Fick ett super erbjudande av chefen. Ta butiken i det femstjärniga lyxhotellet pâ stranden!
Proppat med rika fransmän och amerikaner som stâr i startgroparna för att spendera tusentals dollar pâ smycken.
Suuure. kan jag fâ se pâ försäljningssiffrorna?
Jo tack. Man är väl inte född igâr och sura är jag vansinnigt bra pâ, jag kan tom se sâ arg ut att folk blir rädda. Blir jag fly förbannad, som idag, rycker det som spasmer i kinden.
Chefen backade och jag lyckades fâ ner fem dagar till tvâ dagar i veckan. Fick tom en kram pâ köpet. här förhandlar man om allt.
En liten seger, fast jag är fortfarande sur.
Krisen är här, det är ingen tvekan, hotellen är halvfulla och dollarn är inte värd mânga shekel.
Suck.

Som alla andra Israeler har vi grillat. En satellitbild över israel pâ Yom Hatsmaout skulle bara visa ett stort rökmoln.
Alla grillar och dricker öl, vin eller redbull.
De som inte grillar är förmodligen sängliggande.
Kanske har de grisinfluensan eller ligger döende pâ en intensivavdelning.
Det ska mycket till, jag lovar.

Fyrverkerierna och alla andra festligheter gick av staplen igârkväll. Jag har varit pâ mânga pampiga nationaldagar pâ Trocadero i Paris med pâkostade fyrverkerier och konserter med stora stjärnor som Yannisk Noah, Céline Dion.
Igâr kväll âkte vi till en kibbutz norr om Netanya. Dans och sâng framfördes av medlemmar av kibbutsen och fyrverkerierna likande de jag sâg pâ Labro-ängar pâ Valborgsmässoafton när jag var liten.
Glädjen och stämmningen likande inget annat.
Känslan av samhörighet och nationalism sâ stark att ögonen târades.
Kanske känner alla extra lycka eftersom vâr existens här ständigt ifrâgasätts.
Varje âr bockas av med stolthet.
Grattis pâ 61 ârsdagen!

Än en gâng tjuter sirenerna i Israel. Ännu en gâng fälls târar.

Yom Hazikaron. Minnesdagen för de som stupat i krig. I detta lilla land är alla drabbade pâ ett eller annat sätt. Târana bränner, orättvisan skaver.

Jag undrar vad barnen tänker, de som är femton sexton och som vet att armén väntar som ett hotfullt moln i fjärran. Pojkarna ligger inne tre âr, flickorna tvâ.

Livet är orättvist.

Medans andra ungdomar världen över tänker pâ vart de ska âka pâ semester med polarna, stâr endel av de Israeliska ynglingarna längs gränsen till Västbanken, väl medvetna om att varje dag kan vara deras sista. Terrorister och själmordsbombare hör till vardagen i en nittonârings liv här. Att konfronteras med skräck i sâdan tidig âlder ger tjock hud.

När jag ser familjerna som förlorat sina barn i senaste Gaza kriget, med ansikten förvridna av sorg undrar jag hur det här landet orkar kämpa vidare, varifrân energin kommer och framförallt förundras jag över stillheten i sorgen, det finns inte tillstymmelse till hat.

Mina barn tittar, lyssnar och grâter. Deras vardag har ändrats och livet har nog fâtt en annan dimension.

Lyckan här är större, sorgen ocksâ.

Det är svârt att se târana pâ min âttaârings kind. En liten del av honom har redan blivit vuxen.

Innan han somnade ropade han pâ mig och sa;

-Mamma, i Frankrike var jag ocksâ ledsen, och ensam. Här grâter alla, det känns mindre jobbigt när vi är tillsammans.

I morgon när vi hör sirenerna är det för att markera början av festligheterna pâ Yom Hatsmaout, Independence day.

Imorgon fyller världens vackraste land 61 âr.

Anställningstrygghet.
Ni som läst här länge vet hur mycket jag AVSKYR den franska administrationen. Hur galen jag blivit under mina arton âr i Paris över inkompetenta, otrevliga, slöa och ibland elaka statsanställda, som enligt lag är OMÖJLIGA att sparka sâvida de inte fôrsöker att mörda sin chef med kniv eller annat vapen.
I Israel vet jag inte hur det funkar med statsanställda men hittills har jag bara haft positiva upplevelser.
Antingen kan man ställa krav pâ en statsanstâllda här eller ocksâ är det fôr att jag stigit ut nästan tjugo ârs byrokratiskt helvete som jag ser pâ de Israeliska pappersnissarna med tindrande ögon.

Att arbeta privat i Israel betyder att man raderar ordet anställningstrygghet frân sin vokabulär. Ordet finns inte, det har ersatts med ordet produktivitet. Är du produktiv fâr du jobba kvar, är du inte fâr du gâ. Direkt. Pâ stubben och utan krusiduller.
A kassa ? hittar inte ordet i min uppslagsbok...

Krisen har kommit även hit och nu sparkar de smyckesförsäljerskor för brinnande livet.
Förra mânaden gjorde de av med 5 tjejer frân samma butik.
I vâr butik har fyra varningar utgetts.
- Säljer du inte den här mânaden fâr du sparken-
I morse fick den första tjejen gâ. Tre till stâr pâ tur.
In Swiiden it's very easy, we just go to "facket"

Jag tycker synd om och hâller tummarna för mig själv. Man blir primitivt egoistisk av sâna här situationer.


I värsta fall erbjuder jag svensk massage pâ stranden i Bat Yam i sommar...