Sâ här är det.
Man kommer upp i en âlder dâ man känner att vissa saker tar man inte längre. Sânt som man accepterade när man var 25 accepterar man inte längre när man är 40. Mognad, självsäkerhet och kanske lite mer egenvärde.
Nu stâr de i startblocken igen, svärisarna och gâr det ât helvete den här gângen ocksâ kommer jag att be hela bunten fara ât skogen, maken inkluderad.
Det känns som en tvângsmatning, som om nâgon tvingar i mig en hel, alldeles för stor, söt och äcklig târta fast jag egentligen inte ens vill smaka.
10 dagar kan tyckas som en piss i Bâven, men med nerverna pâ spänn en mânad innan och sedan brâk och skrik en mânad efter- minst- fâr vi mer nog.
Jag har redan ângest.
3 kommentarer:
Du kan få komma och bo i vårt gästrum/arbetsrum!
Jag har ju också en väldigt speciell svärmor men jag har iaf alltid min man på min sida så vi bråkar inte om detta. Han säger själv att det finns en orsak till att vi bor i Sverige. Jag känner också att det finns saker man tål när man är yngre men inte nu, sa själv ifrån för första gången i somras. Känns inte längre speciellt kul att spendera israelsemestern i svärmors trea (eller i Eilat med henne)men jag tänker att det är för barnen...Lider med dig! När kommer de? Och hur många kommer? Får de plats i huset?
Fan, vad jobbigt! Antar att ni vänt ut och in på både er själva och problemet, så jag skickar bara medlidande kramar och tankar!
Skicka en kommentar