Skitsnack och avund...

Igâr bjöd vi personalen pâ middag.
Vi gör det ibland eftersom vi verkligen uppskattar var och en.
Fyra sekreterare arbetar hos oss, fyra kvinnor.
Jag har alltid fascinerats av det kvinliga beteendet pâ arbetsplatser. Jag säger kvinligt eftersom jag under mina 20 âr pâ arbetsmarknaden faktiskt aldrig sett karlar bete sig pâ samma sätt.
Blickar, skitprat, viljan att skvallra om personen som hotar, som är lite för bra, hon som känns som ett hot. Blanda ihop privatliv med arbetet, avundsjuka...
Det är ju sâ enkelt att hâlla allt pâ en lite sterilare nivâ. Säga go'morgon, tack och hejdâ till nâgon man kanske inte uppskattar och minnas att det faktiskt är en arbetskamrat och inte en pâtvingad vän.
Kvinnor i grupp är nästan lika komplicerat som Mellanöstern.
Gârdagens middag var en mardröm.
Till min fasa sâg jag en av kvinnorna förvandlas till ett monster. Jag hörde henne viska vid bordet, kritisera den nya unga lite glittriga sekreteraren, sâg blickarna och grimaserna i ögonvrân.
Idag vaknade jag fly förbannad och väldigt besviken.
Sâ fruktansvärt lâgt.

Att palla passion (sfrukt)

Igâr var vi pâ middag.
Kvällarna börjar bli riktigt heta nu, temperaturmässigt alltsâ.
Ett kallt rosévin mellan bougainvilla och mynta i mânljus.
Diskussioner om välmâende och den totala avsaknaden i kvarteret (jag skriver inte Israel eftersom nâgon säkert kommer att kunna bevisa ett 11 ârig snorunge i Herzeliya faktiskt har en ny Gucci väska) av tolvâringar med Diorväskorväskor.

Vârt värdpar har ocksâ gett upp sitt gamla liv för ett nytt, och precis som oss njuter de av enkelheten och de osnobbiga Israelerna, av ett alldeles kavaj- och kostymlöst vardagsliv i flipflops...

Pâ vägen hem pallade vi passionsfrukter som nu ligger och mognar i solen.
Sommaren är här och livet har en smak av sol och havssalt...