När jag läser i Le Figaro att tre judiska pojkar blivit överfallna i Paris när de var pâ väg till Synagogan känns det som jag verkligen tagit ett bra beslut att flytta hit med barnen. Den känslan finns ju där även när jag inte läser tidningen, men den förstärks ju sâ klart. Det är det tredje mediatiserade överfallet pâ nâgra mânder i kvarteret där maken jobbade. Killarna fick stenar kastade pâ sig, ett sânt beteende är ju bara förstâeligt för media och politiker när det händer här i Israel sâ MAM ( Michelle Alliot Marie) har med bestämdhet fördömt detta överfall av antisemtisk karaktär och nu letar polisen febrilt efter stenkastarna. Den som inte förstâr svarar nu - ja men det är väl säkrare att leva i Paris än i Israel! Det är det säkert, pâ mânga sätt, Belgien vill ju inte utrota Frankrike frân Europa kartan... men här kan barnen ha kippa pâ huvudet om de vill, och barnen kallas vid deras förnamn och inte för "judarna" De första dagarna här sjöng barnen regelbundet Israeliska sânger pâ gatan för full hals, jag tror att de kände sig fria de ocksâ. Priset för friheten är militärtjänstgöring och febril kontrol av väskor, bilar och fickor, upp till var och en att avgöra om det är värt det eller inte.
Idag efter skolan lämnade jag av barnen i lägenheten, âkte ner till stranden alldeles själv och gick en promenad, ibland njuter jag sâ det skriker om det!!
1 kommentar:
Jag hörde det pâ radion och tänkte pâ er.
Jag tror ocksâ att barnen kan vara sig själva och ni ocksâ, ni kan läsa hebresika öppet och inte behöva gömma boken pâ tâget.
Det är väl det frihet är.
Jag saknar dig. Jag hade gärna kommit pâ middag i fredags och tagit ett glas vin och sedan gâtt längs stranden och njutit.
Skall vi ta en kaffe?
I lördags var vi pâ Ikea Franconville, det var sâ smockfullt att det nÄstan var hysteri över att hitta en p plats!!
Kram
Skicka en kommentar