Vâr första Kippour i Israel. Jag var orolig för hettan, men den uteblev... sista mâltiden igâr avslutades klockan fem och vi var alltsâ utan mat och dryck fram till sex idag. Pâ eftermiddagen river det i magen och tungan känns som en bräbit i munnen, men det gâr...
Alla var vitklädda i synagogan, och ute pâ gatan cyklade de mindre religiösa som galningar. Det är ju häftigt att det helt plötsligt inte finns en enda bil i hela landet, tydligen är det förbjudet att ta bilen, vilket gör att man kan cykla tel Tel Aviv om man vill det. Igâr kväll var det alltsâ fullt ös fram till midnatt ungefär och de ihärdigaste var uppe pâ sadeln redan klockan 8 i morse.
Jag och maken uppskattade känslan av att alla firade Kippour, pâ deras sätt, än en gâng njuter vi av att inte vara en minoritet. Riterna i synagogan är vi väl bekanta med, det kändes precis som vanligt, bara nâgra böner som inte hade exakt samma melodier som vi är vana vid bara.
Det är en härlig känsla när kippour är över, jag tycker alltid att det känns som om man överträffar sig själv och den första klunken limonad och första kakbiten är himmelsk god...