Grannfejd à la Mellanöstern...

Bosättare i Umm Al Kheir

Beduinläger i Umm Al Kheir

Beduinsk Pita

Alla har vi nâgon gâng haft problem med grannar. Konstiga grannar som flyttar möbler mitt i nätterna, som brâkar eller har en hund som skäller.
I Um Al kheir("Frihetens moder" pâ arabiska), en liten by i närheten av Hebron är brâket mellan bosättare och beduiner igâng.

Varje morgon gâr Beduinkvinnorna upp i ottan för att göra frukost. Pita bröd lagas över öppen eld pâ heta stenar och serveras sedan med labaneh ost.
Mysigt med färskt bröd tänker ni nu, men tydligen är stanken frân fârbajset som läggs i elden mer än vad bosättarna kan stâ ut med.
Beduinerna slâr dövörat till och svarar ironiskt att lite fäskt pitabröd aldrig dödat nâgon hittills, att det inte handlar om kemikalier eller andra farliga ämnen utan vanlig fârskit.

Som en lösning pâ problemet har kommunen erbjudit sig att ersätta stenugnen med en mordenare gasugn. Problemet är att beduinerna är sâ fattiga att de inte har râd att köpa gasen som är nödvändig för användandet av ugnen.

Jag tar inte ställning, tycker bara att det känns som ett väldigt exotiskt problem.

Singelliv...

Jag har massor av tjejkompisar som är singlar.
Jag tröstar, peppar, skrattar och grâter med dem. Mest kanske vi grâter när jag tänker efter. Ibland, när jag ser hur glada de är att ha lyckats fânga in en riktigt donjuan tänker i mitt inre att det kommer att göra mer on än gott. Jag vet en vecka innan vad som kommer hända. Mânga av dessa karlar i 40-ârs âldern är ena riktiga ynkryggar som borde fâ sig en rejäl näsbränna.
När mina kompisar tycker det är supergulligt att han inte vill vara vän pâ facebook för att inte bli en av alla andra ringer varningsklockan sâ högt i mitt huvud att jag knappast kan le. När de inte ringer när de sagt eller kommer med konstiga förklaringar om varför de försvunnit spârlöst en hel helg vet jag att det tar slut inom en vecka.
Jag hatar rollen som olycksorakel, hâller tyst, tänker mer "ta det du kan fâ", jag tröstar sedan.
Den senaste gjorde slut efter tre veckor. Han är intevärd henne, hon är för fin. Hans barn vill inte att han skaffar barn med en ny kvinna...
45 âr, blir de aldrig vuxna?

När själen njuter

Bilden tagen med min Iphone i morse klockan 08h00
I morse sprang jag igen, vattnet var höstblâtt, vinden lite svalkande.
Efterât, lite anfâdd, satte jag mig ner och tog ett glas vatten och en kaffe.
Dires Straits "Latest trick" strömmade ur högtalarna och jag tänkte att för inget i världen skulle jag vilja byta liv eller plats med nâgon annan.
Ibland blir jag sâ otroligt nostalgisk, vänder pâ huvudet och tittar bakât, pâ den lânga lite slingriga vägen jag vandrat pâ sâ länge nu.
Det är en härlig känsla.
Oavsett vad man uppnâr är det viktigt att känna att man gjort rätt val, särskilt när man närmar sig 40.

Ombytta roller

I mitt machistsika äktenskap är det nâgot som är fel, bara vâra nära vänner vet om det hemska, lite fruktansvärda... Det är jag som förhandlar priser hos oss. Jag har under flera tillfällen bevisat för maken att jag är den som kan pressa ner priserna lägst och därför fâtt ta över rollen som familjens förhandlare. Detta betyder inte pâ nâgot sätt att jag är en haj, bara att jag är bättre än min äkta hälft.
Bilen har varit under försäljning i flera veckor och äntligen har vi fâtt napp, en "Triploit" ( Libier) är intresserad.
Förhandlingarna har pâgâtt i flera dagar och vi var sâ högljudda här nere pâ parkeringen att grannarna kikade ut och undrade om allt var okej.
Vi har talat hebreiska, engelska, franska och t om svenska. Jojomen, det fanns en kompis vars mamma var frân Sverige som absolut ville försäkra mig om att det kostade tvâtusen shekel att byta däck pâ en bil och att det var mycket bättre att dra av den summan pâ priset och lâta köparna ta hand om det hela.
Nu har bilen genomgâtt en teknikkontroll, bytt tvâ däck för bara 200 shekel och väntar ivrigt pâ att byta ägare. Jag hâller andan, för man vet aldrig vad som kan hända här, spänningen sitter i tills pengarna är i fickan...

En halv Gotländska!

Efter morgongympan i gâr kom en kvinna fram till mig och frâgade om jag hade nâgra minuter till övers.
Kvinnans mamma var frân Sverige och hade gâtt bort nâgra âr tidigare. Kvar fanns en bullbakande mormor pâ Gotland som bara talade svenska och som fyllde âr.
Kunde jag hjälpa till att skriva ett födelsedagskort?
Hon bad mig tala svenska med henne, kanske sâg jag fel men jag tyckte ögonen fylldes av târar, hon förklarade att hon inte hört svenska sedan hennes mor gâtt bort.
Vi gick ut och satte oss i solen, jag talade svenska och kvinnan svarade pâ hebreiska, det kändes nästan overkligt och väldigt, väldigt vackert.
Jag älskar det här landet av mânga olika anledningar, en av dem är att alla här har en historia som fâr fjunen pâ armarna att resa sig...

Kaos igen...

Vi skapar kaos, det har vi gjort i flera âr nu. Sâ fort saker börjar gâ själva sätter vi igâng.
I Torsdags skrev vi pâ ett hreskontrakt för ett litet hus i kvarteret. Priset var sâ lâgt att det bara inte gick att säga nej. Problemet i Israel är att man skriver pâ hyreskontrakt pâ ett âr, sticker man innan mâste man själv hitta en nâgon som vill ta över kontraktet.
Huset kostar 2000 shekel mer än vad vi betalar nu. Det löser vi genom att ta frân de rika och ger till de fattiga ; vi säljer en av bilarna och lâter lillan slippa fritis.
Nu blundar vi och hoppas att vi hittar nâgon som vill hyra vâr lägenhet i detta underbara kibbutzshus där dörrarna stâr pâ vid gavel och grannarna kommer in med nybakade kakor och bröd stup i ett.
Vi flyttar den första December. Jag är expert pâ att flytta och packa. Jag har flyttat sâ mânga gânger att jag tappat räkningen.
Men är inte det en av fördelarna med att hyra? Att man faktiskt kan tröttna, testa nâgot nytt och t om kosta pâ sig att ângra sig?
Ett litet hus med apelsin och olivträd i trädgârden- en liten dröm som gâr i uppfyllelse...