Det är lugnt pâ jobbet. Den finansiella krisen känns av in i märgen och ju lugnare det är pâ en arbetsplats baserad pâ försäljning ju mer tjafs brukar det bli.
I dag var det liv i luckan igen, en av Syd-Amerikanskorna var vansinnig. Min man brukar säga att jag ser ut som en galning när jag blir arg och jag vet att jag tappar besinningen totalt men det jag sâg idag slâr alla rekord - jag lovar. Vi var fyra stycken som bara gapade.
Med rödsprängda ögon och sprucken röste vrâlade en av Colombianskorna att hon hoppades att chefen skulle brinna i helvetet, kallade henne hora och skrek att hon önskade att hon skule dö.
Min gräns gâr lângt innan det, jag skulle aldrig vâga uttala de orden, tänk om människan skulle gâ och dö i en bilolycka eller nâgot, jag skulle anklaga mig själv hela livet.
Chefen var naturligtvis inte där, dâ hade hon nog inte sagt nâgot, eller ocksâ hade vi bevittnat mord.
Jag antar att ni som arbetar pâ kontor norr om Belgien inte är med om sâ rafflande actionscener pâ jobbet.
Jag beklagar att jag inte hade sinnesnärvaro att filma scenen.