Igâr var vi pâ chabat middag som urartade totalt vid midnatt.
För mycket mat, för mycket efterrätt, för mycket vin, för mycket skratt och för mycket dans. Jepp, efter middagen âkte det pâ Persiskt tung-gung pâ högsta volym och barn och vuxna vickade höfter tills maten sjunkit ner lite.
Hittills trodde vi att vâr familjekomposition och beteende var unikt...det är skönt att inte vara ensamma i galenskapen.
I bilen hem skrattade maken och sa att vi mâste vara ett ganska lustigt gäng. Tre smâ svartmuskiga sefarader med tre längre svenskor... Vi var ju bara tvugna att hitta varandra liksom...
Jag gillar att umgâs med folk som är olik mig själv. Vi har väldigt bred bekantkapskrets som sträcker sig ända i i de ortodoxa kretsarna. Men visst är det härligt att vara med människor som förstâr till hundra procent, som skrattar ât samma saker och som har barn med samma ursprung... De fâr oss att känna oss normala korta stunder!
Idag är det lite mindre kul, vi har sovit av och till hela dagen och brâkat om Katarina bakelser som vi fick med oss igâr.

Nu ska jag göra det förbjudna...

... Jag ska till Tiv Tam. Där det finns griskött och andra läbbigheter.
I vanliga affärer i Israel är allt kosher, fantastiskt skönt att slippa kolla varenda etikett som vi gjorde i Frankrike.
Men vad ska jag dit och göra dâ?
Tiv Tam har fina grönsaker, underbart bröd och en tjusig alkoholavdelning där man kan köpa lite finare flaskor.
Sâ nu ska jag beblanda mig med Ryssarna, för pâ Tiv Tam är 80% av alla kunder därifrân...

Av ârets 365 dagar är max tolv iskalla, och med iskalla menar jag att temperaturen sjunker till tio-tolv grader pâ natten. I lägneheter utan element blir det alltsâ kallt. Vi använder oss av AC:n som ocksâ funkar som varmblâs och har köpt minivärmare til rummen.
Under dessa tio dagaran blir i princip alla sjuka. Magsjuka, feber, hosta eller ont i knät tex.Virus i Mellanöstern är inte som "vanliga" virus i Europa där man kombinerar snuva med hosta, illamâende med kräkningar etc.
Förra âret var förskräckligt, vi var totalt utslagna vid flera tillfällen, med helkonstiga symptomer som vâldsam yrsel, ont i armbâgar och knän, riktigt hög feber etc. Kroppen mâste ju vänja sig och ibörjan klarar den inte av att tackla nya virus.
I âr har det gâtt bättre- som en äkta inföding säger jag nu tfou-tfou-tfou och fejkspottar...
Jag tror emellertid att vargavintern är över , imorse värmde soen skönt igen och en munkjacka räckte.
Israelen gillar att tala om hur hemska vintrarna är här. Jag hâller med om att det är svinkallt men man hinner knappt hacka tänder förrän det är över. Februari mânad är bâde vacker och ljummen, en utflyktsmânad dâ man kan gâ i skogen, titta pâ blommor och njuta av grönskan.
Det är underbart att leva i sol och värme, jag saknar inte kylan alls, jag tror faktiskt att jag avskyr att frysa.

Minns ni 70 Talet?

Trekantiga festis- som man stampade pâ när man druckit klart, sâ de smällde!

Pop Rockers- de där godisarna som hoppade i munnen...- som var faaaaarliga, de kunde ha sönder emaljen pâ tänderna sa folktandvârden!!

Filmisar

Minns ni 80 talet?

Galliano hots hots- sâ himla gott!!!

Levis reklamen ( den med Nick Kamen)- aaaaaah!!

Solarie lukt

Minns ni 90 talet?

Beverly Hills

Vattensängar ( finns det fortfarande?)

Snabel a:n

Nostalgi, nostalgi...

I morse skrev jag in lillan pâ dagis för nästa läsâr.
Lokalerna var överfulla och som alltid fascineras jag.
Det fanns ingen maskin som gav nummerlappar, istället satt en liten farbror vid ingângen och delade ut lappar med nummer pâ.
Naturligtvis fanns ingen neonskylt som visade vilket nummer som kunde gâ in gâ in, utan en tjej ropade ut nummer vart efter. Givetvis fick hon hjälp, alla ville skrika nummer och de som inte skrek nummer ropade yalla, yalla!!
De kommunalanställda svishade omkring som expresstâg medan folk ropade efter kaffe, vatten, toaletter eller hjälp med att fylla i papper.
Det är mycket roligare at vänta när det är action runt omkring.
Rörigt och bullrigt men snabbt gick det. Lillan blev inskriven, alla papper ifyllda och allt är frid och fröjd!

Sverige, Sverige, fosterland, vår längtans bygd, vårt hem på jorden...

Nâgon skickade följande artikel.
Jag känner igen mycket frân Frankrike och förundras över Europas förvandling.

Typiskt Israeliskt!

Idag har jag arbetat hemifrân och nu pâ eftermiddagen ringde mannen och sa att bilen var klar.
Hur kul är det att âka och hämta en bil utan bil? Jag knorrade lite men kom fram till att jag faktiskt inte hade nâgot val, eller?....
Jag tog numret till garaget, ringde och frâgade hur dags de stängde. Gnällde lite om kylan, hur lâng resan skulle bli... mer behövdes inte.
- Vi kommer och hämtar dig! Jag skickar sonen, han ringer när han är framme sâ kan du gâ ner!
Jag känner inte dessa människor, jag stötte pâ dem igâr när jag lämnade in bilen.
Israelen för ett jäkla liv, är en mästare pâ att fâ dig att betala lite mer ä du borde men han har ett hjärta av guld!

Igâr skrev vi pâ kontraktet med vâra nya medarbetare. Vi är nu delägare i ett större företag med större möjligheter.
Ganska snabbt när förhandlingarna startade bad vi vâr vän advokat att kasta en blick pâ dokumenten vi skulle skriva pâ, vi förstâr ju inte vad det stâr och vem bättre än en vän och advokat kan râda i ett sâdant läge.
Igâr skedde underskrifterna i vâr väns kontor i Tel Aviv.
Vâra nya medarbetare är alla fransmän och vana vi den lite högtidliga nästan aristokratiska stilen av advokater, de som talar ett sterilt sprâk, utan skämt och känsor inblandade.
De kommer aldrig glömma vâr vän. Han tog dem med storm. Det fullkomligt forsar värme och livsglädje ur denna otroligt kompetenta människa. Mötet som alla förväntade sig bli bâde lângt och högdraget förvandlades till nâgot varmt och familjärt, kryddat med gapskratt och en ârgângs whiskey.
Positiv energi kallar jag det. En positiv droppe kan förvandla en hel negativ sjö bara energin är tillräckligt stark.
Ibland är man stolt, otroligt stolt att kunna visa upp en vän...