Min själ, mitt hjärta mitt liv- min dotter...

Vârat solsken- lilla N.

Târtan

Prinsessan, min älskade lilla 4 âring hade kalas pâ dagis i dag. Kalas betyder baka kaka, födelsedagskaka. Jag är inget vidare pâ bakning, sockerkaka och kladdmuffins fixar jag galant, bullar ocksâ, men när det ska vispas och vända i äggvitor vill jag inte vara med längre. Som tur är har jag att bakproffs i min närhet som assisterade med psykisk peppning under hela receptet.

Kakan brändes lite pâ toppen, det skrapade jag av och hade sedan pâ glasyren, lite halvdant i kanterna. Jag släppte loss pâ dekorationen och gapskrattade ât resultatet.

Den sâg inte alls ut som Katarinas ( Drottningen av Holon ) men eftersom jag var smart nog att kamouflera med godisar tyckte alla barn att den var fantastiskt fin.

Jag skämdes sâ jag höll pâ att dö när jag kom in med den pâ dagi,s men det blev fullkomlig succée, ungarna ât och ville ha mer.

Min traumatism frân min äldstas treârskalas dâ jag skulle göra mockarutor sitter fortfarande i.

Maken vägrade bära kakan till skolan och när jag kom dit sa fröken till sonen ;

-Ooooh, är det du som gjort kakan? varpâ sonen surt svarar;

- Nej jag fick inte vara med, mamma ville göra själv!

Nu har jag iallafall receptet, jag tänker bara göra den här i fortsättningen, det blir nog bättre med lite övning...

Min skenande fantasi...

Idag när jag var och handlade var det tomt vid den första säkerhetskontrollen, de som kollar bagageutrymmet i bilen. När jag kom fram till karln som kollar väskor med en sân metalldetektor sa jag till honom att det inte fanns nâgon som kollade bilarna.

Han sâg fundersam ut, han tycket ocksâ det var konstigt- men sedan förklarade han glatt att det inte var samma företag som skötte Parkeringen och ingângen- sâ han kunde inte göra nâgot ât det.

Det var inte hans fel och han tänkte uppenbarligen inte göra nâgot ât det hela.
"Fine" tänkte jag, den första som flyger i luften är ju han själv- även om det inte är hans ansvar att se till att vakt nummer et gör sitt jobb. Om det kändes okej för honom sâ...

Jag gick in i affären och började fundera pâ vad som skulle hända om det verkligen skulle komma en kamikaze just dâ. Hur vakten skulle ângrat sig att han inte lyssnat pâ mig och kollat upp varför bilvakten var frânvarande. Virrvarret utanför, sirenerna och sâ jag, som gled ut ur dörrarna med ett "vadvardetjagsa" Jag hann bli intervjuad i tv innan jag kom fram till grönsaksdisken.
Folk med livlig fantasi som jag har ett paralell-liv vid sidan av där de fâr vittna vid mordutredningar, hitta likdelar, intervjuas av viktiga personer, hindra kidnappningar etc...
Jag är inte klok - jag vet, jag skrattar ât mig själv sâ knäpp är jag.

Det värsta Israel har att bjuda pâ...

Jag tänkte INTE skriva om dagens upplevelse pâ stranden.
Hur jag hamnade mellan tvâ jättegrupper bas-Israeler med Sefaradiskt ursprung. Som inte talar utan skriker till varann och som börjar varje mening med att vrâla namnet pâ den de adresserar sig till tvâ ggr.
Hur irritationen steg, hur vansinnig jag blev när de visade fem av sina ungar att de kunde sitta och leka under mitt parasoll. Hur de snodde en spade, skvätte sand och vatten och sedan, precis innan jag skulle gâ smashade en fotboll i huvudet pâ mig sâ jag förlorade balansen av smällen.
Hur en av de där feta smâ flintskalliga gubbarna kom fram och glodde pâ mig, för att se om jag var vid medvetande och sedan bara gick därifrân utan att be om ursäkt.
Jag tänkte inte skriva om det för jag skäms faktiskt för fortsättningen.
Ljusa svenska kvinna bli arg pâ hebreiska och vilja säga sâ mycket men mest lâta som en förstândshandikappad fyra âring med grava talsvârigheter och spasmer i armarna...
Ibland tar ilskan liksom över.
Hela, och jag menar verkligen hela stranden hörde mina sprâkbristningar som naturligtvis förstärktes av ilskan, även jag hörde mig själv vrâla det ena felet efter det andra men det gick liksom inte att fâ stop pâ det.
Jag blandade in ett antal franska ord för att fylla ut, ( vi fick ju inte lära oss sâ mycket skällsord i skolan) trots det sâg ut som de fattade vad jag sa. 30 stycken vidriga hâriga bas-lantisar med vätesuproxid blekta kvinnor med mustach i en ring, nâgra garvade ât min accent och de som inte garvade stod och glodde med öppen mun.
Övriga badgäster tog alla mitt parti och menade pâ att detta gäng befann sig pâ en sâdan lâg mental nivâ att det inte ens var värt att försöka kommunicera med dem. Nâgra franska turister visade tecken pâ chocktillstând. De satt liksom tysta och skakade pâ huvudet medans de flämtade och himlade med ögonen.
Det finns en liten grupp människor här, lâgutbildade, vulgära och ouppfostrade smâ hâriga människor ( eftersom jag är gift med en sefarad fâr jag faktiskt säga att det handlar om sefarader utan att bli kallad ashkenaz snobb) som faktiskt är helt otroligt irriterande.
Som tur är har vi inga sâdan människor i kvarteret, dessa kom frân nâgon moshav och är nog inte vana att vara utanför sin egen trädgârd.
Det är en faslig tur att dessa människor inte reser utomlands, dâ skulle Israelhatet fâ ett uppsving kan jag lova.

Mitt Franska "moi" !

... Klockan tre i eftermiddags plockade jag med darrande fingrar ut en Reblechon och en äkta Brie ur frysen. De kom frân Frankrike för nâgra veckor sedan och i dag är det dagen D- le jour J.

En tung doft som närmast kan jämföras med diarré i hela lägenheten och förmodligen ändâ ut i trapphuset kittlar mig i näsan.

Dâ och dâ tar jag mig en titt pâ Brieostens konsistens. Det är viktigt att frysa den i rätt ögonblick- den ser perfekt ut...

Tvâ baguetter, en Chiabatta- färskbakade frân bageriet biensûr, en flaska Dalton Merlot med eksmak, en getost och en Gorgonzola

- La vie est tellement belle!

Trevlig Chavout till er alla!

Ibland smygläser jag pâ

olika svenska forum. Jag tycker det är superkul att se vad Svensson tycker om ditten och datten.
Nu verkar en stor del av svenskarna bestämt sig för att bojkotta Thailand.
De har mycket att stâ i , sâ gâr det när man bär världens samvete pâ sina axlar. Som ett slags självutropat besserwisserfolk har de ju som uppgift att visa när de är missnöjda, och eftersom diskussion inte är svenskens starka sida klipper han av direkt- det är enklare sâ.
Bojkott- köp svenskt i den mân det gâr, iallafall om det är ett riktigt svenskt företag som inte öppnat affärer i hela världen.
Efter att ha slutat dricka Coca Cola ( det är inne att inte gilla "di där Amrikanarna"), handlat pâ Lidl ( dâlig personalpolitik), lagt av att gâ pâ HM (de har öppnat affär i Tel Aviv) ska de nu alltsâ bojkotta Thailand.
Helt rätt tycker jag.
Stanna hemma. Böda havsbad är mycket mycket finare än Thailand och man kan handla Kravmärkt pâ ICA alldeles intill.

Man ska inte vara rasist men...

... visst är det kul att göra sig lustig över olika folkslags "specialitéer"
Imorse pratade jag med en pappa pâ dagis. Han berättade att han sprungit marathon och att självklart vann en Etiopier- de springer ju sâ fort...
Sâ fâr man ju inte säga, att afrikaner springer snabbt och länge- men de ÄR ju duktiga pâ att springa! Bara för att de är svarta och att man är rädd att nâgon ska komma med klichén " ja de lär sig ju att kuta i savannen" undviker man att prata om det, det känns lite primärt och fult liksom...

Jag har letat efter en grafiker, det finns massor och jag började med de fransktalande eftersom det vi gör är textat pâ just franska. Brâttom var det och bara ordet fâr fransosen att stanna upp och tänka lite extra länge. Jag insâg efter att ha förlorat 48 timmar att bara en nordbo kunde rädda mig. Sara fixade allt pâ 48 timmar, jag fick dokumentet pâ klockslaget. Typiskt svenskt!
Tiden är inte böjbar i Svedala och vi lär oss sedan första klass att ett klockslag är ett klockslag.
Vad kan man säga är typiskt för andra folkslag dâ?
Jag tycker det är typiskt tyskar att gâ upp klockan sex när de är pâ semester och breda ut sina handdukar runt poolen sâ att ingen kan ta deras platser.
Typiskt franskt att slänga dem i poolen ( handdukarna alltsâ)
Sâ otroligt svenskt att sitta tysta under en hel middag pâ chartermâlet sâ att de andra svenskarna som slagit sig ner vid bordet till vänster inte ska höra att de är svenskar.
Holländarna är snâla, köper sälla souvenirer och äter hellre illa än dyrt.
Engelsmännen fulla och bleka och har Europas fulaste klädsmak.
Ryskorna ska man passa sig för, de snor gifta män och Amerikanen har ingen aning om att Switzerland och Sweden är tvâ olika länder.
Polsk arbetskraft är katastrofal, de vägrar arbeta övertid och är very, very fackförening.
Alla Australiensare är skittrevliga och Italienarna kan ragga, det är medfött.

Vad hemskt det lâter, att dra alla över en kam sâ där. Fast det ligger faktiskt lite i det, det är väl inte sâ konstigt att landsmän beter sig ganska lika? Jag älskar att hitta gemensamma nämnare för olika nationaliteter och hoppas verkligen att vi alla behâller lite av dessa egenskaper. Efter 20 âr i utlandet har jag nog inte mycket svenskt kvar förutm det där med tider dâ. Det sitter i ryggmärgen.

In i dimman...

..gäst nummer tvâ har flygit hem.
Jag känner mig som jag har avslutat ett maratonlopp med vâldsam bakfylla. Pâ tre veckor har jag varit vid döda havet tvâ ggr, kladdat pâ gegga, tagit kort, varit pâ Massada, Qumran, Jerusalem, druckit vin pâ Rimoncafé, gjort Tel Aviv och Jaffo, vandrat i Qesaria, tagit kort pâ den nakna statyn i hamnen, käkat chekchouka, gâtt igenom de bästa Israeliska vinerna samt smakat Arrak -och som zaatar pâ humoussen bjöd jag in "galningarna" pâ chabatmiddag i fredags sâ att de skulle träffa min Franska kompis som gärna vill kika pâ "the real locals"
Det blev Darbouka och Israeliskt tung-gung till fram pâ smâtimmarna...

Jag är helt slut. Hade jag varit svensk skulle jag kunnat sjukskriva mig i tre mânader för utbrändhet.
Sâ gâr det när man har kul.
Nu tar jag en paus fram till Oktober- detta var bara generalrepet... När de bleka IRA terroristerna kommer hit kommer det bli ännu högre tempo!