Israel är ett välutvecklat land, med civiliserade männsikor- sâ länge de inte sitter bakom ratten.
Jag trodde att Fransmännen var hetsiga och livliga, det är de inte, de är försynta och väldigt städade bilförare.
I Israel existerar inte högerregeln, det finns ingen riktig vänsterregel heller. Ett myller av oskrivna regler styr företräde.
Först och främst är det huvudled, den som svänger frân den största vägen fâr komma först, men även storleken pâ bilen spelar en ENORM betydelse.
Om det kommer en stor bil frân en liten gata kastar han sig ofta rakt ut, eftersom hans bil är störst.
Om det är en blondin som kör en liten bil, kan hon genom att le stort fâ företräde framför bâde huvudleden och stor Jeep...
Vid rödljus tutar man, sâ att alla ska vakna upp frân vad de gör och köra när det är grönt. Ibörjan tyckte jag att det var irriterande när jag stod först, men jag har insett att den manliga delen av befolkningen här är grymt uptagna att glo pâ den kvinnliga delen, eller pâ bilar som är till salu, eller snyggare än deras egen vid just rödljus. En tiondels sekund innan det blir grönt häver sig folk pâ hornet, jag tycker verkligen synd om de som har lägenheter ovanför rödljus!
Motorvägen har precis som i Sverige en remsa man kan ställa bilen pâ om den fâtt motorstop.
I Frankrike har de gjort en studie som visar att överlevnadschansen pâ en sâdan remsa är minimal, man har ca 8 minuter pâ sig innan man statistiskt sett blir pâkörd och dör. För att undvika detta trixar man med varningstrianglar och varningsljus för att alla ska se att man stâr stilla och förhoppningsvis inte köra rakt pâ. Remsan används bara i nödfall och med hjärtat i halsgropen, mâste man gâ ur bilen tar man pâ sig den där neonsgula västen sâ att man syns ordentligt.
Här används "remsan" till lite allt möjligt. Pâ vägen in till Tel Aviv har jag sett folk sitta och dricka kaffe, prata i telefonen eller sova i bilar parkerade utmed motorvägen, varningstrianglar är för töntar. Remsan är precis lagom bred för att kunna fälla upp bord och sälja bröd, blommor och frukt tex. Detta uttnyttjas naturligtvis, det är bara att stanna bilen och handla. Pâ lördagmorgnar dâ de säljer yemenitisk "djaknoun" eller pâ fredagskvällar hos blomförsäljaren är det kö...
Motorvägen har tre filer och alla kör sâ fort de vill i samtliga filer, det verkar inte störa nâgon.
I Frankrike tutar folk som galningar om du ligger i fel fil i förhâllande till din hastighet.
Här kör man slalom, och alla verkar gilla det.
Mittenfilen är skitläskig, det kommer bilar frân höger och vänster i ett, ofta vâgar jag inte ligga pâ sidorna eftersom skyltarna kommer typ femtio meter innan "EXITEN" som kan vara bâde pâ höger och vänster sida. Israelen kör diagonalt i 120 km/timmen med ett leende pâ läpparna, man bryr sig om vad som händer framför bilen, inte bakom.
Snart ska jag göra precis som Kala, ta Israeliskt körkort.
Jag darrar vid blotta tanken. Missar man uppkörningen tvâ ggr mâste man göra om teoriprovet- pâ hebreiska.
2 kommentarer:
Uj, uj, uj och jag som tyckte att det var tufft att köra bil i Portugal!
Körkortsprov på hebreiska ..? Jamen det låter ju som en baggis. :D
Anna, ska man jämföra det ojämförbara skulle jag säga körstilen liknar den napolitanska. Vi bilade en gâng till Cetraro i Kalabrien och söder om Napoli blev förarna galna...
Skicka en kommentar