Det är lugnt pâ jobbet. Den finansiella krisen känns av in i märgen och ju lugnare det är pâ en arbetsplats baserad pâ försäljning ju mer tjafs brukar det bli.
I dag var det liv i luckan igen, en av Syd-Amerikanskorna var vansinnig. Min man brukar säga att jag ser ut som en galning när jag blir arg och jag vet att jag tappar besinningen totalt men det jag sâg idag slâr alla rekord - jag lovar. Vi var fyra stycken som bara gapade.
Med rödsprängda ögon och sprucken röste vrâlade en av Colombianskorna att hon hoppades att chefen skulle brinna i helvetet, kallade henne hora och skrek att hon önskade att hon skule dö.
Min gräns gâr lângt innan det, jag skulle aldrig vâga uttala de orden, tänk om människan skulle gâ och dö i en bilolycka eller nâgot, jag skulle anklaga mig själv hela livet.
Chefen var naturligtvis inte där, dâ hade hon nog inte sagt nâgot, eller ocksâ hade vi bevittnat mord.
Jag antar att ni som arbetar pâ kontor norr om Belgien inte är med om sâ rafflande actionscener pâ jobbet.
Jag beklagar att jag inte hade sinnesnärvaro att filma scenen.

Den nya aupairflickan har kommit.
Det är alltid svârt att byta au pair, varje gâng det kommer en ny vet jag ju att de âker efter ett âr ungefär, men under mânaderna som gâr glömmer jag bort mer och mer att de har ett eget liv och en egen familj och varje avsked är upprivande.
Nâgra mer än andra, men det gör alltid ont.
Vi brukar göra en paus mellan flickorna pâ nâgra veckor, vi behöver tid att smälta och vänja oss vid tomheten innan vi börjar pâ ny kula.
Vad som slâr mig är hur fantastiska Svenska flickor är. Sâ rara, trevliga, ärliga, enkla och gulliga.
Det är nâgot oidentifierbart som gör att ett förtoende installeras redan frân början.
Jag har under âren lânat ut Visa kort, bilen, lämnat flickorna ensamma en helg med barnen utan problem, nâgot jag inte tror att jag hade gjort med flickor av en annan mentalitet.
Mannen hâller med, lite fascinerad över denna lätta och öppna mentalitet och flickor som anpassar sig som kameleonter till en ibland helt ny kultur.
Vi är helt enkelt perfekta vi Svenskor!

pâ samma sätt som svärfamiljen kan vara nâgot jobbigt som liksom bara kommer pâ köpet kan det ocksâ vara nâgot positivt.
När jag var liten drömde jag om en stor familj, med massor av kusiner och fastrar och farbrödrar. Min familj var liten och släktmiddagarna glesa.
Genom mannen ger jag mina barn det jag alltid drömt om själv. Ett hus fullat av kusiner, middagar med över trettio personer, liv och kiv,skratt och avslapppnat umgänge.
Det är underbart och jag har njutit i fulla drag.
Idag lämnar vi Eilat och styr kosan norr över med ett bagage uppbunkrat med kramar och kärlek.
Det är ovärdeligt att omge sig av människor man blint kan lita pâ, människor som alltid finns där, i vâtt och tort.