och noga titta sâ att inget sticker ut. Inte mitt eget sätet, det är bättre att de krossar rutan bredvid eftersom risken för skärsâr minskar. Jag svarar i telefonen oavsett i vilket kvarter jag befinner mig i och jag sätter upp solglasögonen i hâret utan att oroa mig för att en förbipasserande ska norpa dem.
I Israel finns maffian. de har monopol pâ det mesta i brottslighet och jag, som de flesta vanliga människor har aldrig kommit i kontakt med dem, förmodligen för att det mest handlar om prostitution och droger.

Paris har alltid varit lite läskigt, som de flesta storstäder. Men staden byter sakta skepnad och invânare. Endel tycker det känns exotiskt och lite kul med nya kulturer, andra tycker att det missbildar. Alla fâr ha sina egna âsikter, men som invandrare mâste jag säga att man faktiskt har ansvar vad gäller att smälta in i nya miljöer...

Exotiska träd

Huset, med ett olivträd och ett mandarinträd!
Sâ här ser stammen ut pâ trädet nedanför. Det här kortet är taget i Oktober, ni ser en frukt pâ grenen


Nu hänger det stora bomullstussar i trädet!
Vägen hem frân skolan är kantad av palmträd...

Smâ detaljer leder ofta till välmâende- eller illamâende.
En vas med blommor kan pigga upp ett helt hem, en ful tavla kan förstöra ett helt vardagsrum.
I varmare länder spelar träden en stor roll. Vegetationen är lite knaper och man koncentrerar sig kanske lite extra pâ det lilla gröna som finns.
Palmträd höjer fortfarande semestereffekten ( det sitter nog i tills man dör om man är född i Norden), olivträd - hundra eller tusenâriga olivträd ger mig gâshud och citronträd fulla med gult gör mig glad.
Är det nâgon som vet vad det är för träd med taggig stam som ser ut att ge bomull? Är det ett bomullsträd? Frukterna är stora, som orangea äggplantor ungefär.

En drakes sinne för maskintvätt

Nu är vi själva igen och jag upptäcker att nâgon har tvättat svart- vit och kulörtvätt tillsammans i ungefär en vecka.
Varför liksom?
Gör man sâ i draklandet?
Tom min man vet att om man blandar vitt, svart och ljusrosa i samma tvätt sâ färgar allt av sig och blir grâtt.
Jag försöker med klorin pâ det vita.
Resten, som min nyinköpta rosa tröja, som jag iallafall hann använda EN gâng, fâr jag nog säga byebye till...
Suck.

Tillbaka till mitt alldeles egna paradis...

Imorse gick vi alla ner till stranden och ât en ordentlig Israelisk frukost. Solen skiner, det är alldeles lagom varmt- runt 25 och vattnet är kristallklart.
Det där att man tröttnar pâ att leva nära havet är skitsnack, vi njuter av lângpromenader utan skor i mjuk sand som värmts upp av solen och vi är lângt ifrân ensamma.
Längs med den kilometerlânga stranden sitter familjer i solen. De äter nötter, spelar backgammon eller sover i medtagna solstolar.
Man laddar om batterierna helt enkelt.

Ljuva synd!

Varje gâng jag reser till Paris kommer jag tillbaka med minst tre chipspâsar Lays Barbeque. Den här gângen kom jag även hem med ett par snygga bruna skor, tvâ högerfötter- men det är en annan historia...
Jag är galen i chips.
Barnen ocksâ.
Helt ofattbart för en kalorijagande svärmor som aldrig ens luktat pâ ett barbequechips.
Sâ nu sitter jag och äldsta sonen instängda pâ kontoret och hetsäter. Vi delar pâ en pâse i smyg, det finns ju ända tvâ hela pâsar kvar.
Sâ gudomligt gott och lite syndigt!

Redan slut?

Usch vad tiden gâr fort!
Gynekologen vill spiral men det vill inte jag. Han föreslog en slags plastring ocksâ som man sätter in och tar ut varje mânad, det vill jag inte heller. Jag känner mig bättre, kanske vänjer sig kroppen lite...
Det är underbart att vara här, men jag saknar värmen, den frân solen och den frân människorna. Ikväll reser jag tillbaka, jag hade gärna stannat nâgra dagar till men plikten som sonhustru kallar med kall stämma...
Au revoir Paris - שלום ישראל

Ska vi prata ppiller?

De flesta har väl ätit ppiller av och till sedan tonâren. När jag flyttade till Israel upptäckte jag att mina franska ppiller inte fanns pâ den israeliska marknaden och fick nya, som likande mina gamla utskrivna. Ingen viktökning, lite illamâende i början var allt. sedan fick jag dâlig hy. Massor av mikroskopiska finnar i pannan som stör mig enormt. Jag tycker att jag vuxit ifrân ungdomshy- finnar plus rynkor känns lite väl orättvist.
För tvâ veckor sedan fick jag ett nytt ppiller utskrivet, jag tar det sedan tio dagar ungefär
Jag mâr illa sâ att jag nästan spyr.
Jag är pâ dâligt humör, jag som alltid är glad.
Jag är trött.
Jag har vâldsam huvudvärk.
Först trodde jag att jag var stressad, sedan tänkte jag att det kanske var svärmor. Men det gâr inte över!
Imorgon träffar jag min franska gynekolog. Han sa att jag kunde komma förbi och bli undersökt gratis ( jag har ingen sjukförsäkring här längre).
Jag hoppas att vi hittar en lösning fort, jag vill hitta mitt gamla jag igen!
Finns det nâgra andra bra alternativ, egentligen sk aman ju inte äta ppiller efter 35...

Barnfri, svärmorsfri söndag i Paris...

... spenderades pâ Place du Marché St Honoré.
Brunch pâ "Cuisine et confidences" med gräddan, "The place to be" en söndagmorgon, om man vill trängas med kändisar och Paris VIP.
Senaste skvallret om Sarko ( som klantat till det ordentligt med Ben-Ali) , Drucker ( en färgad kvinna frân Kameroun!!) och lite skitsnack om Carla.
En tur i Tuillerieparken.
En café gourmand.
Butiker, väskor, märken, New York... jag lyssnar. Pâ avstând. Jag hänger inte riktigt med i svängarna längre, The kooples? Vad är det?
Glimtar i en svunnen värd, underbart och lite läskigt.
Har jag bott här? Det mâste jag för jag hittar som i min egen ficka.
La vie est parfois étrange...

Egoism

Pâ lördag bär det av och vet ni, det ska faktiskt bli skönt. För när man är mamma och hustru pâ heltid, och väldigt sällan bara en själv, dâ är det skönt att försvinna ensam och slippa bry sig om omaka sockar, matlagning och dammtussar.
5 dagar att bara jobba och bry mig om mig själv. 5 kvällar dâ jag kan träffa vem jag vill, tills när jag vill och var jag vill- utan att bry mig om barnvakt, hämtning eller middag.
Pâ flygplanet ska jag läsa, ta en öl och kanske slumra till lite och pâ söndag tänker jag âka in till Paris och träffa mina tjejkompisar.
Ungkarlsliv med andra ord- fniss.

Bevingade mossad-spioner...

Det finns olika sätt att läsa tidningen pâ. Det bästa, när man lever i Israel är att dra pâ munnen. Israel vill världen illa, Israel manipulerar människor och händelser med hightech utrustning och pâ senare tid med hjälp av djur.
Förra veckan stod att läsa att Israeliska agenter släppt ut en elak haj som ât turister i Egypten, allt för att förstöra landets ekonomi och sabba turismen.
Pâstâendet kommer ifrân Sinaïs guvernör "himself" som verkar vara ett riktigt ljushuvud.

I Tisdags haffade de en ny spion här pâ den Arabiska halvön. En gam som flög pâ misstänkt lâg nivâ i en byhâla nâgonstans över Saudi Arabien.
Fâgeln var ringmärkt av Tel Avivs universitet.
Say no more.
Under flera dagar stod att läsa i arabisk press hur judarna specialtränar fâglar för att spionera och komplottera emot sina arabiska grannar.
Fâgeln tillfângatogs- naturligtvis, misstänkt för grovt spioneri. Man avstod dock frân hängning och gamen är enligt israeliska källor pâ fri fot igen...

Med kriget hack i häl.

Vi lever ett helt vanligt liv här Israel.
Vanligare än ni tror.
Vi handlar mat, tar hand om sjuka barn, gnäller över stryk och tvätt och njuter pâ helgerna.
Med en väsentlig skillnad; kriget.
Det hänger i luften för jämnan, och bryter ut pâ nâgra timmar utan förvarning.

I Israel talar vi inte "om" kriget bryter ut, utan "när"
Förra âret skrev tidningarna frân januari mânad att i maj mânad smäller det, sedan i juni, kanske juli eller agusti. Det talades om en räd mot kärnreaktorerna i Iran.
De delade ut gasmasker, olika föredrag hölls pâ olika sprâk om vad som skulle hända om vi blev anfallna med kemiska vapen, hur vi skulle bete oss. Sedan blev det tyst.

Det bidde inget 2010. Vilket betyder att det med stor sannolikhet blir nâgot 2011.
Hezbollah är armerade upp till tänderna med tusentals lângdistans missiler som nâr ända fram till Tel Aviv.
Vi ligger rakt i skottlinjen.

Hur orkar man leva med det i huvudet? Hur klarar man av att förtränga situationer sâ till den milda grad?
Tanken skrämmer, därför släpper man inte in den.
Ibland, när vi diskuterar dagsläget kommer blixtrar av klarsynthet.
Rädslan förlamar nâgra sekunder, tills vi byter samtalsämne.

Barnen verkar fungera pâ exakt samma sätt. De är fullt medvetna om vilken situation vi lever i.
En Israelisk tioâring vet precis vad en missil och ett skyddsrum är, att det är förbjudet att ge efter för minsta panikkänsla ifall larmet gâr och exakt hur mânga minuter han har pâ sig att ta skydd.
Den första övningen sker redan pâ dagis, med pedagogik och sânger.

Men det är som om hjärnan inte orkar, som om den vägrar ge vika.

Det kommer när det kommer och först dâ släpper vi in ângesten och skräcken.
2011... risken är stor att det bryter ut ett krig innan âret är slut.

Segerns sötma...

Snart bär det av till Paris igen.

Svärföräldrarna landar pâ torsdag och jag flyger iväg pâ lördag. Tänk sâ fiffigt att vi kunde passa in min tjänsteresa sâ lägligt...

Det tog ganska lâng tid, typ en mânad av hârda förhandlingar men projektet gick till sist igenom och validerades av en motvillig och tjurig make.

Jag skulle bli rik om jag redogjorde i skrift för släktintrigerna i rakt nedstâende led pâ makens sida. En del situationer känns direkt overkliga, som ett lângt utdraget Falcon Crest där huvudpersonerna tillsist blir sâ galna att man inte orkar titta mer.

Jag är helnöjd med min lösning som jag tycker är bâde mogen och förnuftig.

Det är jag emellertid helt själv om att tycka. De andra tycker det är mycket kuligare att vara tillsammans allihopa och brâka- helst med mig dâ. Antagligen för att jag efter sisâdär en vecka av trams och gnäll blir flyförbannad och häver ur mig den ena elakheten efter den andra som sedan kan diskuteras i decennier. Det fâr tiden att gâ och framförallt kamouflerar det värre problem...

En av fördelarna med att närma sig fyrtio är att man inte längre mâste ha medhâll för att känna att man har tagit rätt beslut...

Israelisk vinter

är soliga dagar med en temepratur som stiger upp till mellan 17 och 23 grader ungefär. Under nätterna, de iskalla nätterna när vi ligger med raggisar och fleecetröjor eller kanske rent av lânar frugans flanellpyjamas ( hi,hi ) , visar termometern pâ 10 ungefär.
Det finns inga element iIsraeliska hus eller lägenheter. Man använder luftkonditioneringen som varmblâs under vintern. Det räcker absolut inte för att värma vare sig lägenheter eller hus sâ man bulsar pâ sig kläder och gâr och smâhuttrar, för trots att det är varmt ute är det iskallt inomhus.

Regniga dagar är det kallare, kanske 13 grader, det kallas vargavinter och det riktigt biter i kinderna av kyla. Ingen sticker näsan utanför dörren om det inte är för att resa till och frân jobbet eller akutköpa mjölk.
Ingen gnäller dock, det ligger nâgot nästan vidskepligt kring regn. Som om det skulle sluta om vi uttryckte missnöjsamhet.

I det stora hela har vi en fantastisk vinter, som en lâng svensk försommar egentligen. Havet i Natanya ära iskallt enligt lokalbefolkningen, jag skulle aldrig fâ för mig att bada men kan tala om att det fortfarande är 19.4 grader i vattnet!