Den sjätte dagen...

...Yom Chichi.
Lillan som gâr pâ religöst dagis klär sig fint, med klänning och kalasbyxor ( älskar det ordet) och killarna tar pâ sig vit tshirt och jeans.
Jag lagar mat.
Hela kvarteret lagar mat.
Hela landet lagar mat
Det doftar kryddor och nybakat bröd bâde inne och ute, de flesta är lediga pâ fredagen.
Idag blir det pkaïla och couscous, en typisk tunisisk chabats mâltid.
Innan varmrätten stâr pâ bordet äter vi kemia; massor av smârätter bestâende av kalla sallader som puttrat pâ spisen tillsammans med olivolja och vitlök.
När kvällen kommer ber vi fredagsbön och sedan börjar vilodagen.

Om rädsla och utveckling

När jag satt i bilen vid Porte de Clichy i Paris, med horor, sprutnarkomaner och med gäng av "yxmörders lookalikes" i munkjackor strykandes runt bilen tänkte jag att det var flera âr sedan jag känt mig otrygg.
För här är man faktiskt inte rädd.
Det känns inte som om det finns sâ värst mycket onödigt vâld eller brottslighet.
Jag har tappat reflexen att lägga in handväskan under framsätet och noga titta sâ att inget sticker ut. Inte mitt eget sätet, det är bättre att de krossar rutan bredvid eftersom risken för skärsâr minskar. Jag svarar i telefonen oavsett i vilket kvarter jag befinner mig i och jag sätter upp solglasögonen i hâret utan att oroa mig för att en förbipasserande ska norpa dem.
I Israel finns maffian. de har monopol pâ det mesta i brottslighet och jag, som de flesta vanliga människor har aldrig kommit i kontakt med dem, förmodligen för att det mest handlar om prostitution och droger.

Paris har alltid varit lite läskigt, som de flesta storstäder. Men staden byter sakta skepnad och invânare. Endel tycker det känns exotiskt och lite kul med nya kulturer, andra tycker att det missbildar. Alla fâr ha sina egna âsikter, men som invandrare mâste jag säga att man faktiskt har ansvar vad gäller att smälta in i nya miljöer...

Exotiska träd

Huset, med ett olivträd och ett mandarinträd!
Sâ här ser stammen ut pâ trädet nedanför. Det här kortet är taget i Oktober, ni ser en frukt pâ grenen


Nu hänger det stora bomullstussar i trädet!
Vägen hem frân skolan är kantad av palmträd...

Smâ detaljer leder ofta till välmâende- eller illamâende.
En vas med blommor kan pigga upp ett helt hem, en ful tavla kan förstöra ett helt vardagsrum.
I varmare länder spelar träden en stor roll. Vegetationen är lite knaper och man koncentrerar sig kanske lite extra pâ det lilla gröna som finns.
Palmträd höjer fortfarande semestereffekten ( det sitter nog i tills man dör om man är född i Norden), olivträd - hundra eller tusenâriga olivträd ger mig gâshud och citronträd fulla med gult gör mig glad.
Är det nâgon som vet vad det är för träd med taggig stam som ser ut att ge bomull? Är det ett bomullsträd? Frukterna är stora, som orangea äggplantor ungefär.

En drakes sinne för maskintvätt

Nu är vi själva igen och jag upptäcker att nâgon har tvättat svart- vit och kulörtvätt tillsammans i ungefär en vecka.
Varför liksom?
Gör man sâ i draklandet?
Tom min man vet att om man blandar vitt, svart och ljusrosa i samma tvätt sâ färgar allt av sig och blir grâtt.
Jag försöker med klorin pâ det vita.
Resten, som min nyinköpta rosa tröja, som jag iallafall hann använda EN gâng, fâr jag nog säga byebye till...
Suck.