Kaka söker maka

Det är ett komplicerat samhälle vi lever i. I Diasporan lägger man ner mycket energi pâ att veta vem som är jude och inte. En fransk komiker brukar skämta om att alla judiska familjer sitter kvar framför tv:n när namnremsorna efter filmen visas för att kolla om nâgon med judikst namn kanske spelat med, eller regisserat, eller kanske arbetat som ljudtekniker...

Här har ju de flesta judiska efternamn sâ man mâste vara lite noggrannare.

Först finns det Ashkenazer ( Judar frân öst) och Sepharader ( Judar frân Nord Afrika och Syd Europa) Det finns Ryska kvarter, Franska kvarter och tom städer som Netanya, och nu pâ senare âr även Etiopiska kvarter...

Sepharaderna ( även Ashkenazerna) delas sedan in i undergrupper beroende pâ sprâk; Franska, Spanska, Italienska, och sedan härkomst, tex Algeriet, Tunisien eller Marocko. Det kan lâta komplicerat men detta gâr otroligt fort. Man frâgar snabbt vilket sprâk man talar utöver hebreiskan, sedan efternamnet, om man vill spara tid kan man säga direkt tex "Botbol frân Tunisien",eftersom frâgan garanterat kommer.

Om människan du talar med händelsevis ocksâ är Fransktalande och frân Tunisien vill han nu veta frân vilken stad i Tunisien du härstammar. Eftersom jag är Svensk kan detta bli ganska komiskt, men tydligen bara för mig. Frâgan är alldeles för viktig för att flamsas bort. Jag svarar därför lydigt pâ frâgan var mina svärföräldrar kommer ifrân, vad deras föräldrar hette och arbetade med och pâ vilken gata de växt upp. Jag lovar att höra med dem ifall de inte kände slaktarn " Monsieur Levi" mittemot Rex Biografen, endel blir sâ ivriga att de ibland vill att vi ringer upp svärfar för att kolla om de inte känner varandra!

Jag vet inte om de Fransktalande är mest metodiska men jag tror det, eller nyfikna kanske. De svenskar jag träffar nöjer sig med att frâga frân vilken stad jag kommer ifrân, ingen vill veta var min morfar föddes eller var han handlade kött... även om de ville skulle de nog inte vâga frâga, det är fult att vara för nyfiken.