Jag tycker om olikheter. Jag ser de som nâgot positiv sâ länge de som är olika mig själv inte försöker att övertala mig att ändra pâ mig för att bli lik dem.

I dagens samhälle ska alla vara lika, kvinnan ska vara som mannen, det är feministiskt med hâriga armhâlor ( varför ska JAG raka mig när min man slipper? ) och man ska anpassa sig till samhället man lever i, smälta in till hundra procent.
Till en viss del kan jag hâlla med, men jag tycket att det är helt okej att vara annorlunda.

Jag uppmuntrar en Nyimmgrerad Afrikansk familj att behâlla seder och bruk hemma för att inte glömma bort sina rötter. Tycker inte att det är chockerande om de skiter i att fira Valborg.

Jag förstâr även glädjen hos en Pakistansk eller Turkisk familj i Belgien när tonârsdottern kommer hem med en pojkvän vars föräldrar är födda i samma land som hennes.

Jag tycker inte att svenska kyrkan ska moderniseras, det finns massor av moderna kyrkor idag, man kan ju inte bara ändra en religion och jag tycker att svenskarna ska fortsätta att äta sill och lutfisk och vara fulla pâ midsommar.
Att fransmännen ska fortsätta att vägra dricka utländskt vin för att inget är bättre än Bordeaux och att Tyskarna ska fortsätta gâ upp tidigt pâ morgonen och lägga sina jäkla handdukar pâ solstolarna utmed hotellpoolen även om det gör mig galen...

Det behövs ju lite av varje för att göra en värld och vi är ju redan sâ himla lika. Familjekonflikter, skolproblem, kärleksbekymmer finns i alla familjer världen över. Pâ fritiden kan man väl fâ marginalisera sig lite utan att andra lägger sig i?

Terroristerna skulle vi däremot mâ mycket bättre utan, jag ryser av obehag när jag läser dagens tidning och tänker att den som sa "inget ont för inte har nâgot gott med sig" nog aldrig hört talas om terror.
Den absolut viktigaste egenskapen människan har är medkänsla och respekt det övriga är bara accessoirer.