10- nio-8-sju-6-fem-4-tre...

Om nâgra timmar börjar fastan.
Det är otroligt lugnt ute. Nästan inga bilar redan och det är ovanligt tyst. De som ska fasta sitter inne och trycker, de som inte fastar pumpar cykeldäck för brinnande livet.
Jag har lagat klar all mat. Strykit alla kläder och druckit säkert tre liter vatten. Man ska dricka mycket innan- dâ blir fastan enklare.
I eftermiddag efter maten gâr vi till synagogan, sedan är vi säkert kvar utomhus till sent med hopp om att sova lite i morgon bitti.
Grannarna brukar ta ner campingstolar i parken här nedanför, det är faktiskt mysigt.
Det är redan min tredje Kippour i Israel...
"Tsom Kal" till er som fastar " ve hatima tova"

Yom Kippour

Yom Kippour närmar sig med stormsteg. Imorgon eftermiddag runt klockan fyra slâr vi oss ner för en sista mâltid. Jag har inte kollat tiderna men gissar att det är slutätet och slutdrucket from klockan halv sex till klockan halvsju dagen efter.

Barnen fastar inte, inte innan Barmitzvan vid tretton ârs âlder, men redan vid tio âr kan de börja med att t ex hoppa över frukosten.

Ungefär 65% av Israels befolkning fastar pâ Yom Kippour. I vârat kvarter som är internationellt fastar nog över 80%. Den stora Synagogan är överfull sâ det hâlls Gudstjänster i samtliga skolor och endel daghem sâ att alla ska fâ plats. De flesta klär upp sig, gärna i vitt, det är en vacker syn när vi tittar ut över kvaretet. Förra âret slog sig en Etiopisk familj ner under palmerna i parken precis nedanför vardagsrumsföntret- de är sâ fina i sina traditionella dräkter.

De som inte fastar samt de flesta barn under 12 cyklar. Eftersom det är förbjudet att köra bil pâ yom kippor stängs alla vägar av- inklusive motorvägen. Det betyder att man kan cykla överallt- säkert en härlig känsla.

Yom Kippour är i regel det sista som överger en judisk familj, det är den heligaste dagen pâ det judiska âret, dagen dâ de flesta, även de som aldrig gâr i synagogan eller ens firar chabat minns att de är judar.

Det är en lâng dag- en svâr dag. Att inte äta är förskräckligt- att inte dricka ännu värre. Fastan avslutas i en överfull synagoga där de flesta män hâllit till hela dagen. När rabinen blâser i shofar hornet är fastan över. Det är en mäktig känsla, svâr att beskriva.

Idag ska jag handla, en stor middag innan fastan och en efter mâste förberedas. Det första man äter efter fastan är nâgot sött. Som svensk-tunis-fransk-israelisk familj har vi enväldigt röstat fram sockerkakan som den absolut bästa kakan att inta efter 25 timmars självsvält, tillsammans med citronsaft och en kaffe.

Weekend i beduinläger

När bästa vänner kommer vill man ju visa Israel frân sin bästa sida. Det finns mycket att göra här som känns spännande och exotiskt. Man kan "rafta" pâ Jordanfloden, "paraglida" längs kusten, rida kameler och sova i beduintält i öknen. Det sista känns som nâgot för en barnfamilj och jag har hittat ett ställe som ser bra ut, vid foten av Massada.

Meningen är att vi alla ska sova i samma tält, ett riktigt beduintält gjort av gethâr.

Lägereld, rikligt med kebab och starka sallader, narguila och gott Israeliskt vin- men inte till för sent. Pâ smâtimmarna kliver de uhâlligaste upp för att bestiga Massadaklippan och se solen gâ upp med dödahavet öknen som bakgrund.

En kameltur för de stora, âsnor för de minsta genom närliggande beduinbyar känns som ett mâste, eller vad säger ni?

Att sova i öknen är nâgot alldeles speciellt. Det är tyst och stjärnhimlen är vackrare än nâgon annanstans.

Vi hâller tummarna att den där jättegruppen av Amerikaner inte ska komma samma helg som vi. Reservationen är lagd, svar om det finns plats kommer pâ Söndag.

För exakt tio âr sedan förändrades mitt liv.

För exakt tio âr sedan blev jag mamma.
Jag minns i detalj känslan.
Vâr första ögonkontakt.
Hans varma hud mot min.
Skriket, andetagen.
Att bli mamma förändrar de flestas liv. De flesta överrumplas av kärleken som bara väller in och för de flesta fâr livet en annan dimension.
Mina barn är min själ, mina ögon och mitt liv. Jag älskar dem sâ det värker i kropp och själ.
Igâr, idag och imorgon.

En av de vackraste böcker jag läst är "Poeten" av Khalil Gibran. Här kommer ett utdrag om just barn. Hade jag haft kontakt med mina föräldrar hade jag velat att de läst det här.

En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:
"Tala till oss om Barnen."
Och han talade:

Era barn är inte era barn
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte
kan besöka, inte ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra
dem er lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den
dag som flytt.

Den här bloggen skulle bli bâde ensidig och tjatig

om jag skrev ett inlägg varje gâng en missil sköts frân Gaza till Israel.
Som en "by the way" kan jag i alla fall informera er om att den tionde missilen landade i Israel i morse, den tionde sedan i onsdags...
Detta sker alltsâ under fredsförhandlingar.
Jag vâgar inte tänka pâ vad som skulle komma flygande om grabbarna skulle komma överens om ett fredsavtal...