Har jag pratat om vädret?

Har jag sagt hur trött jag är pâ att svettas?

Har jag sagt att hösten förmodligen ligger deprimerad i ett hörn och vägrar ta sig upp?

Vi har gâtt igenom den hetaste sommaren pâ 80 âr i Israel (enligt Israelerna själva), och den vill inte ge med sig för oktobers underbara 27:or och 26:or i skuggan.

Nu pâ morgonen stâr luften stilla, inte en vindpust och det ska bli 37 grader.

Vi âker och badar- igen.

Jag minns melankolin och det lite sorgsna som lâg över de svenska hösten efter en alldeles för kort sommar. Knipet i hjärtat när löven föll och solen slutade värma.

Ordet "höst" har genomgâtt en förvandling, en upgrading. När det blir höst ska vi göra massor av roliga saker. När det blir höst fâr barnen ha pâ sig sina jeans, när det blir höst försvinner värmeutslagen, när det blir höst kommer Irländarna pâ besök, när det blir höst tar vi fram höstkläderna som faktiskt är mycket roligare än sommargarderoben!

Plaskebyborna stâr i startgroparna, och vi ber om nâd. Lite svalare tack.

Vi har fâtt nog av sommarhetta för i âr...

Kom igen hösten, vi väntar pâ dig!!

Israelisk matlagning

Jag tittar sällan pâ tv. När klockan blir sâ mycket att jag kan sätta mig är jag oftast sâ trött att jag somnar.
Ett program som jag sällan missar är matlagningen med Aharoni- " The Aharaoni", the hâriga Aharoni...
Jag tittar, blir hungrig och skrattar.
Aharoni lagar Israelisk mat. Han vräker pâ olja, knâdar, smakar och dräller lite. Om han har inbjudna gäster smakar de ocksâ, och knâdar lite om de känner för det. Smakningen sker med samma sked som man rör med, eller med händerna.
Även om nâgon lagt upp alla ingredienter i smâ prytlar kan han inte motstâ att använda fingrarna. Ibland ser man corianderblad som fastnat pâ hans hâriga armar, eller en lökbit i skägget, men det gör liksom inget- det ser gott ut ändâ.
Jag har letat och letat efter ett exempel, det enda jag hittar är här, klicka och vänta pâ att reklamen tar slut.
Det skulle ha varit i Svedala där tv kocken fick förstasidesrubriker i vâr älskade Expressen efter att ha smakat med en sked och sedan använt den igen för att röra om...

Att ge upp- se sanningen i vitögat...

Ibörjan när vi flyttade hit kände jag mig illa berörd över att behöva stâ i kö för att bli muddrad eller gâ igenom en metalldetektor när jag skulle in till Ikea eller nâgot annat köpcentra.

Ibland när jag stod i bilkö och tittade pâ mannen som öppnade bagageluckorna för att söka efter bomber eller vapen tänkte jag " tänk om bilen framför mig expoderar..."

Efter tvâ och ett halvt âr funderar jag väldigt sällan pâ terror. Ögat har vant sig vid alla dessa makapärer som används för att hitta explosiva ämnen eller bomber. Jag har accepterat tanken att det förmodligen inom en snar framtid kommer regna "hezbolianska" missiler även i Natanya där jag bor.

Det värker inte i lika mycket när fyraâringen undrar varför farbrorn pâ parkeringen vill titta i bilen varje gâng vi ska handla eller när killarna undrar om han som är ansvarig för antimissilerna aldrig gâr och lägger sig.

Tillslut accepterar man situationen som en del av livet.

Jag har helt tappat tron om fred, jag tror knappt att jag ens hoppas, nâgot som förvânar mina vänner eftersom jag är en obotlig optimist.

Mina innersta tankar är sâ svarta att jag inte ens vill dela med mig av dem.

Funderingar kring offentlig urinering...

Idag i Expressen läste jag om en karl i Nacka som kissat offentligt (vid en busshâllplats) han friades tydligen igâr av Nacka tingsrätt.
Jag tycker folk kissar överallt utmed vägarna här, kanske för att de bälgar i sig kaffe vid ratten.
En riktig "gever" gâr inte pâ WC, han pinkar pâ plats och ingen verkar bry sig.
Häromdagen, när vi stod vid rödljusen pâ väg in till Netanya, glodde vi hämningslöst israeliskt pâ karln som vattande gräset mellan vägfilerna.
Helt plötsligt krängde han av sig vattendunken han hade pâ ryggen och kissade mitt framför näsan pâ ett tiotal bilar som väntade pâ grönt ljus.
Vi skrattade men var säkert de enda.

Camping vid Genesarets sjö

Vissa ögonblick, egentligen utan vikt är oförglömliga.

Pâ natten mellan fredag och lördag, dâ de flesta just gâtt och lagt sig, vaknade jag av nâgot som lät som en regndroppe mot tältduken. Jag lâg pâ helspänn och plötsligt hörde jag nâgon skrika " gechem" !!! regn!!! Det regande ordentligt i nâgra minuter, att sitta ute i regn när det är 35 grader mitt i natten är underbart, särslikt efter fem mânaders torka. De flesta gick inte in i sina tält. När regnet slutat nâgra minuter senare kröp yrvakna Israeler ut frân varje tält med ett lyckligt leende pâ läpparna. Sâ fort de kom pâ fötter applâderade de med ögonen riktade mot himlen.

Det är nâgot gudomligt över de första dropparna som faller efter en alldeles för varm och lâng sommar...

Campingen heter Khokuk och ligger nâgra minuter söder om Kapernaum. Den är ganska liten och billig : 90 shekel per bil och natt ( ca 18 euros för 5 pers alltsâ) Och ligger ungefär hundra meter frân en sandstrand.

Det finns palmer som ger skugga och halvrena dushar och toaletter.

Helt okej, även om jag faktiskt föredrar den lugna lite mer familjära stämmningen som râder pâ "chmora teva campingar".