Klassfest i det gröna.
Alla föräldrar hade till uppgift att ta med sig nâgot till frukost.
Lätt eller hur?
Jag fick välja mellan Boreks eller Jahnoun. Det senare är ett Yemenitiskt bröd som lagas i en slags plâtlâda i ugnen under typ tolv timmar. Man äter det med kokt ägg och riven tomat.
Som att frâga en nyinvandrad frân Bangladesh om en kanelbulle...
Jag valde Boreks, âkte och köpte alldeles färska med Bulgarsik ost och örter.
Ett tag funderade jag pâ att köpa Jahnonun ( halvfabrikat) och värma i ugnen, tur att jag skippade det. Det serverades alldeles hemmajorda urgoda jahnoun och jag hade nog fâtt skämmas...
Det är otroligt mycket enklare att anordna saker i ett land där risken för regn är minimal. Man bestämmer sig för en grön plätt, tar med bord och lite filtar, hyr in en lekledare och sedan är det bara att köra igâng. Självklart var grannungarna med och syskon och syskonens kompisar, det fanns mat sâ det räckte till alla och det är ju roligare ju fler man är.
Vädret är fortfarande helt fantastikst skönt. Jag tänker ofta pâ att det faktiskt borde regna, kommer pâ mig själv att hoppas att det där svarta molnet i fjärran släpper ifrân sig nâgra droppar sâ den torra jorden fâr lite liv.
Vattennivân i Genesarets sjö sjunker och sjunker och alla är medvetna om det allvarliga i situationen. Jag som aldrig brytt mig om vattenkonsommationen duschar ofta barnen alla tre samtidigt för att spara de dyrbara dropparna, det är totalt badförbud i badkaret och jag försöker att bara köra fulla tvättmaskiner.
Vem hade trott det?!

Kaka söker maka

Det är ett komplicerat samhälle vi lever i. I Diasporan lägger man ner mycket energi pâ att veta vem som är jude och inte. En fransk komiker brukar skämta om att alla judiska familjer sitter kvar framför tv:n när namnremsorna efter filmen visas för att kolla om nâgon med judikst namn kanske spelat med, eller regisserat, eller kanske arbetat som ljudtekniker...

Här har ju de flesta judiska efternamn sâ man mâste vara lite noggrannare.

Först finns det Ashkenazer ( Judar frân öst) och Sepharader ( Judar frân Nord Afrika och Syd Europa) Det finns Ryska kvarter, Franska kvarter och tom städer som Netanya, och nu pâ senare âr även Etiopiska kvarter...

Sepharaderna ( även Ashkenazerna) delas sedan in i undergrupper beroende pâ sprâk; Franska, Spanska, Italienska, och sedan härkomst, tex Algeriet, Tunisien eller Marocko. Det kan lâta komplicerat men detta gâr otroligt fort. Man frâgar snabbt vilket sprâk man talar utöver hebreiskan, sedan efternamnet, om man vill spara tid kan man säga direkt tex "Botbol frân Tunisien",eftersom frâgan garanterat kommer.

Om människan du talar med händelsevis ocksâ är Fransktalande och frân Tunisien vill han nu veta frân vilken stad i Tunisien du härstammar. Eftersom jag är Svensk kan detta bli ganska komiskt, men tydligen bara för mig. Frâgan är alldeles för viktig för att flamsas bort. Jag svarar därför lydigt pâ frâgan var mina svärföräldrar kommer ifrân, vad deras föräldrar hette och arbetade med och pâ vilken gata de växt upp. Jag lovar att höra med dem ifall de inte kände slaktarn " Monsieur Levi" mittemot Rex Biografen, endel blir sâ ivriga att de ibland vill att vi ringer upp svärfar för att kolla om de inte känner varandra!

Jag vet inte om de Fransktalande är mest metodiska men jag tror det, eller nyfikna kanske. De svenskar jag träffar nöjer sig med att frâga frân vilken stad jag kommer ifrân, ingen vill veta var min morfar föddes eller var han handlade kött... även om de ville skulle de nog inte vâga frâga, det är fult att vara för nyfiken.

Dagens mest okorrekta politiska kommentar...

- Har du märkt att det skakar ibland som det är mini-jordbävningar?
- Ja, jag läste faktiskt om det, Israel ligger nära tvâ tektoniska plattor.
- Nähä? Ibland när man tittar pâ tecknat brukar jordskalv göra sprickor i marken och bilda öar av landomrâden som sedan flyter iväg i havet...
- Vilken fantastisk tanke, Gaza remsan vid Gotland!

Hundliv...

Jacqueline som bor pâ fjärde vâningen stod och viftade pâ svansen vid portuppgângen, när jag klappade henne spydde hon och mannen sa för femtielfte gângen att han inte fattade hur man kunde ha en hund som husdjur.

I de Franska kretsar jag rört mig i är ett djur ett djur.

En av släktingarna berättade hur han tagit hunden till veterinären efter att denne blivit pâkörd av en bil (egentligen blev han uppäten av en annan's släkting's hund men skriver jag det fâr jag väl djurskyddsföreningen pâ halsen). Veterinären hade erbjudit kremering och släktingen hade tyckt att det var helt -sjukt- att man kunde betala för at fâ askan i en urna, hunden hade en enda uppgift, att vakta huset, punkt slut. När hunden dog satte de upp kameror överallt.

I Israel verkar folk älska hundar, nästan som i Sverige. Jag tycker var och varannan familj har hund, gärna stora.

Anabel, min franska kompis berättade förfärat att polisen kommit när hennes hund hade bitit grannens, tydligen kan man även anmäla hussar och mattar som lâter sina hundar springa lösa utan koppel.

I Frankrike hade en sâdan lag medfört kaos, vem hänger med sin hund pâ kissrunda liksom? Det skulle ju behövas en speciell hundbrigad inom poliskâren för klara en sân uppgift...

Jag har ofta skrivit om Israelernas raka sätt.
Idag när vi var och skulle fixa pass och pratade med vakten om öppetider svarade han pâ alla frâgor, visade var man kunde ta passkort och sa med hög röst till maken, "stäng din gylf!" Maken fattade förstâs inte, vi har inte lärt oss ordet gylf ännu men vakten gav sig inte, upprepade envist, pekade ivrigt pâ gylfen och skakade med med pekfingret när han tillade att det inte var bra att gâ med öppen gylf.
Maken flinade ansträngt, drog upp gylfen, tackade och gick ut.
I mânga Europeiska länder hade man nog konstaterat att människan man pratat med gâtt med öppen gylf utan att säga nâgot, för det är ju lite pinsamt att pâpeka... Inte här tydligen.
Jag, som är av den flamsigare sorten tyckte det var en ganska komisk situation.
Han som tog passkorten pratade Franska, han hade Fransk mamma, Israelisk pappa men han var född i Brasilien och hans mormor var Polska och morfar Ryss- Jag vet att jag tjatar men jag tycker verkligen att det är häftigt.

Idag säljer de rynkkräm i kassan pâ "Ica butiken" Det känns nästan lite hemligt. Burkarna stâr lite gömda bakom och kassörskan säger lite finurligt att det är alldeles nya produkter. Jag antar att körena kommer bli lânga, kanske kan man prova krämen och lukta pâ den, innan man bestämmer sig... Snart kommer hela kvarterets damer ha ansikten släta som trumskinn.

Imorgon är det minnesdagen för Itzak Rabin. Alla barnen ombeds komma i vitt. Vid alla högtider och alla minnesstunder klär sig alltid barnen i vitt och det är väldigt vackert. Vi ocksâ, eftersom vi är skolbarn, har ombetts komma till skolan i vitt.
"Vi ska inte se detta som nâgot tragiskt", sa en av lärarna, men som ett sätt att hâlla drömmen om fred vid liv.
Kanske var det den drömmen som drev 100 000 Israeler att medverka vid en minnesstund fylld med tal och musik i Tel Aviv igâr.