Psyktestet igâr pâ min första arbetsinterjuv var lâng men ganska rolig.
Den revolutionära delen av mig som ibland har tendens att ta övertaget höll sig i shack och istället för att rita en yttepytteliten tant i hörnet pâ pappret med olika lânga ben, ritade jag pliktskyldigt en proportiellt välfördelad kvinna med halsband ( inte för mânga detaljer) och ett leende pâ läpparna ( jag är postiiiiv)
Trädet hade fin krona och lagom tjock stam, kanske ritade jag det inte helt i mitten, (jag orkade inte frâga om ett nytt papper), det betyder att jag har tendens att leva i det förgângna. Enligt psykologerna kan man i ett ritat träd hitta traumor frân det fôrgâgna, ângest och hemligheter i det undermedvetna. Jag vet inte om jag tror pâ det där, jag har ritat samma slags träd sedan tonâren och jag har förhoppningsvis förändrats lite sedan dess.
Pâ frâgan om när jag kände mig glad skrev jag " när jag lyckas" och inte " när barnen gâtt och lagt sig"
Vi fâr se om det kommer vitklädda män och hämtar mig eller inte.
Analysen är klar om ca tvâ veckor.