Judar och Araber

De flesta tror att Israel vibrerar av hat.
Araberna som bor här hatar oss judar och vice versa.
Sâ är det naturligtvis inte. Ca 15% av den Israeliska befolkningen är Araber. De lever i alla städer men kanske helst i egna byar eller städer. Haïfa och Jerusalem är mixade städer där den arabiska delen av befolkningen är ganska hög, men det finns fortafarande ganske utpräglade kvarter för den ena och den andra.
Vi beblandar oss inte särskilt med varandra av den enkla anledningen att vi kanske inte trivs sâ bra i ett nära förhâllande, eller för att vi inte tror att vi trivs bra tillsammans- känslan är indivuduell sâklart.
Idag tog jag hissen med de arabiska arbetarna som förpestar min tillvaro sedan tio dagar tillbaka. De blâser ut en hel lägenhet precis ovanför min och borrar, hamrar och för oväsen sâ till den milda grad att vi inte kan konversera med varandra i vâr lägenhet pâ dagtid.
Jag suckade, undrade om de inte var klara snart. de suckade ännu mer- det är inte lätt att slita i fyrtio graders hetta utan AC och utan mat och vatten - det är Ramadam.
Idag var de pâ gott humör. Helgen börjar i kväll och de kommer att äta och dricka till lângt in pâ smâtimmarna.
Jag vet var de bor, vi har talat om det, om fred, om krig och om vâra barn och om framtiden. Vi är oense, vi kommer aldrig att bli nära vänner men vi skojar och konverserar pâ ett väldigt trevligt sätt. Idag önskade jag dem en " lätt fasta" och hela gänget svarade med att ropa "Chabat shalom".
Inget konstigt med det, bara allmänt folkvett...

Sprâklektion pâ posten

Imorse när jag var pâ Posten möttes jag som alltid av en klump människor som väntade. Här kallas det kö, men det liknar inte alls en Europeisk rak kö, utan mer en oformlig klump av människor.
För att veta vem som kom senast mâste man uttala den hemska frasen " mi hakharone". Först et"h" som andas ut följt av ett KH lângt ner i halsen toppat med ett rullande hals "r", hela kombinationen känns liksom oöverstiglig.
Jag missade det "h"som uttalas i halsen och en man reste sig genast upp.
- Lo mami, inte ha haron, ha khhhharon. Han pekar pâ halsen och hela postkontoret inklusive de som arbetar i kassorna nickar leende och väntar ivrigt pâ att jag ska repetera.
Det är liskom ingen idée att verka generad eller försöka smita, sâ jag repeterar snällt.
Efter tre gânger fâr jag applâder och karln ser otroligt nöjd ut, klappar om mig och skriker " keeen" kol hakavod ( jaaaa- bravo!!!)
Jag tycker fortfarande att de är underbara -Israelerna!

Svett och klibb..

Sommar i Israel betyder svettning 24 timmar om dygnet sâvida man inte använder Ac'n. Kroppen är konstant klibbig.
Jag vill inte krama barnen.
Jag vill inte krama mannen.
Jag vill inte vidröra nâgon när jag sitter i soffan.
Egentligen vill jag inte sitta mot sofftyget heller men orkar inte stâ upp.
Kroppen vänjer sig och blir tâligare för varje âr. Första âret kunde jag fâ ângest av att inte hitta en parkeringsplats intill ingângen till affären. Jag satt och tryckte i bilen och tänkte shit "300 m i solen innan jag nâr fram till svalkan".
Det blir inte svalare än 29 grader under natten och dagtid har vi ca 34 med en luftfuktighet mellan 75 och 85 % vilket gör att det känns mycket varmare än just 34.
Den optimala njutningen är att sippa iskall shandy, eller panaché som man säger pâ franska. Iskall öl med sprite, pâ kvällarna när solen gâtt ner.
Ljumma nätter, med en varm vind frân havet. Hur mânga vintrar drömde jag inte om det i min ungdom...

Snaegger du Daensk?

I boken om världens olösta gâtor kan man läsa om var universum tar slut, vem som kom först; hönan eller ägget, om livet efter döden men även om varför vi svenskar envisas med att prata svenska med danskar trots att vi inte fattar nâgot.
Det känns pâ nâgot sätt lite förrädiskt att inleda med engelska direkt, som om man kastar i ansiktet pâ dansken att hans sprâk är omöjligt att förstâ. Skandinaver kan kommunicera med varandra utan nâgra som helst problem pâ skandinaviska ( vad nu det är för nâgot)- sâ har det alltid varit
Dansken förstâr ju precis vad vi säger vilket inte är sâ konstigt eftersom vi artikulerar och uttalar allar bokstäver som man ska.
Jag hummar, anstränger mig sâ att ansiktet förvrids av koncentration. Blundar och hoppas att jag skrattar pâ rätt ställe, för att till sist kasta in handduken och lâtsas att jag fattat precis allt utom den där sista meningen- kan vi ta den pâ engelska? säger jag generat.
När jag blir fyrtio tänker jag erkänna att jag inte fattar ett ord Danska!

Lyckad skönhetsoperation!

Leverfläcken har trillat av, utan en droppe blod! Kvar finns et ganska bred cirkel som ser lite lite infekterad ut. Jag baddar med alkohol. Jag tycker att jag oftare fâr variga sâr här än i Europa, kanske har det med hettan att göra.
Nu ska det bli intressant att se hur det läker. När jag var och kollade fläcken i Frankrike avrâdde min hudläkare mig att ta bort den eftersom det skulle ge ett ärr. Kanske funkar trâdtekniken bättre än skalpell...