Det är pâfrestande att byta jobb, särskilt när man trivs.
Frân smyckesaffären till ett kanonföretag i Tel Avivs förorter. Allt är ultra modernt, vi har en helt ny fräsh byggnad, takterass med soffgrupper, pâ varje vâning finns ett kök med kaffe, thé, kakor, mjölk etc. Gänget som jobbar pâ översättningsvadelning är mysigt, särsklit en liten klick. Allt frid och fröjd alltsâ...
Sâ ringer ett företag som fâtt mitt cv i somras, de vill träffas. Jag gâr motvilligt med pâ att se vad det handlar om. Ett företag som exporterar grönsaker och som vill utveckla den Skandinaviska markanden. Det är ju precis skräddarsytt till mig. Vi träffas, jag tvekar, bestämmer mig till sist för att säga nej tack. För första gângen pâ länge har jag ett arbete som jag lämnar pâ jobbet, som bara är baserat pâ prestation, ingen tur behövs...
Grönsaksexportörerna ringer tillbaka, tvâ ggr och tillsist kan jag inte säga nej till det de erbjuder.
Nu har jag sag upp mig, efter en mânad pâ ett kanonföretag för att arbeta pâ ett mycket mindre Israeliskt företag bara tio minuter hemifrân. Jag ska sälja tomater, mango, apelsiner och andra godsaker till svenskar och fransmän.
Ângesten har lamslagit mig sedan jag tog beslutet igârkväll, nu börjar den släppa liiite. Jag hoppas sâ att jag valt rätt...