Nästan alltid drar jag nytta av att kunna tala och läsa obehindrat pâ tre sprâk. Men ibland är det ännu bättre än vanligt.
När jag tycker att svensk press är ensidig och rent av pinsam kan jag läsa franska tidningar. Nivân är nâgra snäpp högre. Det ligger i fransmännens gener att ifrâgasätta vad de läser och att diskutera. Läsaren, även de som stâr lângt ner pâ den sociala stegen är medvetna om att en journalist vinklar sin artikel beroende pâ tidning, politisk eller personlig ställning till ämnet han skriver om.
I Frankrike är det ointressant med människor som inte har argument, som inte kan försvara en idée.
De är världsmästare pâ att vädra sina âsikter, ofta pâ en skyhög verbal nivâ. Franskan är ett ett av de enda sprâken i världen som kan be nâgon dra ât helevete i "ni" form och spara artighetsfraserna i slutet. Debattprogrammen är pepprade med pikar och vokabulära piruetter.
Ibland blir folk osams, det händer tom att nâgon lämnar studion i vrede mitt under programmet, det ses som ett underlag, som brist pâ argument. Man älskar helt enkelt att sätta sina egna idéer pâ prov tillsammans med oliktänkande.
Jag har alltid fascinerats av att studera gruppbeteenden och just nu är det extra intressant att observera mina svenska landsmän. Jag lämnade Sverige som nittonâring och ska jag vara ärlig känner jag mig inte speciellt "ursvensk", jag fascineras lite av det svenska kollektiva beteendet.
Svenskarna verkar njuta av att vara enade, för det är väl svenskarna nästan alltid? Kvällspressen, som naturligtvis inte kan kalla journalistik men som är intressant eftersom den förmodligen representerar Svensson, toppar ofta med "Folket rasar", "Sverige jublar" etc. Ensam är svag, man mâste gâ ihop, och helst tycka exakt lika. Man lägger ut undersökningar och njuter av att se att 75 % är för eller emot.
Idag ser jag en liten öppning till en intressant debatt.
DN tar i en artikel upp vad Europeisk press talat om i flera dagar.
Vem finansierade fredskonvojen?
Personligen tycker jag att det ska bli otroligt intressant att se vem och vilka som försvarar IHH.
5 kommentarer:
Det àr dàrfòr jag làmnade Sverige, klarar inte av att pressas in i samma lika form. Att flytta tillbaka kànns vàldigt avlàgset. Nu àr Sicilien ett vàldigt magstarkt beslut och vet att jag behòver ngt mittemellan. Har bòrjat plugga franska...
Ja alltsâ direkt frân det ena till det andra mâste ju framkalla ett chockartat tillstând. Du är väl Norrlänning - dessutom- fniss.
Man vänjer sig, tar lite av det ena och det andra. Du vet väl att vi utlandssvenskar är ett folkslag för sig? Vi tycker vad vill, äter upp alla kakor pâ kakfatet och en del tar tom 2 bullar när de blir bjudna pâ fika... vi kallar oss svenskar ändâ. Att bara var Johanna är säkert perfekt, med lite sicilianskt sting och nordisk kyla toppat med, varfÖr inte, lite franskt oh là là... I mina Ôron klingar det extremt intressant!
Sâg du min länk pâ FB angênde detta?
japp dossis, sâg den och delade den. Vive la France!
Tack fòr dina ord! Japp, att byta hit betydde att flytta till tidigt 1900-tal. Men man klarar sig och framfòrallt làr man sig sà otroligt mycket!
Skicka en kommentar