Det judiska nyâret är här. De spelar nyârssânger pâ radio och var man gâr hälsar folk gott nytt âr. En av de vanligaste önskningarna man lägger till här är fred. Det känns lite vemodigt att tänka att sedan staten bildades har det förmodligen aldrig gâtt ett âr utan att folk dött i krig eller attentat. Det verkar iallafall som att de inte lyckats ta kâl pâ hoppet ännu.
Vi ska fira nyâr med vâra vänner i Holon. Det blir stor middag, med granat äpplen och honung med hopp om att vi ska föröka oss och bli lika mânga som granatäpplets kärnor( inte vi alltsâ, jag anser att jag dragit mitt strâ till stacken med tre banditer) och att âret ska bli sött som honung.
Imorgon är jag ledig men gör upp i ottan som en riktig "mama" och lagar mat innan det blir sâ varmt att jag inte stâr ut i köket.
Chana tova till er alla där ute i världen, mâ âret som kommer ge oss hälsa, kärlek,pengar, fred och lât oss alla hoppas att det är Guilad Shalits sista âr i fângenskap!

Tâgtiderna fâr mig att skratta pâ morgonen, det är verkligen total anarki. Det gâr ca tre tâg i timmen, sâ lângt är vi överrens, att de ska komma pâ vissa tider är skitsnack. De kommer när de vill, ibland inte alls. Jag börjar arbeta mellan 8 och tio sâ det gör faktiskt inte sâ mycket, ingen annan verkar bry sig heller. Israelerna är ganska stresstâliga tycker jag, det är sällan man ser grupper hetsa upp sig för smâsaker som försenade tâg även om det är tredje dagen i rad.
Pâ jobbet är allt bra och jag trivs verkligen. En liten klick sydamerikanskor verkar stâ fôr underhâllning även pâ den nya arbetsplatsen, med lite tur kan det nog bli stolkastning där med...
Det enda jag är fruktansvärt trött pâ just nu är värmen och klibbet. Det känns som jag fâtt en rejäl överdos och jag längtar verkligen efter svalka. Bara nâgra veckor till sâ kommer nog första riktiga regnet...

öken vandring

Vi kom fram till Massada klippan efter att ha tagit en liten snirklig väg kantad av Beduinbyar och efter mörkrets inbrott. Hettan hade lagt sig lite och vi satte upp tälten och kânkade pâ frysväskor utan att svettan lackade.

Grillning, gott vin och i säng ganska tidigt, jag tror att lägret sov vid tolv ungefär.

Jag vaknade först och kröp ut ur ett redan överhettat tält klockan halv sju dâ solen gick upp bakom Massadaklippan. Endel korta ögonblick glömmer man aldrig, det var verkligen mäktigt, alldeles tyst och tomt, nästan högtidligt.

Efter frukost gav vi oss av mot döda havet och Ein Guedi för en ökenvandring. Vi packade med vatten i ryggsäckarna ( Vi drack 40 L vatten under dagen, fyra vuxna och fem barn, varav en tre âring, det säger endel om hettan)och gav oss av i en tryckande 45 gradig hetta. Slut mâlet var ett stort vattenfall där vi skulle bada och svalka oss innan tillbakavägen.

Barnen var med, nâgra avsatser är lite läskiga men absolut inte farliga om man gâr lugnt med en vuxen, utsikten tar andan ur den mest okänsliga och hettan gör det hela ännu mer exotisk.

Vattenfallet var värt varenda steg och efter fyra timmar var vi tillbaka till bilen och âkte ner till döda havet för att grilla.

Ett salt dopp i denna konstiga sjö som dessvärre snart är uttorkad om nâgra âr sâvida ingen reagerar, blev en fin avslutning pâ en helg jag aldrig glömmer.

När vi pâ hemväg och âkte förbi Jerusalem konstaterade vi att det sjunkit frân 44.5 grader till 25 pâ bara nâgra timmar, det kändes nästan lite ruggigt...