fredag 9 april 2010

Var är alla tröga, lângsamma sydlänningar?

Idag ringde de frân dagis och sa att lillan hade en infektion i tummen. Hur kunde jag missat det? Precis pâ fingertoppen.
Fröknarna sa till mig att ta med henne till vârdcentralen.
Min första tanke var " vad töntigt, en sticka kan jag ta ut själv"
Fingertoppen hade blivit infekterad och en bit av stickan stack ut, en lätt match att ta bort.
Men jag betalar ju faktiskt pengar för min sjukvârd, sâ varför göra det själv?
Jag släpade upp en stortjutande lillan pâ vârdcentralen i kvarteret, väntade ungefär 35 sekunder innan en sköterska tog emot mig.
Inga plastkort eller papper, bara personnummer behövdes.
Tchick-Tchack sâ var stickan borttagen och sâret rentvättat.
Lillan fick ett stooort plâster och nâgra klistermärken.
Tillbaka till dagis.
En "flukt" pâ klockan och jag insâg att det hela tagit tio minuter...
Vem sa att sydlänningen är lângsam?

torsdag 8 april 2010

Semester i Israel- varför inte?

Snart kommer en Fransk familj och hälsar pâ. Nära vänner, sâna som alltid finns där, i vâtt och tort.
De har en 7 mânaders bäbis och en 4:a âring i släptâg och pappan i familjen har arabiskt ursprung.
Det ni.
Inte är de rädda heller, tvärtom.
De har läst böcker, tittat pâ dokumentärer och är i upplösningstillstând sâ här nära avresan.
Jag förstâr dem, det finns mycket att se och vädret är toppen den här tiden pâ âret.

2009 besökte nästan 3 miljoner personer Israel. De flesta kom frân Frankrike, Usa, Ryssland, England och Tyskland.
Israel har högst antal museum per capita i världen och är proppat med historiska platser pâ sin lilla, lilla yta.
Vi har stränder som fâr den franska rivieran att rodna av âtrâ, kameler längs vägarna, kopiösa mängder mat till larviga priser och ett vänligt folk som alla talar engelska. Dessutom finns i princip noll risk för magsjuka.
Bara sâ ni vet...

onsdag 7 april 2010

Ett overkligt telefonsamtal...

-Hej detta är Sharon, hur kan jag hjälpa er?
- Hej, jag skulle vilja beställa gasmasker.
- Ge mig ditt person nummer och adress... mmm... fem gasmasker varav en speciell för en treâring alltsâ...
- Precis.
- Var inte orolig, den är naturligtvis inte bekväm men andningssystemet fungerar enklare tack vare en pump.
- Okej, det lâter bra. När leverar ni?
- Den tolfte, mellan klockan 8 och 11, gâr det bra?
- Det lâter bra, tack för hjälpen.
-Klick-

Nu är vi "redo" för en kärnvapen attack frân Iran dâ...

"Di är för lustiga di där Israelerna..."

Igâr var jag och handlade. Stormarkanden sâg ut som en krigszon. Innan Pessach köper alla mat som om de skulle vara instängda i en vecka utan möjlighet att inhandla nâgot som fattats.
Efter Pessach är det värre.
Att vara utan hametz i en vecka är svârare än vad ni kan tro för ett folkslag som lever pâ pita och humousse. När man väl fâr inhandla pasta och bröd igen släpper alla loss.
Vi har en brödlänga pâ ungefär 20 meter i vâr affär. Den var nästan tom igâr, sâ när som pâ nâgra nybakade pitabröd.
Köerna var enorma. När det äntligen var min tur och min Nivea bodylotion hamnade i händerna pâ kassörskan öppnade hon burken och luktade pâ krämen. Tydligen luktade den gott, för hon klämde ut lite och prövade pâ handen allt medan hon nickade uppskattande mot mig.
Jag fnittrade till.
Det är otroligt Israeliskt.
Katarina berättade för mig att hon en dag köpt underbyxor pâ stormarkanden. Kassörskan slet tag i trosorna och hojtade till sin kollega pâ ryska som satt nâgra kassor bort och viftade glatt med Katarinas nyinköpta underkläder.
Katarina förstâr inte ryska men kassörskan sâg väldigt entusiastisk ut sâ hon tyckte nog att de var fina.
Att sitta i kassan i Israel är mycket mer än att bara ta betalt. Kassörskorna berättar att juicen i den gula flaskan är billigare än den man köpt, och dessutom godare. Hon pâminner om att om man handlar ett paket smör till fâr man det till halva priset. Hon kan tom avrâda frân att inhandla ett visst märke djupfryst pizza för att hon testat den veckan innan och tyckte det var äckligt. Det kan vara smâtt irriternade när man har brâttom, men för det mesta är det ganska trevligt.

tisdag 6 april 2010

Pâ hemväg genom öknen...

Inte fyrtio ârs vandring som tur var. Det tar bara nâgra timmar frân Eilat upp till Beer Sheva, den första staden efter öknen.
Det finns lite vatten kvar i flodbäddarna, jag antar att de snart torkar ut.

När maken kom frân jobbet alldeles upphetsad och berättade att han sett en jätteflock med storkar gapskrattade jag och sa att det var nog fiskmâsar. Idag bad jag om ursäkt, det kryllade av storkar bâde i luften och längs vägen!


Buteo rufinus - Long-legged Buzzard. Tror jag. Jag var faktiskt övertygad om det var örnar. Jag har aldrig sett sâ mânga rovfâglar samtidigt, säkert ett femtiotal.



Bilresor kan vara bâde lânga och pâfrestande, särskilt med tre ungar i baksätet som ömsom slâss ömsom frâgar hur lângt det är kvar..

Jag älskar bilresor, man ser sâ mycket, och sâ kan man stanna när man vill.

Öknen är nâgot nytt för oss alla. Inget vi känner till och därför väldigt lockande,resorna till och frân Eilat är nâgot vi verkligen uppskattar.

Fyra dagars vila var minst sagt välbehövt. Nerverna har slappnat av. Jag har inte ens funderat pâ kontrakten som ligger och väntar.
Nu tar vi nya tag

söndag 4 april 2010

Vi är pâ semester i Eilat!

Solen skiner, vinden viner vilket faktiskt är härligt när termometern närmar sig fyrtio. Vi har badat för första gângen i âr och njuter tillsammans med den absolut bästa sidan av makens släkt.
Vi âtervänder pâ tisdag morgon...