När allt faller pâ plats...

Det regnar idag, precis som det gjorde den där morgonen för flera âr sedan dâ vi fortfarande levde i Frankrike.
Vi hade funderat och lekt med tanken pâ att göra Alya i nästan 10 âr innan vi verkställde det som blivit en dröm.
En mulen, fuktig vintermorgon dröjde jag mig kvar framför barnens skola och pratade med en avlägsen släkting till maken.
Hon sa att hon avskydde vintern, vantrivdes i Frankrike och drömde om att flytta till Israel.
Jag minns att jag tänkte att det var sâ sorgligt med ouppfyllda drömmar. Att det vemodiga i hennes blick säkert skulle bli värre med âren. Att man bara lever en gâng och att man är skyldig livet att njuta sâ mycket man kan.

Jag âkte hem. Satte mig framför datorn och letade upp numret till "Jewish Agency".
Jag ringde direkt, och när Aliza ( som sedan skulle bli en vän) svarade pâ andra sidan och undrade vad samtalet gällde hörde jag mig själv säga:
-Vi vill flytta till Israel, kan ni hjälpa oss?
"Un déclic" säger man pâ franska, en "trigger". Ett ögonblick som förändrar livet.

Maken fyller 41 imorgon, snart har vi varit här i tre âr och jag är lycklig.