Igâr var det fest pâ dagis.
Jag avskyr fortfarande i princip allt som har med dagis och skolan att göra när det handlar om kvällar.
Fruktansvärda jag.
Man ska entusiastiskt filma och heja pâ ungarna när de spelar triangel, helst tindra lite med ögonen ocksâ.
Igâr upptäckte jag dock att jag är lângt ifrân ensam att avsky dessa tillställningar.
Flera av mammorna sâg lättade ut när jag suckade och sa att jag hellre hade stannat hemma.
Väl där var det ändâ gulligt.
Flickorna hade fina dräkter och dansade orientalisk dans med färgglada sjalar medan pojkarna spelade Tarbouka.
Jag fnissade ât min lilla lintott som svängde pâ höfterna i takt med musiken och tänkte att hon egentligen borde dansa shottis med andra ljushâriga ungar i svensk natioladräkt. Jag tycker det är häftigt när saker inte blir som de borde, att ta ut svängarna lite, lägga till en fjärde dimension...
5 kommentarer:
Jag forstar precis vad du menar, jag forsoker undvika det mesta av aktiviteter pa skolan, ibland misstanker jag att ungens froken tror att han inte har nagon mamma. Men pa kvallen ar man trott, sarskilt efter en lang arbetsdag!
Visst ar det haftigt nar man kan ta det till "another level"! Log lite nar du skrev om att din lintott borde danska schottis, jag var med i folkdanslaget som barn, enda gulingen bland alla blondiner! Det maste skakas om lite da och da!
Kram!
Haha, vet du, häromdagen reflekterade jag över något liknande. Mina "svenska" barns aktiviteter. Rugby, hurling, Irish dancing, tin whistle...
Blandat är bäst! Din dotters kompisar är verkligen mörka jämfört med henne! Bilden påminner mig om när vi var i Israel i somras och var på en väldigt religiös bat mitzva (en av barnens ca 100 sysslingar). Vår dotter dansade gärna med de större tjejerna på kvinnosidan. Videofilmaren frågade makens kusin "Mi sot haschvedit?" (vem är svenskan). När han fick veta att hon faktiskt är svenska blev han stum! Hälsningar Anna som inte orkat logga in...
ExPIA; Jag gillar när du skriver " Det maste skakas om lite da och da!" Och är stolt över att jag, precis som du, är en av dem som skakar ;)
Annai; Ja, och sâ hänger de väl lite pâ puben ocksâ, det är inte heller speciellt svenskt ;)
Anna: Ha ha, det där känner jag igen. Att de säger svensk och sedan blir helt chockade när man säger att man faktiskt är det! Igâr pâ dagis kom en mamma fram och sa; är det sant de dem säger, att du är frân Skandinavien? Asgarv.
Ha, ha. Ja, jag som inga barn har har faktiskt funderat många gånger på det du skriver. Att tycker man verkligen om att stå att hänga veckorna i ändå vid en fotbollsplan eller är det dåliga amvetet som gör att man alltid hänger där??
Kram
Skicka en kommentar