Idag har vi varit pâ bowlat med VitRyssarna.
Sedan vi började skolan i Agusti har vi mer eller mindre umgâtts med ett par i frân Minsk. Jag gâr i samma klass som mannen sedan Agusti, vi träffas alltsâ fem timmar om dagen sedan fyra mânader tillbaka.
VitRyssarna pratar bara Ryska och Hebrieska. Ibörjan, när vi var pâ fotbollsmatcher ( barnen spelar i samma lag ) gjorde vi gester och miner till de fâ hebreiska orden vi kunde för att förstâ varandra bätttre och kunde bara ställa väldigt enkla frâgor. Varteftersom tiden gâr och vi avancerar i klasserna lär vi känna varandra mer och mer, och diskussionerna blir djupare och mer intressanta.
Jag vet nu att livet i VitRyssland var hemskt, att det är en diktatur, att KGB tar sig friheten att plocka upp folk pâ gatan och förhöra dem i dygn. Att "partiet" finns i smâskolan och att alla barn mâste vara med.
Vi bowlade och drack öl, precis som de gör i alla Amerikanska filmer.
Vi hade verkligen skitkul och jag tänkte att för ett âr sedan hade vi vitt skilda liv, lângt ifrân varandra och att chansen var sâ pytteliten att just vi skulle träffas.
Jag gillar att tänka tillbaka ett âr eller nâgra mânader och konstatera att det har hänt mycket pâ kort tid, det ger mig en känsla av att utnyttja tiden och livet pâ rätt sätt.