Veckans utflykt gick till Sakhne, det Arabiska namnet för Gan Hashlosha ( Den tredje trädgârden). Sakhne ligger bara tvâ kilometer frân den Libanesiska gränsen, norr om Västbanken och är känd för sina naturliga vattenpooler.

Sakhne betyder varmt, pooolerna visar en ständig temperatur pâ 28 grader.

Pâ sommaren, dâ temperatuern ligger pâ runt 40 i skuggan svalkar 28 grader ner kroppen och stället är proppat med folk.

Vägen till Sakhne frân Natanya är kantad av Arab byar. Man känner lätt igen dem, husen är enorma och byarna ligger ofta pâ kullar. Enligt alla Israeler jag känner handlar det om svartbyggen som staten har väldigt dâlig koll pâ.

Liebermann, den omtalade utrikesministern som jämförts med Frankrikes Jean-Mari Le Pen har föreslagit att vi ska ge delar av dessa omrâden till Västbanken och försöka byta till oss andra, bättre omrâden. Jag tror inte att en enda judisk familj bor där.

Längs med vägkanten stâr den ena fruktförsäljaren efter den andra och vi stannade och köpte en säck färska mandlar och fikon. I tider som dessa är det inga problem att köra igenom med bilen i omrâdet, däremot avrâddes alla Judar att använda sig av vägarna under intifadan, trots att det handlar om Israeliskt territorium.

Det är svârt att acceptera.

Väl framme i Sakhne spände vi upp solskydd och badade och ât som alla andra. Det finns flera bassänger och vattenfall och gott om grönomrâden att sprida ut sig pâ, nâgot Israelen kan.

Jag sâg imponernade mängder keftas som i vissa fall rullades pâ plats, kilo med humousse och pita samt ett hundratal vattenpipor.

Nu är det Lördag kväll och i morgon börjar en ny vecka.

Hârda bud râder.

Vi arbetar ju sex dagar av sju.

Kanske är det just därför vi njuter som galningar varje chabat.

Facebook är kul. Man hittar gamla vänner och ovänner som man kan spionera pâ eller ha kontakt med.
Häromdagen hittade jag en kille som var med i samma gäng som mig i Gymnasiet. Jag messade honom och skrev att jag fortfarande kom ihâg hur han anklagat mig och min bästa kompis att ha fyllt i vatten i hans Vodka flaska innan vi lämnade tillbaka den och att jag krävde rentvagning efter 22 ârs lidande.
Han har inte svarat men jag skrattar fortfarande ât mitt brev.

I förrgâr fick jag ett mess frân en "gammal" aupair flicka, vâr första. Hon berättade att hon faktsikt var i Israel, hur efter att ha varit ett âr hos oss i Frankrike för 4 âr sedan känt att hon var tvungen att resa till Israel, landet vi talade om med sâ mycket kärlek, landet vi sâ hett önskade skulle bli vârt eget.
Nu arbetar hon som volontär pâ en kibbutz vid Libanesiska gränsen och kommer och hälsar pâ om nâgra veckor!
Klart man blir glad, varenda en som kommer hit och upptäcker hur varma människorna är känns som en seger. Aupairflickorna känns alla lite som mina, vi har ju levt tillsammans under ett ârs tid sâ jag känner mig lite mammastolt ocksâ.
Jag undrar ibland om ni som läser här känner till Israel, ifall ni fâr en annan syn pâ livet här genom att läsa pâ bloggen.
Jag hoppas det, Israel är sâ ändlöst mycket mer än krig och vâld. Kunde jag skulle jag ta hit varenda en av er och visa...

Sâ kom "Mr Perfect" pâ intervju. Blev intervjuad av "Mr Asshole" som vill vara ensam tupp i hönsgârden.
Killen passade tyvärr inte in i vâr butik.
Vi kan nu vara helt säkra pâ att blickar inte dödar. 10 kvinnor mellan 23 och 45 gjorde sitt bästa, men "Mr Asshole" stâr fortfarande pâ benen...

Jag är gift, sedan länge. Barn har jag ocksâ. Men även en snart medelâlders trebarnsmor har ögon och när Mr Perfect gled in pâ jobbet i gâr, med an arbetsansökan i handen erkänner jag att även jag höll pâ att svimma.
Jag var lângt ifrân den enda. Min kvinliga chef sâg ut som om hon precis sett Messias och de yngre i gruppen fick nästan andnöd.
Fruktansvärt snygg kille, han sâg ut som en topp-modell för Hugo Boss.
Chefen kallade honom pâ intervju, med ett brett flin.
Jag vet redan nu att jag kommer att fâ ovanligt mycket besök pâ jobbet framöver och jag kan lova att INGEN kommer bli besviken...

Svin influensan igen, jag som trodde att det int evar farligt. Nu ligger en Svensk flicka pâ 2& âr med respirator pâ intensivavdelningen i ett av Tel aviv's största sjukhus.
Au Pairen ringde igâr, ifrân sig, hon vet vem tjejen är, världen är liten. De träffades för nâgra dagar sedan...
-Va???? hur länge sedan dâ?
-Äuhhh. Jag tror för typ tvâ veckpr sedan, eller vänta... ( nattliga möten flyter ihop i nittonârigt partydjurs huvud)
-Försök att minnas!
Jag ser framför mig hur de kramas, hur svinbacillerna flödar, hur aupairen kramar sina rumskompisar, barnen...
Hon kom fram till att det mâsta vara ungefär tio dagar sedan, eller kanske nio. Men hon mâr bra, de hon delar lägenhet med ocksâ.
Inkubationstiden är pâ max 7 dagar. Fast om man är immun kan man bära pâ viruset i över en mânad.
Usch vad läskigt.
Stackars tjej, livet är sâ konstigt.
Ibland blir det inte alls som man tror.
Jag hoppas verkligen att hon klarar sig.

Det är svârt att beskriva hettan här. Den är tung, envis, pâträngande och ihärdig. Som en försäljare pâ chouken ungefär. Det är mot förmodan en befrielse att gâ och arbeta i ett stort affärscenter- utan fönster- med AC'n pâ för fullt. När man närmar sig de elektriska dörrarna som leder ut med mer än 100 meter känner man den heta luften utifrân.
Vi är tillbaka där vi började, de tvâ värsta mânaderna pâ âret ligger framför oss, tvâ soliga, molnfria, heta, fuktiga mânader dâ njutningen av att se solen gâ ner är maximal.
Det är genetiskt, jag är säker pâ att jag lider mer än alla andra av värmen...

-Vi vann, vi vann!!! - "Ulrikouch" vârat land har vunnit!!
Min Ryska kompis Tatiana ringde igâr efter Davis Cup matchen i Dubbel var avgjord och Ryssarna fâtt stryk av Israelerna.
Jag rös pâ hela kroppen. Tatiana är född och uppvuxen i Ukraina, gift med en judisk man och flyttade hit för femton âr sedan. Hon är inte konverterad och ett levande bevis pâ att det faktiskt finns människor här frân öst som inte är eller känner sig judiska men hundra procent Israeler.
Massinvnadringen frân Ryssland har varit pâ gott och ont. Prostitution, maffia och en slags Rysk lobby kan ibland kännas störande- de är ju sâ mânga, och sâ mânga av dem är faktiskt inte judar även om de lâtsades det för att fâ komma hit.
Innan Ryssarna invaderade Natanya fanns inga varuhus med griskött och alla resturanger och fik pâ torget var stängda under chabat. Idag finns det gator i innerstan där grisben och korvar hänger i taket, med köande lintottar utanför och pâ torget kan man ta en kaffe eller äta lunch pâ självaste chabat.
Nâgra resturanger skyltar to m " lo casher" vilket betyder "ej kosher", de flesta har menyer pâ hebreiska och Ryska.
Jag har inget emot dem, även om de känns annorlunda och lângt ifrân mitt eget levnadssätt.
Jag undrar ocksâ vem som satt i kassorna innan ryssarna kom. Av 100 kassörskor är ca 95 frân Ryssland...