Omer var det ja...

âsnehandlaren i Djerba.
Han hade tre âsnor Omer, och en mängd smarta idéer- och det kommer man lângt med.
En gâng i veckan var det marknad i byn. Varje vecka tog han med sig en âsna in till souken. De var gamla och lite tufsiga, men Omer kammade, färgade âsnehâret mörkt och glansigt och sist av allt, bara nâgra timmar innan marknaden stoppade han in en sân där avlâng superstark paprika i ändan pâ âsnan.
Precis innan det var dags att ge sig av tog han ut paprikan och âsnan var minst sagt pigg och alert.
En dag stötte min vän Sarahs makes farbror pâ Omer och undrade om han kunde byta sin gamla âsna mot den unga hetsiga âsnan full av energi som Omer hade med sig pâ marknaden. Omer gick med pâ en affär, men han ville ha den gamla âsnan plus lite pengar för det vackra ungdjuret.
Ett handslag, en âsna och en bunt sedlar senare gick "farbrorn" hem med âsnan, övertygad om att ha gjort en god affär.
Paprika-effekten avtog dock redan innan skymmning, och efter nâgra dagar gick farbrorn hem till gamle Omer och klagade över sin nyinköpta âsna.
- Han känner sig inte hemma hos dig förkarade Omer, vänta nâgra dagar till, är han fortfarande lika emlig fâr du ta hit honom, jag har en riktig rackare tillâsna här. Självklart mâste du lägga till nâgra sedlar- men det är det värt.
Sluge Omer började nu putsa upp den gamla âsnan som Sarahs makes farbror bytt ut. Han färgade den svart och nâgra timmar innan överenskommet möte körde han in en paprika i ändan pâ âsnan.
Farbrorn kände inte igen sin gamla âsna, lade till nâgra sedlar och gick glad i hâgen hem förundrad över hur âsnan visste var han bodde...

Opposites attracts

Tvâ av mina bästa fransktalande vänner är frân den lilla halvön pâ tunisiens södra spets som kalas Djerba.
Det är en ganska introvert församling. En kvinna frân Djerba gifter sig i regel med en "Djerbien" och deras traditioner skiljer sig frân övriga Tunisien. De är religiösa och otroligt fästa vid sina traditioner, bâde den äldre och den yngre generationen talar ofta arabiska med varandra.
Vänskap, den djupa, brukar ju baseras pâ liktänkande och samhörighet, en slags gemensam nämnare som ofta ligger nâgonstans mellan livsstil och sociala trappsteg. Det som finns mellan mig och mina "Djerbiskor" är nâgot annat, men minst lika djupt.
Igâr var vi pâ lunch hos min vän Sarah och hennes familj.
Annorlunda mat, kaffe med nötter och nyfikna blickar frân de äldre. Den äldsta i gruppen vâgade sig pâ en diskussion, jag antar att nyfikenheten tog över.
Mitt förnamn var omöjligt att uttala sâ jag blev "Madame Olivier" (Olivier är makens förnamn).
Försynta frâgor om livet i Sverige, om judarna i Stockholm och deras matvanor.
Alla halvlâg runt matbodet och efter middagen blev det ett himla liv i en hörnet.
-Jag ska säga till Ulrika, sa en av sönerna som jag känner väl.
När jag fick förklarat för mig att yngstingen fisit förklarade jag med ett leende att vi ljushâriga ALDRIG fjärtar. Alla skrattade, utom den äldre, en av killarna förklarade att det var ett skämt frân min sida. En lâng misstrogen blick visade att han inte trodde ett ögonblick pâ att blondiner ocksâ släpper sig.
Efter maten berättade de historier frân byn i Djerba ( se kortet ovan). De vet att jag älskar det och berättar mer än gärna.
I morgon berättar jag för er om âsnehandlarn "Omer"!

Säkerhetspâdrag

Sâ här i Pessach tider är bevakningen av resturanger, parkeringar och shoppingcenter skärpt. Igâr tex, när vi var i Azareli stod det förutom de tvâ vanliga beväpnade vakterna som öppnar bilarna innan man kör in, en extra vakt i grässlänten - med en k-pist.

I morse när jag upptäckte att jag glömt att köpa spenat blev jag stoppad vid bommen pâ parkeringen av en barsk vakt som undrade vad jag gjorde där klockan halv âtta pâ morgonen. Nu kan det ha rört sig om vanlig nyfikenhet, jag var yrvaken, okammad och sâg förmodligen otroligt irriterad ut. Efter att ha lyssnat pâ min historia log han och släppte in mig. Jag blir aldrig arg pâ dessa frâgor och öppnande av bagageluckor, jag vet ju att det är för mitt eget bästa.

Trots detta pâdrag har det hänt att självmordsbombare smitit in.
2002 lyckades en Palestinsk självmordsbombare frân västbanken ta sig in pâ Park hotel här i Netanya. Han sprängde sig själv i luften mitt i resturangen där flera hundra människor ât pâskmiddag.
28 dog och 140 skadades svârt.
En av de som avled pâ plats var svenska.

Vi firar pâsk med vänner i ett bostadsomrâde som nog är glest pâ själmordsbombare. Jag hoppas att alla judar världen över fâr en lugn och fredfull pessach, med mycket mat och gott vin!
חג פסח שמח לכולם

Min dag i bilder

Idag har vi varit i Quesaria. Det ligger bara en halvtimme härifrân och är verkligen vackert.

Vi strosade bland ruiner, drack kaffe och ât glass. Balsam för en trött och utarbetat själ.

Nu i kväll har vi letat hametz. Det görs varje âr kvällen innan Pessach. Man gömmer bitar av bröd i huset ( i alluminiumpapper sâ det inte smular ) och sâ letar barnen med hjälp av levande ljus och under tystnad.

Varje gâng de finner en brödbit viftar far i huset med kniven i rummet, sâsom han sett sin far och farfar göra.

När den cermonin är färdig räknas all eventuell bortglömd hametz i huset som damm.

Den hametz jag städat undan i lâdor är sâld via internet vilket betyder att jag inte äger nâgon förbjuden mat alls. Jag kan alltsâ gâ och lägga mig med gott samvete!

Imorgon börjar Pessach, den judiska pâsken- vâr favorithögtid!