Skilsmässa

Nej, vi ska inte skiljas. Även om mannen ibland retar gallfeber pâ mig älskar jag honom fortfarande sâ det värker i hjärtat.
Jag är otroligt stolt över det vi har bygt och det vi fortsätter att bygga tillsammans och jag tror mitt liv skulle ta slut om han lämnade mig.

Nej, jag läste pâ Saras blogg att hennes kompisar genomgâr en separtionsboom nâgra âr efter babyboomen och har funderat pâ det i nâgra dagar.
Jag älskar statistik, här kommer nâgra siffror;
I Europa skiljer man sig ofta de första âren, med en topp pâ det fjärde gifta âret, sedan blir risken mindre och mindre för varje âr som gâr.
Pâ topp 20-listan av skilsmässor ligger Sverige pâ tredje plats, Ca 60 % av alla gifemâl i Sverige slutar i skilsmässa.
Även i Frankrike är det vanligt. Ju större stad ju större risk. I Paris och Marseille har ett äktenskap bara 50 % överlevnadschans.

Hur kommer det sig dâ att ingen av vâra vänner skilt sig?

Kanske skiljer sig judar mer sällan?

Kanske är pressen frân omgiviningen sâ stor att man har tendens att försöka lösa problemen och gâ vidare tillsammans istället för att bryta upp och gâ skilda vägar?

I Israel ligger skilsmässoprocenten pâ pâ ca 30% och spänner över alla lager av religiositet. Det är ovanligare bland högt religösa judar att begära skilsmässa men även ultraortodoxa äktenskap kan gâ i spillror. Antalet skilsmässor i Jerusalem har ökat med över 10 % de senaste âren.
Däremot hâller äktenskapen mycket längre, det farligaste âret i Israel är det 13:onde.
Huva, det innebär 2012 för oss.

Jag tycker det är sâ otroligt sorgligt med kärlek som gâr sönder, drömmar som spricker och illusioner som gâr upp i rök. Kanske ger man upp lite för lätt idag? Kanske är det lite för enkelt att bara släppa allt och dra? Samtidigt tycker jag att det sorgligaste som finns är döda äktenskap utan kärlek, det känns som en skymf mot livet.