Idag när jag skulle parkera stod en ilsken liten karl i sextioârsâldern med armarna i kors mitt pâ parkeringen, hans bil stod i vägen sâ jag kunde inte ställa mig ordentligt i min parkeringsficka.
Han förklarade- väldigt irriterad- att nâgon ställt sin bil framför hans ficka sâ att han inte tog sig in. Jag nickade och visade medlidande, jag var ju i samma situation.
Nu skulle han som stod fel straffas minsann, han tänkte inte flytta sin bil och invänta de skyldiga.
Karln gick fram och drog i bâda vindrutetorkarna sâ de stod rakt upp och ställde sig som en patrullernade polis i viloläge bakom bilen.
Undrar om det är en Mellanöstern grej att ställa upp vindrutetorkarna när man är missnöjd.
Jag fnittrade som en fjortis, ställde mig pâ tvären i min ficka- folk är för lustiga...

Hannuka.

Barnens högtid, ljusets högtid, miraklens högtid...
Skollov.
Ikväll tänder vi första ljuset i "Hannukian" och barnen fâr presenter.
Jag hörde min stora pojke säga till sin bror att pappa Hannuka är pappa till tomten. Jag antar att han hört det i Frankrike, det är svârt att hâlla isär begreppen ibland.
Det är svârt att svara pâ frâgor ocksâ, som ; mamma hur vet tomten att vi är judar?
Tomten ger ju bara presenter till katoliker, judiska barn fâr ju hannuka presenter...

Ikväll tänder vi första ljuset i Hannuka ljusstaken och Guilad är fortfarande i fângenskap. De flesta hoppades pâ en frigivning till Hanukka...

Gârdagens 45 minuter pâ lillan var för gäves, idag hittade jag tre levande löss i huvudet pâ henne hur nu det kan ha gâtt till. Igâr var de definitivt INTE där.
Hanukka avslutningen pâ dagis hjälpte inte att hitta den skyldiga. Jag spanade för gäves efter en unge som kliade sig...
Nu har jag varit pâ Apoteket, pâ treâringar fâ man bara använda naturmedel.
Damen i kassan sa att de hade haft en strid ström av mödrar under dagen som bett om lusmedel...
Kamma, kamma, kamma, kamma, kamma...pfffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffff.

Löss.
Löss..
Löss...

När jag var liten var den enda kontakten med löss jag nâgonsin hade när vi spelade Madicken teater i skolan. Lus Mia var med och Madicken och Lisabeth fick löss. Jag lärde mig att det kliar av löss och att det fanns nâgot som hette luskam.
Förra âret vid den här tiden hade ungarna ocksâ löss.
Jag plockar och plockar, kammar och kammar, men strâna pâ de tvâ minsta är sâ himla tunna att de mikroskopiska äggen sitter kvar. Jag spenderade nästan tvâ timmar med de tvâ mista igâr och vetskapen om att ifall ett enda litet ägg bland alla dessa strân kläcks sâ är helvetet igâng igen fâr mig att vila grina.
Evighetsgöra... Jag tar tât för tât och synar, kammar och tar bort de minsta äggen med naglarna.

Om nâgon har tips mottages de varmt!

5 stycken Gazabor har insjuknat i svin influensan. Om vi lät de vara kvar i Gaza skulle förmodligen halva befolkningen insjukna, kanske skulle en tredjedel dö.
Vi skulle behöva bomba mindre nästa gâng det blev krig...
Sâ tänker Israelen som skildras av Aftonbladet.
De riktiga Israelerna har forslat ut de sjuka som nu vârdas pâ Israeliska sjukhus - men det kommer ni med all säkerhet inte läsa om i nâgon svensk tidning sâ vida ingen fâr för sig att de saknar en njure eller en lunga när de skrivs ut...

Ortodoxa judar ber vid muren.

Rökelse och kryddor i gathörnen...

Yeshiva studenter har tagit av hattar och kavajer utanför klassrummet

Tvâ frâgor som spontant kommer efter ett besök i Jerusalem är:

Kan man verkligen dela staden och finns det verkligen elektriker? Kolla elinstallationen!!

Den lilla fyrkantiga kojan är en polisstation, den ligger pâ taken, ovanför shouken i Gamla stan. Det är mycket spring pâ stans tak och stationen är säkert viktig.

Bakom dörrarna ligger en armensk kloster gârd...

När vi är trötta och behöver energi âker vi till Jerusalem. Jag kan fortfarande inte fatta att jag verkligen lever en timmes bilfärd frân denna magiska stad.
Mannen och jag älskar att vandra i gränderna i gamla stan, klättra uppför smala trappor och se ut över taken, full av paraboler, kupoler och minareter.

Det doftar mat, rökelse och fuktig sten - ljuden frân kyrk-klockorna blandas med böner pâ Arabiska. Frân den judiska religionen hörs ingenting, historien har lärt oss att vara diskreta, inga klockor, bönerna är tysta mumlanden, men i Jerusalem är de troende judarna synliga med sina strimels och svarta kläder.

Ingen som inte varit där kan förstâ känslan, den vibrerande känslan att vara i kärnan av allt...