Chabat, den sista innan Kippour. Grannarna knackade precis pâ dörren, de hade gjort couscous och kom med en skâl ângande varm couscous med kyckling och grönsaker. Pâ söndag fâr jag min ugn, kanske borde jag göra bullar och dela ut...

Endel dagar är extra härliga. En väska, en bok, solkräm... en lângpromenad längs en nästan tom strand, vâgor och vindpustar som jagar bort hettan.

Hand i hand med den jag älskar.

Jag njuter medan jag kan, i slutet av Januari börjar jag förhoppningsvis jobba och slita som alla andra.

I Israel jobbar man sex dagar av sju, har tvâ veckors semester och fâr inte vara hemma med en unge som har vattkoppor i tvâ veckor för att dagisfröken är rädd att bli smittad. Jag är inte ens säker pâ att man kan sjukskriva sig själv för vare sig el-allergi eller utbrändhet... Världen söder om Skâne är inte bara en värld utan de "4 sista siffrorna" men även hârd och känslokall.

Pâ mândag kommer svärmor *ler stelt* jättekul ifall hon är pâ gott humör... om inte kan ni alla se fram emot kul läsning.

Nyâr var verkligen lyckat.
Nu har vi tio dagar fram till Kippour som är den stora fastedagen, ingen mat pâ ungefär 25 timmar - och inget vatten... Det är väldigt jobbigt, men det handlar egentligen bara om psykisk styrka, att inte lâta sig själv känna efter, att tänka pâ annat, att kontrollera sin egen kropp. Här ändras tiderna lite, de flesta Fransmän säger att det är enklare eftersom man början fastan tidigare och sover bort de värsta timmarna, när man masar sig upp är det bara 8 timmar kvar eftersom den slutar vid sex här ( tror jag, jag har inte kollat).
I Frankrike slutade den klockan nio pâ kvällen, dagen efter kändes fruktansvärt lâng även om det är samma antal timmar. Vi fâr se.
Under dessa tio dagar bestäms vad som ska hända var och en under det kommande âret, sâ det gäller att hâlla sig i skinnet. Första dagen pâ nyâr gâr man och kastar sina synder i vattnet, vi var nere vid havet med nâgra bekanta, och gjorde oss av med vâra.
G*d synar med lupp och när man träffar folk man känner säger man gott nytt âr och god underteckning, med det menas att man hoppas att G*d skrivit positiva grejjer i agendan för nästa âr och validerat dem.
Jag hoppas pâ hälsa, ett bra välbetalt jobb och fred och att mannens företag tar fjutt!

Shana Tova!

Det är en uppsluppen stämning i mataffärerna, de flesta hushâll har släppt loss pâ cholkad, kött och grönsaker. Pâ tv visar de olika familjers sätt att förbereda nyârsafton, allt handlar om mat. Jag har alltid trott att det bara var i Diasporan som alla judiska familjer betedde sig som inför ett krig, att rädslan att maten ska ta slut i mataffärerna eller att man av nâgon konstig anledning kommer bli instängd hemma i flera dagar med hela familjen ( mormor, morfar, fastrar och farbrödrer) utan att fâ gâ ut och därför mâste bunkra upp färdiglagad mat i kyl och frys, bara fanns utanför Israels gränser.
Jag ser att det är precis likandant här... Paniken att det ska se tomt ut pâ bordet, att maten inte räcker...
Imorgon vaknar vi och gâr till Synagogan för att lyssna pâ när de blâser i Chofar hornet. Det är en av de fâ gânger under âret som det är knäpptyst i synagogan.
Man blâser pa ett speciellt sätt, om ni vill höra kan ni klicka nedanför.

Vet ni vad?

Jag är inte svensk längre. Efter 18 âr i "världen utanför" tror jag att den blâgula flaggan är ordentligt urtvättad.
Barnen tittar inte pâ Fem myror, de tycker det är gammaldags och trâkigt, jag firar varken jul eller midsommar och har glömt bort att Valborg existerar. Jag kan ibland drömma att jag äter kexchoklad och jag är beredd att göra mycket för en pâse saltlakrits.
Jag är utlandssvensk.
Vi är fler än ni tror...
En hel hög tjejer som kommer hem regelbundet och njuter av den svenska sommaren, varm barrskogsdoft, skärgârden och mammas bullar och undrar med lätt ângest hur livet sett ut idag, om de inte som tonâringar bestämt sig för att se sig om lite.
Vi tycker om Sverige, älskar att âka hem pâ semester, men förundras över svenskens beteende; över kassörskans panik i ögonen när hon upptäcker att det inte finns ett personnummer pâ det utländska körkortet, över föräldrar som sliter av barnen alla kläder sâ fort solen tittar fram för det är sâ skööönt att springa naken, över svenskarnas fôrmâga att skära ner sommaren till den enda vecka dâ det inte regnade och tala om den f a n t a s t i s k a sommaren som varit.
Utlandssvenskens barn pratar svenska, men inte med skânsk eller norrländsk accent. en svenska med stark brytning frân hemlandet som fâr folk att reagera olika. Det kan bâde vara gulligt och frakalla en smärre chock; pratar du inte svenska med barnen??? -Jag tror inte att du är sâ konsekvent som du borde. Värst är de mammor som bor utomlands och som reagerat tvärtom och blivit suuupersvenska, med ungar som pratar svenska med sörmländska "ä:n" och som kan a l l a barnsânger utantill, med gesterna... I en konfrontation känner man sig dâ som en looser, men efter nâgra samtal till medsystarna känns det helt okej igen.
Utlandssevnskens barn är ofta torra och utan blöja innan tre ârs âlder, utanför Sverige accpeterar ofta inte dagis barn med blöja, barnvagnen ställs ner i källaren vid tre max fyra âr, inga femâringar fâ skjuts i vagn, de gâr. De âker bilbarnsstol som är vänd framât och liggvagnen är liten, det viktigaste i valet av vagn är hur man viker den och inte hur stor den är. Traditioner pâ Jul är olika de svenska, endel familjer som firar jul kanske inte äter julskinka eller delar ut paketen pâ fel dag, utlandssvensken har heller inte spelat in Kalles julafton och barnen känner inte till dockan som är rädd för spindeln och chackfärgen trots att flera välmenande bekanta erbjudit sig att bränna en Cd. Det gâr bra ändâ.

Miljöskadade är vi, och kommer sâ förbli. Svenskar i utlandet och utlänningar i Sverige. Det tog mig nâgra âr att inse att jag tillhör en minoritetsgrupp.
Igâr sa min lilla 2 âring ; "Tack för maten den var bäst- mitt pâ bordet stod en häst" och dâ kände jag mig supersvensk.Den meningen mâste väl impa pâ den mest perfekta svenska familjen eller?
Det är svârt att hela tiden tala svenska, jag pratar flytande franska, drömmer, antecknar och tänker pâ franska och när barnen svarar pâ franska fortsätter jag av bara farten utan att ibland vara medveten om att jag bytt sprâk.
Mina aupairflickor gör ett fantastiskt jobb med barnen och jag tycker att det är viktigt att de talar, läser och skriver svenska eftersom de faktiskt har en svensk mamma, även om hon är utlandssvensk och aldrig äter lingonsylt.