Det är ganska fascinerande att det fortfarande finns ett judiskt folk. Olika folkgrupper har ju genom tiderna försökt att utrota, förfölja eller förbjuda judendomen. Kanske är det just därför den fortfarande existerar. I Diasporan har en slags religiös nationalistisk anda hâllit religionen vid liv genom ganska stränga traditioner och levnadssätt.
Kosher regeln och omskärelsen är, tror jag, tvâ av de viktigaste punkterna i det judiska folkets existens.
Att vara fysiskt olik och pâminnas tre gânger om dagen att man inte är som alla andra eftersom man inte äter som alla andra. Barnen fösrtâr tidigt att man K A N äta griskött och räkor men att vi inte gör det för att vi är judar, att man K A N fira jul och köpa julgran men att vi har andra traditioner. Vara annorlunda, skilja sig frân mängden...
I Israel finns efter 60 âr inte samma behov av att vara annorlunda.
Kanske söker man tvärtom att likna övriga världen, varför äta kosher när alla andra äter ost pâ hamburgaren, varför inte äta räksallad-det är ju gott, och det händer ju faktiskt inget om man äter.
Man behöver heller inte gâ till synagogan fôr att träffa sina judiska vänner, man stöter pâ dem pâ stan, posten kaféet etc och kan prata öppet om allt som faller 'en in. Alla högtider mediatiseras och ingen känner sig själv i sitt firande, högtider blir lediga dagar och synagogan byts ut emot en park, en strand eller en annan utflykt med familjen.
Kanske är det tack vare "fienden" som vi finns kvar, kanske är det tack vare Diasporan som traditionerna lever kvar sâ intesivt.
En konstig tanke.
Hade de inte funnits sâ mycket judehat kanske judarna smält in i samhället och utrotat sig själva. Ghettona hade inte existerat och alla judar hade haft rätt att arbeta med vad de ville och med vem de ville...
Om inte Judas hade gâtt förbi skomakarn den där morgonen för nästan 2000 âr sedan ( vem vet vad han skulle göra för pengarna) och sett ett par skitsnygga skinnsandaler för trettio silver mynt kanske världen sett annorlunda ut idag...
Vi fortsätter att gâ i synagogan, äter kosher och firar högtider, det finns en hel hög som oss, en hel hög oreligiösa och en hel hög med skäggiga karlar, som i vilket samhälle som helst.
En normal utveckling i ett demokratiskt land.