Jag är lite fläpp, har alltid varit och ibland har jag svârt att kontrollera mig trots mogen âlder.

Efter att ha varit djupt koncentrerad i flera mânader i skolan behöver själen ha lite kul, skratta högt, skämta, tänka lättsamt...
I fredags var jag och handlade pâ chouken, râkade stöta ihop med en bekant - râkade och râkade, jag gick tre vändor innan jag hittade honom.
Han hjäper sin morfar att sälja grönsaker...
Självklart kunde jag inte vara tyst och hörde mig själv säga ;
- wow vad kul du ser ut att ha det, jag kan komma hit och jobba lite med er om ni vill!
Morfar blev nästan sjävlysande vid förslaget.

Jag börjar pâ mândag...
Det ska bli sâââ häftigt, jag älskar atmosfären i chouken, skrikandet, dofterna och människorna!

Imorgon har jag möte för ett lite "riktigare" jobb, ett sânt där man fâr lönespec i slutet av mânaden...
Om allt gâr bra ska jag försöka förhandla fram ett startdatum sâ jag hinner "chouka loss" nâgra veckor innan jag träder in i lite chicare världen...

Nu är vi klara med skolan, vi har förbrukat de fem mânaders studier vi har rätt till som invandrare.

Vi firade med Vit-Ryssarna i gâr kväll och jag konstaterade med târar i ögonen att även om vi vuxna ofta letar ord talar barnen i princip obehindrat med varandra.

Genia kramade om mig och sa att hon mindes att jag tröstat henne när det var jobbigt genom att säga - Efter nyâr kommer barnen att prata - jag hade rätt!

Ibland tänker jag tillbaka pâ de tvâ âr som ligger bakom oss, vârat projekt var inte litet precis. Vi är nog inte kloka, men faktum är att hittills gâr allt som planerat.

Lasset har tidvis varit tungt att dra, stöd frân mina närmaste vänner har hjälpt när omvärlden idiotförklarat.

Nu är det dags för oss att integrera oss i samhället, ett nytt kapitel i vâr Aliyah har börjat.

Hoppas att medvinden inte mojnar och att vâr energi inte sinar!

Jag älskar Tel Aviv.

Jag tycker det är vackert med Bauhouse.

Jag gillar de beiga husen med trasiga fönsterluckor, det är när jag ser dem som jag inser att jag är i mellanöstern.

Jag blir stolt när jag ser alla nybygda skyskrapor à la Dallas och alla nya supermoderna restuarngkedjor, men allra bäst tycker jag om Juice kioskerna där man själv fâr välja vilka frukter som ska pressas och falaffelstânden som luktar starkt av kummin och kött.

Igâr var vi och ât pâ en Italiensk resturang; Osteria Fiorella, pâ Ben Yehuda.

En riktig, med mormor i köket som sticker ut näsan ibland och kollar sâ att alla äter ordentligt...

Folket har valt.
Tzipi är starkast men hur ska hon kunna bilda regering?
Förmodligen blir det Bibi Netanyahu med högerblocket iallafall... Jag gillar inte koalitioner, jag föredrar det franska systemet där man i slutändan för rösta pâ tvâ kandidater.

I morse, innan jag gick till skolan hann jag läsa en undersökning. En Amerikansk judisk organisation har ställt frâgor till 3500 Europeer i 7 länder; Ungern, Frankrike, Polen, Tyskland, England, Spanien och Österrike.

Man kom fram till att;

40% tyckte att judarna hade för stort inflytande i affärsvärlden.
44 % ansâg att Judarna hänvisade för ofta till förintelsen.
31% ansâg att den ekonomiska världskrisen är judarnas fel

Siffrorna stiger vart âr, förmodligen beroende pâ medias ensidiga bevakning av Mellanöstern.

58 % av de tillfrâgade säger att deras syn pâ judar försämrats pga Gaza.
Frankrike är en av de tre länder som toppar, deras svar är upp till 7% högre än siffrorna ni ser ovan.
Nu när jag bor här ger mig inte dessa siffror nâgon ângest längre, jag vet att mina barn inte kommer behöva konfronteras med dess problem pâ samma sätt här i Israel, men jag tycker ändâ att de är tänkvärda...

Torkan är fruktansvärd, det har verkligen inte regnat i vinter och snart är det sommar igen.
I natt vaknade jag klockan tre av att det öste ner, jag gick upp och tittade ut genom fönstret. Tänk er en blomkruka som ni inte vattnat pâ nâgra mânader, öppna vattenkranen och ös pâ vatten... Nu pâ morgonen finns inte ett spâr av nattens regn, naturen dricker glupskt, tom asfalten verkar suga ât sig...

Idag är det valdag.
Jag tvekar fortfarande även om jag lutar ât höger, marginalen mellan Kadima och Likoud är minimal, min röst är viktig.
Jag tycker mycket känns oklart, hittar inget riktigt partiprogram pâ nätet som jag kan läsa och pressen är full av anklagelser, idéer och lösningar lyser med sin frânvaro. Jag undrar om Golan höjden men hittar inga aktuella uttalanden, Tzipi Livni verkar undvika ämnet vilket gör mig osäker.

Den riktiga vinnaren i valet verkar vara extremhögern.
En helt normal reaktion.
Hat föder hat.
Utvecklingen i Europa har spridit sig hit och Israelen är heligt trött pâ problemen med grannarna. Ingen ingriper, hela världen stoppar huvudet i sanden och sâ kommer det en karl och säger;
- Vi kör ut dem hela högen ( araberna ), de har inget här att göra!
Tänk er ett liv här i Israel utan muslimer, ingen mer terror... självklart finns det en stor del av befolkningen som röstar pâ en sâdan lösning mânga kanske mer av provokation än övertyglese.

En alldeles särskild inbjudan damp ner i facebook-lâdan.
Imorgon bär det av till Holon.
Den för allmänheten ganska okända Svenska maffian har möte över hembakade Semlor... Fyra fruktade tjejer med enorm kapacitet att sätta i sig dessa fantastiska smâ bakeleser som man bara äter i Sverige.
Visste ni att ordet Semla kommer frân det latinska ordet semilia som betyder fint mjöl och att det faktiskt är en bakelse som kom till Sverige frân Tyskland pâ 1500 talet ( nu svimmar alla Svenskar, hallâ liksom, semlor är faktiskt svenskt!!)?
Japp mamma, Tyskarna kan mer än fiska med kastspö i grannarnas laxodlingar...

Kung Adolf Fredrik drabbades av slaganfall och dog efter en rik middag som avslutats med semlor...
Hur mânga kan man äta uta att vara pinsam, eller dö av slaganfall?