En lördagspromenad längs havet...

Sällsamma fiskar glida i djupen,

okända blommor lysa på stranden;

jag har sett rött och gult och alla andra färger,

men det granna, granna havet är farligast att se,

det gör en törstig och vaken för väntande äventyr:

vad som har hänt i sagan, skall hända även mig!

Edith Södergran

Frâgan som hänger pâ allas läppar...

I dagens tidning läser vi artikel upp och artikel ner om huruvuda Hezbollah har eller inte har scud-missiler, huruvida Iran (jag orkar inte skriva namnet pâ karln) har kärnvapen.
Men i Israel är det bara EN frâga som just nu surrar i allas huvud.

VAR ska man grilla pâ Yom Hatsmaout*?
Vi är inget undantag.



* Independance day

Den Israeliska skolan

När man flyttar till Israel är en av de svâraste problemen att lösa barnens skolgâng.
Det finns flera olika slags skolor här. Väldigt religiösa, religiösa statliga skolor och statliga skolor kort och gott.
Fransmännen vândas. De flesta kommer frân religiösa skolor i Frankrike och väljer även här en skola med mer religionsundervisning och morgonbön.
Men även om religionen är den samma skiljer sig skolorna ât. I dag pratade jag med en väninna som satt sitt barn i en ultrareligiös skola. Hon själv är inte alls lika religiös som skolan och nu börjar det bli obekvämt. Pojken känner sig bra i sin nya miljö och börjar dra ât det ultraortodoxa hâllet, nâgot som föräldrarna kanske inte uppskattar helt, de hade ju satt honom där för att diciplinen var bättre och att skolan hade gott rykte.
När vi flyttade hit tvekade vi ocksâ. Jag hade gärna satt barnen i en statligt religiös skola men hittade ingen som verkade bra. Det blev kvarterets skola istället.
Jag är inte helt nöjd. Diciplinen här jämfört med Frankrike är verkligen under all kritik och jag tycker att en stor del av undervisningen uteblivit. Barnen stormtrivs dock och jag mâste säga att lärarna är underbara ( med ett undantag som ni känner till).
Det som fattas kan man faktiskt lägga till själv. Vad hindrar föräldrarna att undervisa barnen en timma när andan faller pâ i konst, litteratur och t ex det franska sprâket?
Vad gäller den religiösa biten försöker vi att föregâ med gott exempel för barnen. Jag tror att det är otroligt viktigt att just religionen följer familjens livsstil. Jag vill inte känna mig tvungen att byta frân jeans till lângkjol när jag hämtar barnen i skolan. Jag vill komma som jag är och framför allt accepteras som jag är, och det gör jag i kvartersskolan- sâ de blir nog kvar där ett tag till.

En blondins djupa tankar...

Det här är ju ABSOLUT ingen politisk blogg. Men bor man i Israel är ALLT politik, t om en nyöppnad HM butik. Särskilt om den râkar ligga i Jerusalem.
När jag surfar runt och hittar bloggar, skrivna av dessa människor, som under all sin vakna tid verkar koncentrera sig pâ hur just de skulle kunna straffa Israel, fascineras jag.
Av flera anledningar.
Att stänga HM butiken skulle säkert betyda en enorm skillnad för det Palestinska folket- ett liv utan Logg-trosor är inget liv, det vet vi alla.

Hemma med sjukt barn.

Det är kul att arbeta hemifrân ibland, men inte hela tiden. Frestelserna är alldeles för mânga.
Spela bouncingball pâ Facebook, äta glass, köra en tvättmaskin och kanske vika lite tvätt när man ändâ är igâng...
Sedan mâste man krama det sjuka barnet ( även om man snart är tio âr behöver man gullas med), och kanske läsa lite, göra en saft och ta febern.

Frân mitt fönster ser jag havet. det är knallblâtt, solen skiner och det är sâ där lagom varmt.
Kanske tar jag mig en promenad längs havet- det är jag värd...

Som fransmännen fast tvärtom...

Maken tog emot telefonbolaget pâ kontoret idag. Vi behöver en ganska speciell teknisk lösning som Israelerna lyckats trolla fram overkligt enkelt.
En representant var där idag och kikade pâ sladdar och uttag. Lite nervöst, eftersom makens hebreiska är ganska torftig. Men det gick bra. Killen hade stannat flera timmar och de hade gâtt till Humoussehaket och käkat lunch tillsammans.
När karln gav sig av hade han berättat sina föräldrars livshistoria, visat bild pâ frugan och lovat att komma förbi och presentera resten av familjen sâ snart han kunde.

Vi faller som käglor, de är sâ himla goa'.
Sâ charmiga att maken nästan skrev pâ kontraktet utan att kolla vad charmknutten kladdat dit pâ hebreiska nere i hörnet.
Men bara nästan.
Nu har vi varit här sâ länge att vi vet att man ska kolla upp precis allt...hur charmiga de än är. För de säger alltid "ja" ."Ein beaya, al tidag motek" men det är bara ord, verkligheten är en annan.
Som fransmännen, fast precis tvärtom.

Det där med att campa...

... de flesta va vâra franska vänner har aldrig ens satt in en stortâ i ett tält. De är med hotellieilat typen...
Nyfikenheten verkar dock ta över- och nu är det andra gângen vi fâr en nästan generad förfrâgan om vi kan lâna ut tältet för en "test-weekend".
Klart vi kan, jag har tom adresser till roliga campingplatser.
Det är aldrig försent att pröva nâgot nytt och visst är det kul att vara med och bidra till förändringar.
Vildmarkslivet är underbart, roligt och billigt!!

Jag är absolut inte feminist men...

... när jag gick igenom sonens religionsprov idag reagerade jag faktiskt.
Det var frâgor man skulle svara rätt eller fel pâ.
Pâ frâgan " Endast Abraham tog hand om sina inbjudna gäster" svarade sonen "fel" för Sarah hade ju bakat kakor.
Det räknades inte sa Torah fröken och drog av tvâ poäng.
Sara skulle nog gett henne en örfil om hon kunde, det var nog ett fasligt sjâ att baka de där kakorna.
Det positiva i det hela var att fröken dragit av 2 poäng pâ de flesta barnen eftersom alla tyckte att Sarah ocksâ tagit hand om gästerna genom sin kakbakning.
Den kommande generationen ger hopp med andra ord.
Jag fick bekräftat vad jag redan visste.
Religionsfröken är riktigt, riktigt dum i huvudet...

Fika i lek-parken- oss svenskar emellan...

Igâr var jag och fikade med min svenska granne i parken nedanför huset.
Jag hade med mig târta, Katarinas târta och grannen kaffe i termos.
Alla ville smaka târtan, här i Israel râder ingen bacillskräck. Folk äter ofta ur varandras tallrikar. Humousse tex; man ställer fram en stor tallrik och sâ gröper alla i den med hjälp av pitabröd.
Sâ igâr i parken slabbade vi med târta och hade det allmänt trevligt.
Det är kul att träffa svenskar som är lika osvenska som en själv. När man nâtt över femtonârsstrecket som utlandssvensk är ofta det mesta blâgula urtvättat, endast sprâket är kvar och eventuellt lakritssuget.... Grannen pratar alldeles för högt och ledigt för att passa in i Svedala och använder sig av nordafrikanska slanguttryck dâ och dâ- precis som jag.
Sâ nu kan vi väsnas tillsammans och dricka turkiskt kaffe i solnedgângen medan ungarna leker- urmysigt!

Nu har vi fâtt vâra gasmasker...

... med stränga order om att INTE öppna dem. De ligger packeterade i kartonger och fâr bara öppnas när vi fâr order om det.

Killen som leverade dem var väldigt käck. Han kallade mig "mami" ( typ gumman ) och sa flera gânger att jag inte skulle oroa mig, att med Guds hjälp kommer vi inte fâ användning av dem.

Sirenerna har precis tystnat...

Idag klockan tio stannade Israel. Frân mitt fönster sâg jag bilar parkera i hast mitt i gatan och motorvägen stelna.
En hel nation stâende, med sänkt huvud.
Under sirenernas tjut kände nog de flesta smärta.
En minut.
Sedan fortsätter livet.
Bilarna startar, damen i kassan âtergâr till sitt arbete och de som är ute och promenerar fortsätter sin march.

Barnen är vitklädda i skolan idag, varje âr lär de sig lite till om ondskan.
Frâgorna haglar hemma, kan det hända igen? Varför tyckte inte Hitler om judar?
Vi svarar sâ gott det gâr, visar bilder och förklarar att det fanns goda människor som riskerade livet för att rädda judiska familjer.

Strax efterât ringde det pâ min mobil " Gasmaskerna kom tyvärr inte med dagens leverans, ni fâr dem imorgon."
Just idag kändes det telefonsamtalet extra sorgligt...

khamsin och färska kort frân stan...

I vanliga fall ser jag ända bort till Västbanken genom vardagsrumsfönstret, men i dag är det khamsin och efter bara nâgra hundra meter ser det dimmigt ut. Det är inte dimma utan smâ, smâ sandkorn frân öknen som kommer med vinden. För det blâser när det är khamsin, heta, torra ökenvindar.

I vartannat gathörn i Israel finns juicebarer. Man mixar själv sin juice genom att peka ut vilka färska frukter man vill ha. Nyttigt och otroligt gott. Jag tycker kioskerna i sig ser sâ mysiga ut!

Ett hemskt kort pâ mannen, meningen är att ni ska se en typisk Israelisk frukost. Vi älskar att äta frukost ute pâ söndamorgnar. En frukost är kopiös med ägg, sallad, tonfisk, fyra- fem olika ostar, färskpressad juice och en kaffe eller thé . Man kan lätt dela pâ en fukost som kostar ca 7 Euros.

Och medan vi intog frukost satt de här grabbarna bredvid och glodde ohämmat som vilka Israeler som helst...

Här är ett av de gratis utomhusgym som finns överallt i Israel. Jättesmart faktiskt, här kryllar det av vältränade silverrävar!!

Snart är det Yom Hatsmaout, firandet av Israel som judisk stat. Hela landet smyckas med flaggor och i princip hälften av alla bilar har en flagga fastklämd pâ sidorutan. även vârat torg är blâvitt, visst är det fint?

Nu är det "khamsin igen" heta arabiska ökenvindar fulla med sand. Termometern stiger avsevärt och fukten byts ut till torka. Solen syns inte längre för all mikroskopisk sand och man avrâder gamla och spâdbarn att vistas utomhus. Det varar aldrig länge, mellan tvâ och fem dagar, som tur är. Ingen trivs i detta vädret.

Ida har vi varit inne i Netanya och ätit frukost och promenerat lite. Jag tog med mig kameran sâ ni fâr se hur det ser ut!