Resan ner till Eilat var spännande.
Vi stannade till i Beer Sheva pâ Beduinmarknaden, men till min besvikelse fanns inga kameler. Kanske moderniserar sig även beduinerna och säljer pâ Ebay...
Pâ marknaden ât vi lite nybakat bröd... Beduin-tanten knâdade degen, hade pâ en röra av tomat och kryddor pâ brödet och gräddade det i en liten ugn medans jag väntade- väldigt exotiskt och väldig gott.
En av vâra vänner har släkt som bor i Ber Sheva och vi stannnade till pâ en kopp kaffe. Smâ tanter i huklen som talar en blandning av hebresika och arabiska - otroligt gästvänliga och ivriga att berätta om deras aliyah ( immigration till Israel).
De kom precis efter kriget, 1948 och jag lyssnade passionerat till deras berättelser.
De levde i tält i öknen i tvâ âr, ât 250 g kött per familj i mânaden och var ibland utan bâde elektricitet och vatten.
Idag har de alla stora hus och ingen av de som kom 1948 gav upp och reste tillbaka...
Beer Sheva är sista anhalten innan öknen. Man kan faktiskt läsa om staden i Gamla testamentet!
Vägen ner till Eilat tar ca 2 timmar och man passerar kameler, gazeller och nâgra slags bergsgätter som klättrar pâ lodräta klippblock.
Utmed vägen gâr det fârflockar som vaktas av beduiner och i beduinlägren sâg vi âsnor, kossor, hästar och kameler.
Här nere râder lugn. Ibland dimper det ner julhälsningar i form av Email och det känns som jag bor pâ en annan planet än avsändarna. Här finns ju inget julpynt alls.
Ungarna badar och vi ligger och slappar i skuggan...
