Idag var det en välkomstcermoni för de nya barnen i killarnas skola. Alla hade den vita skoltshirten pâ sig och det var samling pâ skolgârden klockan nio, medans det ännu är svalt.

Barnen turades om att sjunga och dansa och ett välkomstal hölls för alla nya elever, immigranter och lärare. Grannens unge buffades fram och fick säga pâ franska att skolan hälsade sina nya franska immigranter välkomna och 40 blâvita ballonger släpptes iväg under applâder ( 40 nya elever, med ettapluttarna inräknade). I skolan finns endel franska familjer som varit här i nâgra âr. Solidariteten är stor, vi gâr ju igenom samma saker som de gjorde för nâgra âr sedan och de är minst sagt ivriga att hjälpa och stötta, deras barn hjälper vâra, förklarar och översätter.

Plötsligt kom en av de franska mammorna fram, stack en näsduk i min hand och sa med ett leende ; nu kommer du börja grâta... -Varför dâ sa jag och hon svarade " ha tikva"

Hela skolgârden stod upp, det blev tyst och sedan sjöng barn och vuxna den Israeliska nationalsângen.

Târana rann, mascaran ocksâ och maken var blank i ögonen. När allt var över och vi kramat om ungarna kom rektorn fram och frâgade om vi tyckte om cermonin, jag lipade lite till, rektorn bara log, hon är nog van vid labila immigrantmorsor... det första âret tjuter man hela tiden sa en av mammorna när hon sâg mina svarta ränder pâ kinderna.

Killarna verkar trivas i skolan, de sken som smâ solar och hade ett koppel tjejer som pillade pâ dem efter sig.