Snart är det skollov, det känns som om min hjärna svämmar över av verb och prepositioner, den är överfull och jag tror inte att jag kan fâ en enda mening rätt förtillfället. Det är en salig blandning av dâtid, nutid och framtid, jag lâter nog lätt eller kanske tom gravt utvecklingsstörd när jag sätter igâng... Men jag sätter igâng ändâ, jag mâste ju träna. Idag ringde de frân fotbollen, efter ett tag gav vi upp och fotbollstränarens mamma ringde upp, hon är frân Marocko och talar Franska. Vi hinner nog bli riktigt tjenis innan jag övergâr till hebreiska tror jag, vägen känns lâââng!
Min äldsta son bad flickan som hjälper honom med läxorna att lära honom verb, efter 50 minuter ropade de in mig i rummet, ungen hade lärt sig 17 verb utantill!
Vid sâdana tillfällen kan man kosta pâ sig att tycka vansinnigt synd om sig själv och vara vansinnigt stolt över sonen.

För intresseklubben kan jag avslöja att jag smugglat in tre burkar Önos smörgâsgurka och tvâ paket Ballerina kex, utan att barnen sett det, det ligger även en pâse salta sillar bakom brödrosten.