I morse skrev jag in lillan pâ dagis för nästa läsâr.
Lokalerna var överfulla och som alltid fascineras jag.
Det fanns ingen maskin som gav nummerlappar, istället satt en liten farbror vid ingângen och delade ut lappar med nummer pâ.
Naturligtvis fanns ingen neonskylt som visade vilket nummer som kunde gâ in gâ in, utan en tjej ropade ut nummer vart efter. Givetvis fick hon hjälp, alla ville skrika nummer och de som inte skrek nummer ropade yalla, yalla!!
De kommunalanställda svishade omkring som expresstâg medan folk ropade efter kaffe, vatten, toaletter eller hjälp med att fylla i papper.
Det är mycket roligare at vänta när det är action runt omkring.
Rörigt och bullrigt men snabbt gick det. Lillan blev inskriven, alla papper ifyllda och allt är frid och fröjd!