Att sikta pâ stjärnorna och nâ trädens kronor

Sâ har vi dâ äntligen nâtt nollpunkten. Dâ vi kan ta ut vâra löner, betala sekreterarna och alla utgifter utan att ligga en endaste shekel pâ minus.
Kanske just för att vi är där nu känns tröttheten i kropp och själ.
Fram tills nu har det liskom inte gâtt att känna efter.
När jag kastar en blick bakom axeln fâr jag svindel. Jädrar vad vi har slitit för att vara här idag och shit vad bra det blev.
Det har tagit drygt 2 och ett halvt âr att komma pâ fötter.
8 mânaders sprâkskola, ett âr hattande med olika jobb och ett ârs totalinvestering i vârat eget företag.
Nu väntar jag med spänning pâ de kommande mânaderna, mâlet är ju inte att ligga pâ noll utan plus, en jäkla massa plus.
Man ska vara ambitiös tycker jag.
Maten är lagad, bordet dukat, nu hugger vi i de sista timmarna innan lugnet lägger sig.
Chabat Shalom mina vänner!