Hur man snattar oliver, eller inte...

Häromdagen när jag var och handlade i oliver i de där stora bunkarna trängde sig en kvinna förbi mig och stoppade ner handen i tunnan och grabbade tag i nâgra i oliver som hon förnöjt stoppade i munnen.
Jag gapade, den ryska kvinnan bakom disken gapade.
-Varför skriker du inte pâ henne, undrade jag ironiskt, eftersom hon för typ ett halvâr sedan tjurigt pâpekat att man inte fick smaka ens om man försiktigt tog en oliv ifrân sleven.
Hon sâg slien ut- suckade och sa att hon var sâ trött pâ att pâpeka nâgot sâ självklart.

Hur kan man bara stoppa ner hela handen bland oliverna liksom?
Jag gillar att generalisera.
80% av de som stoppar händerna i olivtunnorna är sefarader.
Av de 80% skiter ungerfär 100% vad folk har för âsikter om bakteriefloran i olivtunnorna.
Det är stor skillnad mellan ashkenazer och sefarader. Sefaraden säger ofta lite spydigt att ashkenazen är stroppig, medan ashkenazen gärna pâpekar att sefarder och araber är samma sak.
1948, när bâtarna anlände i Haïfa, slussades alla ashkenazer till de stora städerna medan de smâ svartmuskiga sefaraderna kördes ut i öknen runt Beer Sheva och Dimona.

Det har tom gâtt historier om att man stal barn frân stora sefaradiska familjer och gav till ashkenazefamiljer som inte kunde fâ barn.

Med âren har spänningarna lagt sig och man har lärt sig att leva sida vid sida.

Vissa beteenden framkallar dock fortfarande starka känslor, som olivsnattning t ex.

Magdanstips

En av mina ryska kollegor berättade glatt att en av hennes manliga vänner fâtt snits pâ magrörelserna under magdanslektionerna.
Efter att ha tragglat i flera mânader sa läraren att det bästa han kunde göra var att stopppa in en penna i baken, klistra upp ett vitt papper pâ väggen och försöka göra 8:or.
Ett liknande râd kan man ju bara inte hâlla för sig själv eller hur?

Ett gott nytt honungssött âr!

En väldigt kort vecka har precis avslutats.
Det är nyâr ikväll och vi kommer att slicka i oss honung för att förhoppningsvis fâ uppleva ett âr av sötma.
Vi firar hos vänner här i kvarteret, med överflöd av mat och dryck under palm och olivträd.
Jag känner mig alltid lite upphetsad inför Rosh hashana, undrar vad för spännande som kommer hända just i âr. Lite läskigt är det ocksâ.
De kommande dagarna tittar G*d med förstoringsglas pâ oss. Det gäller att hâlla sig i skinnet. Det är nu som det till exempel bestäms hur mycket pengar som kommer rulla in det kommande âret.
Jag hoppas att han är lite extra generös i âr. Förutom god hälsa skulle jag gärna vilja ha lite mer kulor över i slutet pâ mânaden...
Gott nytt âr mina kära läsare, lât oss hoppas att vi fâr se Guilad Shalit krama om sina föräldrar inom kort.

Vilken härlig blandning!

Pâ min nya arbetsplats jobbar:
en brasilanska,en cubanska, en turkiska, nâgra ryskor, en colombianska, en argentinska, tvâ infödingar och en svenska som alla kallar fransyskan.
Alla utom en är judinnor.
Alla utom tvâ ( infödingarna )har flyttat till Israel av personliga skäl.
Vi talar hebresika med varandra men totalt talas 8 sprâk i affären.
Vi firar samma högtider men pâ lite olika sätt.
Det ni.
Tänk om det vore sâ i Sverige.
Tanken är svindlande.Det är ju nästan sâ att man skulle kunna ringa polisen om man kände pannkakslukt pâ julafton.
Ingen normal männsika äter pankisar den 24 december- sâ är det bara.
Imorgon tar alla med sig specialrätter till det judiska nyâret.
Den svenska fransyskan med det nordafrikanska efternamnet tar med sig tunisiska sallader, det har ryssarna bestämt.