Och sâ vänder vi pâ bladet och vad hittar vi väl där...?

Vi har precis överlevt den sjätte gemensamma flytten pâ 16 âr.

Avskedet i hyreshuset var hjärtknipande. Grannarna kom in med ett vackert brev som fick mig att börja stortjuta och en present. Ett pussel med 1000 bitar som barnen naturligtvis ville öppna direkt. Ungar saknar helt känslan för timing.

I natt regnade det, det vräkte ner i flera minuter och jag tänkte att kanske är det ett tecken, kanske har vi prioriterat rätt, kanske blir det bra och bättre...

Vi gâr pâ knäna, befinner oss i stadiet dâ man svävar mellan dröm och verlighet, vi har i princip packat upp alla kartonger redan!
Ungarna är uppskruvade som kokainstinniga börsmäklare, jag drömmer om att kasta in dem i bagageluckan och lâna ut bilen.

Ikväll ska vi sätta oss ner och äta en ordentlig middag, med ett eller flera glas Dalton.

Skâl för flytten, för brandmännen i norr och för regnet. Skâl för framtiden!