Tel Aviv är staden som aldrig sover, staden där en svartklädd ortodox familj lever i samma hyreshus som ett bögpar.
Staden som glömmer bort att gaza är sâ nära och t om vissa nätter lyckas förtränga att det är krig.
Israel vill ju utvecklas som alla andra länder och ett tecken pâ utveckling idag är Gay Pride. Tidningarna skriver idag om gârdagens homosexuella bröllop pâ stranden i Tel Aviv och diverse kändisar har gjort uttalanden som ; " detta är en historisk dag".
I ett land som Israel känns det lite överdrivet att tala om historiska händeleser i samband med Gay Pride, men vi har kanske alla olika syn pâ vad som är historiskt viktigt.
Jag vet att det är totalt förbjudet att uttala sig om adoption och giftemâl mellan homosexuella men jag har för vana att skriva vad jag tycker och tänker göra det även i detta känsliga ämne.
Homosexualitet stör mig inte alls, jag vänder inte ens pâ huvudet om jag ser tvâ killar eller tjejer kyssas.
Jag har levt i Paris i 18 âr, hängt pâ bögklubbar och har t om lesbiska kompisar, men jag tycker iallafall inte att det är okej att vare sig kyrkan eller synagogan firar homosexuella bröllop.
I Frankrike kan homo-par Pacsa sig, de har genom Pacsen exakt samma rättigheter som ett heterosexuellt par, en kanon idée. Varför gifta sig religiöst, katolskt eller judsikt, när man vet att dessa institutioner genom g*d tar avstând till det man själv representerar?
Knepigt.
Adoption känns svârare att skriva nâgot om. Jag vet par som skulle bli fantastiska mamma - mamma föräldrar, men tycker ändâ att det känns fel och utanför vad jag anser vara samhällets normer. Samtidigt förstâr jag hur hemskt det mâste vara att som kvinna behöva ta avstând till mamma rollen för att man är dragen till "fel" kön.
Kanske är jag lite gammaldags...
10 kommentarer:
Kol ha'kavod säger jag (fast inte till dina åsikter då... ;))! Ett steg i rätt riktning - en dag kanske man kommer att kunna gifta sig borgerligt i det här landet, där ju väldigt många inte alls tror på någon gud. Och då kanske man kommer att kunna skilja sig borgerligt, utan mannens tillåtelse i en "religiös domstol" (inte för att skilsmässa är målet med äktenskap men ganska många hamnar ju där ändå).
Fast så långt som att få gifta sig med någon som tillhör en annan religion än vad man själv gör lär man väl aldrig komma till! Fast nu kan jag iaf få begravas bredvid min man.
Jag tycker det är en självklarhet att homosexuella par ska kunna ingå partnerskap. Vad gäller arvslagar, skatteregler eller bara gammal hederlig samhörighet, att få dela allt med den man älskar. Alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Detta är upp till staten att se till.
Som icke-religiös tycker jag dock att det måste få vara upp till varje religiöst samfund att bestämma sina regler och följa sina bud. Jag tycker inte svenska staten t.ex ska kunna bestämma att svenska kyrkan ska viga homopar.
Det är därför det är så viktigt att helt skilja på civilt och religiöst. Statens lagar och regler ska inte ha något att göra med religiösa regler.
Karin: Kan man inte gifta sig borgerligt i Israel?
KALA; vad kul med nâgon som inte hâller med.
Jag är sionist, jag är för en judisk stat utan att vara extrem.
Jag tycker att giftemâl är en religiös handling och att det är helt okej att de som vill gifta sig nâgon annanstans än i en synagoga âker till tex Grekland och gör det.
Israel är en judisk stat.
Annai man kan inte gifta sig civilt i Israel, däremot kan ma gifta sig civilt utomlands och anses som gifta här. Urdrag ur wikipedia ; En Israël, seul les mariages religieux (devant un rabbin pour les Juifs, un imam pour les musulmans, etc...) sont reconnus sur le territoire israélien. Le mariage civil n'existe pas en Israël, mais toutefois Israël reconnait les mariages effectués à l'étranger, ce qui permet aux Israéliens ne voulant pas, ou ne pouvant pas se marier devant une institution religieuse de le faire à l'étranger (en général sur l'île voisine de Chypre) pour se voir reconnus comme mariés de retour en Israël. Cette situation concerne notamment de nombreuses personnes se définissant comme juives mais non reconnues comme telles par le rabbinat, ou alors dans le cas de mariages dits "mixtes" (judéo-musulman, judéo-chrétien, islamo-chrétien, etc...).
Eftersom jag anser att en modern stats lagar inte ska styras av religiösa lagar tycker jag det verkar diskriminerande mot icke religiösa att inte kunna gifta sig civilt. Även om nu ett civilt äktenskap som ingått i ett annat land anses giltigt så vill väl de flesta kunna gifta sig i sitt hemland.
Intressant.
Jag kan bara se mig omkring i min närmsta familj; 2 skilsmässor och mina barn, hennes barn, gemensamt barn etc. Dâ kan jag tycka att vara heterosexuel inte ger större rätt att ha barn. Vad jag sedan tycker om adoption...;)*
* Typ sista adoption av Madonnas barn som redan hade en pappa. Varför inte ge ekonomiskt stöd/utbildning till sonen och pappan istället?
Visst är det härligt med sånt här osvenskt beteende när man kan ha helt olika åsikter och inte känna att man behöver släta över det! ;-)
Håller med dig om att Israel är, och ska vara, en judisk stat och jag har absolut inte några problem med att man inte kan gifta sig mellan religionerna - jag känner ju till judendomens syn på blandäktenskap (min man har lite ångest över det ibland). Men, för två icke-religiösa judar som vill gifta sig med varandra så finns det ju faktiskt inget alternativ till den religiösa ceremonin. Och att vara jude handlar ju precis lika mycket om att tillhöra ett folk som att ha en viss tro. Jag menar, hur mycket ateist min man än är så är han jude av födsel och ohejdad vana och inget kan ändra på det. Så att de som inte anser att gifta sig är en religiös handling ska behöva gå emot sin "tro" alt åka utomlands anser jag nog faktiskt vara en form av diskriminering.
Oj, vilken härlig diskussion! Jag respekterar religion i hög grad, men förväntar mig också respekt tillbaka, vilket precis är vad ett demokratiskt samhälle handlar om. Jag är starkt för att alla ska få gifta sig, straighta, homo, blandäktenskap osv. Låt Rabbinatet köra sitt race och inför en annan form av civilt partnerskap för resten om inte annat. Jag håller med om att allt annat är diskriminerande. I Sverige införs samkönat äktenskap, men det är upp till var och en präst att avgöra om denne vill utföra sådana ceremonier. Sedan vet jag dessutom att det finns en judisk vigselförättare i Sverige som utför borgerliga ceremonier med (valfritt) judiska inslag, för mixade par, vilket jag tycker är högaktningsvärt!
Det här med adoption är nâgot som rör mig, jag skall ta tid att svara snart. Kram
Just det! Glömde att nämna något om homoadoption. Att man är ett heterosexuellt par innebär inte att man är bra föräldrar. Den förmågan sitter inte i ens egen sexuella preferens. Det gör heller inte ens barns framtida sexuella preferens. Jag är därför för även homoadoption. Jag tror att vi om 100 år kommer att titta tillbaka på både homoäktenskap och homoadoption på samma sätt som vi idag ser på kvinnlig rösträtt eller alla etniciteters lika värde.
Jojo, jätte kul att läsa vad du tycker, som jag sa till au pair flickan i gâr; jag vet att det finns brister i mitt resonemang, man jag stâr fast vid att religösa äktenskap ska vara hetero eftersom det är vad som stâr i Bibeln/Thoran/Koranen men kan tycka att det ur ekonomisk synpunkt är orättvist at homo par inte kan nyttja samma fördelar som hetero par.
Era argument om att homopar kan vara bättre föräldrar är heteropar tvivlar jag egentligen heller inte pâ men vidhâller att det behövs en man oc en kvinna föra att göra barn och tror ocksâ att i en basfamilj är det bra att ha föräldrar av olika kön. Jag väntar med spänning pâ Lillies svar om adoption, det skull evara intressant att läsa just hennes syn pâ adoptionsfrâgan.
Skicka en kommentar