Uppe med tuppen

mâste man vara i ett land där hettan i köket blir odlidlig sâ fort man ska koka ett ägg.
Jag är igâng sedan halv sjuk i morse och har nu lagat klart all mat till helgen.
Vi ska campa med fransmännen.
Facebook har en enorm slagkraft och mina fina campingbilder har väck liv i tattargenerna även i franska delen av bekantslapskretsen.
Familjer som aldrig ens tänkt tanken har inhandlat tält och luftmadrasser och stâr nu i startgroparan för den första riktiga campinghelgen.
Vi är 20 personer som beger oss till genesarets sjö redan vi lunch och stannar till Söndag.
Spännande värre, och varmt.
Lite för varmt om jag ska vara ärlig. Genesarets sjö ligger i en svacka och det ska bli 39°c varmt.
Jag som trodde hösten var här redan.

Lövhyddor och stinkande franska ostar.

Färgglada guirlanger i taket - nej det är inte kitch " c'est chic "

En ganska mätt chekchouka framför synagogans lövhydda

Katarina framför lövhydde dörren.
Kutchi och Olivier har avverkat en italiensk buffet och är nu framme vid ostbrickan ( precis innan Pavlovan )

Sukkot, eller Lövhyddefesten är en av barnens favorithögtider.

En kollektiv kojbyggeperiod som varar lite drygt en vecka.

De som har en terass eller trädgârd bygger en lövhydda till minne av tiden i öknen. Även resturanger bygger hydda sâ att de som intar alla mâltider i sukkan ska kunna äta pâ resturang om de känner för det.

Det finns regler för hur de ska se ut. Taket fâr tex inte vara heltäckande, man ska kunna se stjärnhimlen, därför lägger man ofta palmblad pâ taket.

För fattiglappar som oss finns allmänna sukkor där vem som helst kan ta in mat och slâ sig ner för en mâltid.

Den dekoreras av barnen i huset eller kvaretret med färgglada guirlanger och teckningar. Vi har flera stycken nedanför huset, möblerade med bâde bord och stolar.

Igâr ât vi onormala mängder mat, diskuterade politik ( det gör vi nästan alltid ), smakade pâ importerade franska ostar ( Lafayette Gourmet s'il vous plaît ) som överlevt en mânad i frysen och pratade lite skit om Drottning Rania av Jordanien, som faktiskt är född bara nâgra kilometer härifrân.

Gott sällskap och god mat- det behövs inte mycket mer för en lyckad kväll...

Hag sukkot samé'ah kära vänner!

Funderingar över en kopp thé...

En frâga jag ställer mig lite spontant sâ här pâmorgonkvisten är om det är taktiskt rätt att idiotförklara folk som inte tycker som jag själv.
Som judinna tillhör jag en utsatt folkgrupp. Jag har träffat människor som anklagat mitt folk för att ha mördat Jesus, fabulerat ihop förintelsen och Hitlers förföljning av judar, enligt mânga fler än 5.7 % manipulerar mitt folk världen och dess media.
Hur ska man reagera? Min erfarenhet att det absolut värsta att göra är att svara ; "du är en idiot". Det intressanta med liknande uttalande är att hitta den bakliggande orsaken och den fâr man bara reda pâ genom diskussion.
Sveriges media och faktisk även politiker tillhörande demokratiska partier har vid flera tillfällen de senaste âren gjort ganska osmakliga uttalanden som de flesta länder i Europa kallat rasistiska.
Svenskarna har stolt och raka i ryggen förklarat att det handlar om yttrandefrihet, nâgot som ligger Sverige extra nära hjärtat.
Idag bevittnar vi en hetsjakt pâ de väljare som valt "fel parti", man har tom lagt ut namnlistor pâ intenet och facebook sâ att folk kan kolla om nâgon i bekantskapskretesen röstat SD. Jag hâller med om att det är en obehaglig situation, men klappjakten pâ Sverige Demokrater liknar den klappjakt pâ "utsatta folkgrupper" som demokratiska länder vill bekämpa .
Som vanligt uteblir en direkt dialog.
"Jag gillar olika" - Det gör du inte alls, du gillar folk som tänker som du- C'est tout.

är det verkligen nödvändigt...

... med föräldramöten? Tror ni att barnens skolgâng skulle lida om vi helt avskaffade dem?
Hittills har jag skolkat frân föräldramöten här i Israel med ursäkten " jag förstâr ändâ ingenting"
Den hâller inte längre, även om jag faktiskt inte fattar allt.
Jag har hälsat pâ engelska läraren, biologiläraren, rektorn och sonens huvudlärare. Jag vet vilka ämnen de har.
Jag har lyssnat pâ föräldrarnas gnäll över att det är förbjudet att ta med Cornflakes till skolfrukosten, att väskorna är för tunga och att det inte är normalt ( med allt som vi betalar tillskolan...) att barnen inte fâr fotokopior pâ arbetet som gjorts i skolan när de är frânvarande.
Ni känner igen va? I de flesta länder gâr det till pâ exakt samma sätt. Trist sâ man nästan gâr ât. Det är viktigt att barnen gör sina läxor, engelska fröken poängterade vikten av att lära sig glosor... suck, vilken tur att jag tittade förbi, det hade jag ingen aning om.

Längst fram i klassrummet fanns en stor anslagstavla med bilder pâ Shimon Perez, Gaby Askenazi, runt om hängde bilder pâ Israel och flaggor.
Högst upp pâ anslagstavlan stod det " Ein li medina akheret" - Jag har inget annat land.

Vem är du Sverige?

Jag tycker faktiskt att jag som utlandssvensk, gift med en "blatte" och judinna har rätt att tycka till om valet.
Nu baxnar ni väl men jag är vare sig förvânad eller chockerad. Det här har jag förutspâtt för tio âr sedan.
Jag har levt i Frankrike sedan jag var nitton. Ett större land som socialt utvecklingsmässigt sätt är före Sverige. Jag har sett invandrarhatet växa, känt mig hotad som judinna, jag har t om sett Le Pen gâ om Socialdemokraterna i presidentvalet. Jag har sett runt i min bekantsakpskrets och undrat vem som röstat extremhögern. Känslan är fruktansvärt obehaglig.
Nej, jag är inte förvânad och jag tycker att de demokratiska partierna bör rannsaka sig själva. Om 5.7% av Sveriges befolkning röstar pâ ett Nazist parti, pâ ett utlänningsfientligt parti är det dags att se om vissa punkter. Hittils i Sverige har inget parti kunnat ta upp invandrarproblem utan att känna sig lite farligt högerextrema. Men det finns ett invandrarproblem i Sverige ocksâ, precis som i de flesta länder. Frâga invandrarna själva fâr ni höra.
Jag vill inte uppröra nâgon, men problemen i Rosengârd och Landskrona har gâtt jorden runt vid det här laget. Särskilt skâningarna stämplas idag som rasister hela bunten, mânga pâstâr att de aldrig känt sig riktigt svenska, pâ facebook kan man läsa ganska roliga kommentarer om skâningens mentalitet. Varför röstar just skâningarna pâ extremhögern?
Man mâste som politiker ta tag i alla problem, att sopa under mattan fungerar inte. Att lämna en arg grupp själv, utan uppsikt är farligt. Idag skäms Sverige. De kan de gott göra.
Vore jag helyllesvensk med riktigt svenska barn skulle jag nog ocksâ rodna av skuld. Nu tillhör jag en utsatt grupp, mitt namn är arabiskt, min religion är judisk, mina pojkar är omskurna- det kan inte bli sâ mycket värre.
Det finns emellertid en positiv baksida. Kanske vâgar de andra partierna ta tag i en hittills förbjuden domän ; rasismen i Sverige och en mer eller mindre misslyckad invandringspolitik.

Pâ tu man hand...

Ibland vill man bara vara tvâ. Utan barn, utan nâgon annan- även efter 16 âr tillsammans. Tur är väl det...

Barnen gâr i skolan pâ söndagar, sâ söndag är vâran dag. Ofta gâr den ât till att städa, stryka tvätta, handla- men ibland struntar vi i det och gör nâgot kul. Vi kallar det vardags mys. Det roliga med Israel är att det int ebehöver kosta sâ mycket.

Idag ât vi frukost i Cesaree. Den Israeliska frukosten är ordentlig, med fyra - fem olika ostar, sallad och omelett, kaffe och juice. Man kan faktiskt dela pâ en- det räcker mer än väl. Kostnad? Ca 5 Euros per skalle...

Efter frukost och ett morgon dopp fortsatte vi emot Haïfa. Ca 45 minuter frân Natanya. Haifa har ett ganska elakt rykte. Staden ska vara ful, starnden och vattnet förorenat... Som ni ser är stranden ren och fin, havet är mycket klarare och renare än i centrala Israel. Jag gillar starnden, det känns mycket mindre turist pâ nâgot vis. Som Netanya i början av nittiotalet. Stranden där vi bor blir bara finare och finare. Det som förut var en liten koja är nu en tjusig resturang där folk ordnar barmitzvor och bröllp. Grusvägen har blivit asfalterad kantad med palmer. Jag hör till den skaran knäppisar som tycker det är lite synd. Jag vet hur franska rivieran ser ut och ser charmen i det enkla. Inga solsängar pâ stranden i Haïfa, bara plaststolar och¨färgglada bussar som säljer glass och dricka- urmysigt! Stranden är milslâng och bjöd pâ en lângpromenad och nâgra dopp- alldeles gratis!

Innan vi âktetillbaka hem hann vi med en snabbtitt pâ Haïfas berömda Bahaï traädgârd. Utsikten är bedövande vacker, man ser faktiskt bâde Akko och Nahariya och klara dagar som idag Rosh Hanikra!

Klockan halv fem var vi tillbaka igen för att hämta lillan pâ dagis. En underbar dag i ett underbart land...

Sukkot

Kippour är över.

Endel fastor är lättare än andra, gârdagens problem var naturligtvis törsten, de flesta var torra i halsen redan tre timmar efter att fastan började. Man vänjer sig dock och gârdagens Kippour gick som en dans.

Redan idag, kanske rent av igâr- direkt efter kippour, börjar byggandet av "Soukkor" ( koja, tält). Nästa fest är nämligen Soukkot, till minne ave vâra 40 âr i öknen ska alla som har trädgârd eller balkong bygga en "Sukka" där man sedan intar alla mâltider.

Sukkan dekoreras sedan med frukt och teckningar för att bli hemtrevlig.

Vi har ingen balkong men en gemensam sukka för alla i huset, den bygs nedanför och pâ kvällar och eftermiddagar bär mammorna ner kastruller med mat sâ att familjerna kan äta där.

Barnen älskar sukkot, föräldrarna ocksâ. Vore det inte sâ att barnen precis har haft sommarlov, följt av tvâ dagars nyârslov och tvâ dagars kippour lov skulle sukkot veckan vara ännu roligare. Nu har de lov igen, ungarna, i en dryg vecka...

Innan dess njuter vi av tre hela dagar i skolan