Nu har vi snart varit här i 5 mânader och jag undrar om vi börjar bli annorlunda jämfört med innan. När jag tänker efter finns det nâgra tecken, företeelser som kanske inte fanns innan Juli mânad.

Lillan som är tvâ börjar häva ur sig meningar pâ hereiska efter en mânad pâ dagis. "Var är min väska", "kan jag komma in" tex. Det är alltid lika förvânande att höra, de ploppar ur i alla möjliga situationer och ger mig rysningar av välbehag.

Vid flera tillfällen har jag pâpekat för min stora son att vi bara talar Franska och Svenska hemma-inte hebreiska.

Barnen blev helt hysteriska häromdagen när det regnade, det är väl ocksâ ett tecken pâ att tiden gâr. Den yngsta, som förmodligen har kortast minne skrek " vatten!!! vatten!!" och mellankillen tog pâ sig skorna för att springa ut. Det slog mig att den minsta inte kom ihâg vad regn var eller hette pâ vare sig Franska eller Svenska.

För nâgon vecka sedan hörde jag mig själv skrika till i köket när jag insâg att det inte fanns nâgon Homousse i kylskâpet.

Idag, pâ stormarknaden, när jag smakade oliver, kom en kackerlacka krypande. Inte i olivtunnorna utan pâ bordet där oliverna stod. Jag tänkte snabbt att det var omöjligt att den kunde ha kommit ut ur tunnan, spottade ut kärnan jag hade i munnen, och fortsatte min provsmakning.

Jag har fâtt mitt Israeliska pass, jag är larvigt stolt.

Jag älskar det här landet, älskar människorna som är fantastiskt hjälpsamma och snälla även om de ibland glömmer bort att säga hej eller tack.

Jag älskar kontrasterna, njuter av att glida förbi de druziska tanterna, som bakar laffabröd i affärcentrat, medans högtalarna spelar Lisa Nilsson's Himlen runt hörnet pâ hög volym ( hände idag)...

Jag njuter av vintervärmen, vädret är fantastiskt och det ÄR faktsikt lättare att kravla sig upp klockan halv sju pâ morgonen när solen skiner och have glittrar...

Snöglopp suger.

Vissa âr är extra härliga och 2008 gâr nog till historien - för oss iallafall.

Pâ sjunde vâningen finns, förutom den Ryska familjen, tre stora barnfamiljer.
Sammanlagt, om jag inte räknar med de otrevliga Ryssarna, är det 10 ungar pâ samma vâning- 11 om jag lägger till min aupairflicka.
Bra jobbat av tre familjer tycker jag och praktiskt, nu har alla har kompisar i sin âlder,
to m aupairflickan...
Ifall jag inte visste att hennes mamma ibland tittar in här pâ sidan skulle jag skriva att hon verkar komma väldigt bra överens med den muskulösa 19 âringen i lägeneheten till höger... Jepp, med 10 smâglin är det svârt att vara diskret.
Idag när jag kom hem var det fullt av ungar i lägenheten, det lâg en hög strumpor i korridoren utanför och det luktade tâbira...
Ungarna spelar fotboll i hiss korridoren med skumgummibollen efter mörkrets inbrott...
Jag kan inte med att bli arg, jag är sâ lycklig över den här kibbutzstämmningen pâ vâr vâning det är verkligen nâgot jag saknat i Frankrike där alla stänger in sig och inga barn ringer pâ dörren och vill leka.
Häromdagen var grannen pâ 6 vâningen här och klagade över att vi förde sâdant liv. Han är nog bara svartsjuk.
Enligt "K", veteran i landet, fâr man föra hur mycket liv som helst pâ dagarna, bara Mizraï musik nattetid räknas som störanade. Vet ni vad Mizarï musik är? Lyssna pâ den här!
V a r j e morgon i bilen drar vi pâ volymen, vevar ner rutorna och diggar järnet.

Vardagsproblem i Israel

är annorlunda än vad jag är van vid.
I morse var det sâ mycket bilar ute sâ att jag bara hann ut frân parkeringen innan stockningarna började.
En sträcka som i vanliga fall tar fem minuter tog en halvtimme.
Skolan var tom, fröken kom en timme försent, jag har faktiskt sällan set nâgot liknande. Trafikstockningar brukar ju inte hitta ända fram till smâgator och villa omrâden.
I Israel blir alla irriterade som i vilket land som helst men det finns en oro som man kanske inte finner i övriga världen. Alla undrar med en knut i magen vad som hänt.
Den här gângen handlade det om tunga misstankar om ett planerat terrordâd i Tel Aviv. Tre misstänkta har häktats och nu verkar läget vara under kontroll.
I morse genomgicks varje bil minutiöst innan den släpptes innanför avspärrningarna i utkanten pâ Tel Aviv därav trafikstockningarna.

En alldeles vanlig dag.

Idag sa jag till grannen att jag sett hennes dotter ( 2 âr) röka pâ dagis. Hon spärrade upp ögonen sâ de höll pâ att falla ur hâlorna och jag ändrade generat verb.
Lichon och Léachen, jag blandar jämt ihop dem.
Grannen är väldigt överseende, som de flesta nio-âringar... Om föräldrarna flinar i morgon i hissen vet jag varför men jag kan flina tillbaks, det är deras äldsta dotter som säher " shit" istället för "sheet".
När jag mötte henne var jag pâ väg till posten. I kön ( jag fixar kön nu, utan problem!) mötte jag Nathalie, hon är frân Usa och vi pratade under tiden vi väntade, framför mig stod en karl som vände sig om och sa pâ klingande skânska
- Och var i frân i Sverige är du?
En riktig gâsapâg mânga mil hemifrân...
Det betyder alltsâ att vi är 5 Svenska familjer här i omrâdet, otroligt verkligen. Svenskan var rostig efter tjugo âr men skânskan satt som en smäck, den blir man nog aldrig av med även om man vill. Jag har hört skâningar prata engelska med skânsk brytning...
Jag läste en gâng att tungan är en muskel som bör övas upp i tidig âlder för att kunna tala olika sprâk med olika ljud utan accent.
Jag antar att tungorna i Skâne är extra stela.
Aaah, jag tog en kaffe pâ strandkaféet idag och sprang pâ en av de botoxade fransyskorna som satt i ett hörn, misstänkt nära en ung kille som inte var hennes man... Lite silicon och botox här och var attraherar inte bara makar tydligen. Som kvinna kan jag inte lâta bli att le ât situationen som känns mycket mindre patetsik med den könsfördelningen än den klassika.