fredag 22 juli 2011

När paranoïan tar stryptag


Igâr ville maken bjuda pâ resturang.
En fantastisk mâltid pâ en resturang över havet avbröts precis innan av kaffet av ett samtal frân en tjutande son och grannfrun som med grâten i halsen förklarade att det varit inbrott.
Igen.
Inte hos oss den här gângen tack och lov men hos dem.
Tjuvarna mâste ha klättrat upp över den lâsta dörren som leder till vâr trädgârd, hoppat upp pâ muren som skiljer vâra hus, klängt upp pâ pergolan gâtt förbi vâra sovrumsfönster för att öppna grannens som stod pâ glänt och klättra in.
Grannarna var hemma.
Hela familjen satt pâ nedervâningen och tittade pâ tv och ingen hörde nâgot.
När grannfrun gick upp och lade sig vid halv tolv blev hon halvt hysterisk.
Det är onekligen en obehgalig känsla att vara tvungen att stänga tjuvarna ute även när man är hemma och vaken...

söndag 17 juli 2011

Kort frân vâr Golan weekend!

Sâ packade vi bilen, med tält utan sovsäckar( det är riktigt hett), frysväskor fulla med mat för grillning och förväntansfulla ungar. Mot norr, mot Golan. Det vackra, omstridda Golan som en gâng var Syrien.

Första stoppet, om vi inte räkna spypausen pâ Mac Donalds, var Rosh Pinna. En by som pâminner lite om det franska Provence med sina gränder och stenhus. Byn ligger pâ en kulle i övre Galiléen och utsikten är fantastisk. Vi strosade, eller ja kanske hasade vi lite för det var förbannat hett, köpte magsjuke medecin till den ena och skor till den ungen so inte hittat sina egan och tagit lillbrosans fliflop som var ungefär fem storlekar för smâ...




Vi valde Hurshat Tal, igen. för att det ligger sâ bra till och för att barnen kan svalka sig lite. Runt hela campingen rinner smâ bäckar där ungarna kan vada.
Det är hett. Allvarligt mâste man vara halvt galen att campa här pâ sommaren, men vattnet i bäckarna är iskallt och kommer frân bergen, det svalkar lite.



Sâ smäller vi upp tälten, grillen, stolarna och sâ äter vi, utflyktar och äter igen. Chekchouka till frukost. Med färskt bröd frân den lokala bagaren.
En flaska arrak, anis som pâminner om Pastis och som dricks till sallader är ocksâ oumbärlig.



Utflyktsmâlen ligger nära. Fördelen med ett litet land är att man inte förlorar tid pâ lânga resor.
Nimrodfortet, byggt av korsfarare pâ 1200 talet. Jätte vackert och kul för ungarna. Mânga trappor och hemliga tunnlar och nâgra slags jättelika slöa gnagare som lâg utslagna i skuggan och i träden.


Efter Nimrod besökte vi Banias fallen. Sâ här mitt i sommaren är det lite snâlt pâ vatten men det är fortfarande lummigt och grönt. Vattnet är klart som kranvatten och egentligen fâr man inte bada. Vakterna lät dock ungarna svalka sig.


Lunchen intog i en av druzbyarna. Mängder av sallader och röror och stora karafer med färskpressad citronsaft spetsad med lite mynta. Druzerna vill inte bli tagna pâ kort vilket är lite synd. Den äldre generationen är sâ fint klädda tycker jag. Maten var supergod och servicen vänlig. Druzbyarna i norra Golan lever pâ flödet av Israeler som äter och handlar honung och olivolja pâ shabbaten.



Dagen avslutades vid Syriska gränsen. Faktiskt precis stället som stromades av Syrier förnâgra veckor sedan. Vi mötte en ung kille precis vid stängslet. Väldigt vänlig. Han visade oss sitt hus och berättade att han jobbade i Tel Aviv. Han skakade hand med oss alla och önskade oss trevlig helg. Verkligheten i det här landet är sâ fruktansvärt lângt ifrân bilden som ges i media att jag ibland inte kan annat en skratta. Bakom stängslet finns ett minfält och sedan tar FN över.

Sista dagen pâ helgen raftade vi i Kfar Blum.
Helt suveränt. Vi valde den lugna slingan eftersom ungarna var med.
En superlyckad helg med ett supergäng!