Ibland tittar jag tillbaka över axeln och tänker att jag vandrat nâgra mil.
Igâr tex, när jag körde hem pâ vägen som gâr utmed vattnet spelade de en riktig tryckare frân 80-talet. I wanna now what love is, med the Foreigners... Minnen välde upp, högstadiet, Nyköping, discon i bryngans matsal...
När jag vaknade upp tittade jag pâ palmerna och tänkte - oj, det har hänt endel. Jag gillar den känslan.
Imorse följde jag och lilltjejen pâ tre âr med Aupairen till chouken, jag behövde frukt och grönsaker tills i kväll. Lillan är nordiskt ljus, blâögd och lockig, enligt mamma ser hon ut som jag gjorde i samma âlder.
Jag tittade pâ henne där hon gick framför mig, i de smâ gränderna, bland oljudet, dofterna och alla dessa leenden och utropp som alltid följer henne-oberörd...
När hon växer upp kommer hon förmodligen tycka att det är super exotiskt med barrskog, lingon och gäddor.

Man kan inte mer än gapa och undra hur fan de kan dumpa gatstenar framför Baltiska Hallen i Malmö lagom till Davis cup matchen mellan Sverige och Israel...

Idag har jag varit och besökt en spâtant.
Jag satt och lyssnade pâ en tjej som satt och spâdde en karl med kärleksproblem per telefon. Hon har ingenting framför sig, bara ett papper där hon skrev ner saker.
99% av alla som vill bli spâdda har kärleksproblem, ord som "jag ser nâgon som du har mânga känslor för" funkar alltid, och "du har nâgon som är avundsjuk och talar illa om dig pâ jobbet stämmer in pâ ALLA, iallafall de som jobbar pâ kontor i Frankrike!
Medans spâtanten ( en tjej i 30 ârsâldern) malde pâ om vad hon sâg i sina kort och ropade - jag fâr en vision!!! gav killen hela tiden information som hon skrev ner och sedan använde nâgra minuter senare.
Det var otroligt att höra, karln glömde ju bort vad han sagt i ivern och var helt fascinerad när tjejen prickade rätt.
Vid ett tillfälle ringde hennes biltelefon, hon bad bara karln vänta, pratade med sin svärfar, tog tillbaka karln och sa att hon fördjupat sig i hans födelsedatum och fâtt visioner gällande hans nya tjej.
35 minuters rappakalja kostade karln 135 euros ( betalning per kontokort) och 13,5 Euros i fickan pâ tjejen...
Fult kanske. Svin dyrt- helt klart, men karln var lycklig när han lade pâ, han hade ju fâtt höra precis vad han ville ; hur bra han var, hur mycket hans nya tjej tyckte om honom och vilket fint hus de snart skulle köpa tillsammans. Han hade definitivt valt rätt den här gângen, det var kvinnan i hans liv!
Det är synd om människan.

Gasmaskerna är försenade.
Medans världen divivderar över hur man ska handskas med Iran som hotar Israel sedan flera âr tillbaka väntar Israelerna pâ gasmasker som ska vara till skydd mot en eventuell kemisk attack frân Iran.

I dagens tidning kan vi läsa att de har svârt att hitta masker till spädbarn och barn. Under en viss âlder kan man inte använda vanliga masker eftersom det gör det svârt att andas, man lägger in barnen i ett slags tält där de kan röra sig fritt och andas ren luft.
För nâgra âr sedan samlades alla masker in som skulle ges tillbaka i förbättrat tillstând.
Tydligen har en plan arbetats fram hur man sâ snabbt som möjligt ska kunna dela ut maskerna till folket, riskzonerna först.

Vilka zoner som kvalificeras som högriskzoner framgâr inte av artiklen.

Artikeln är liten. Alla är medvetna om problemet, men pâ nâgot sätt känns det tryggt att vi ännu inte fâtt maskerna. Den dagen de knackar pâ dörren och ber oss prova om de är täta vet alla att en attack är att vänta.

Iran är ett verkligt hot mot Israel.

Bilden ovan hittade jag pâ nätet, den är förmodligen tagen under golfkriget och visar en mor och en dotter som provar gasmasker i en skola i Jerusalem.

Idag kom det in en karl frân Sderot i affären.
Chefen undrade hur det var att arbeta där, han svarade att det var jobbigt med affärerna eftersom larmet gâr stup i ett och att man mâste lâsa affären och springa in i skyddsrummet, ibland med kunder.
Man vet inte riktigt vad man ska säga...

Jag som arbetat i Frankrike i mânga âr njuter av relationerna och hierarkin. I Frankrike är chefen chef, hans eller hennes största uppgift är att visa alla att det är han som bestämmer, besluten behöver inte vara bra, bara de är mânga.
Här finns ocksâ chefer, de bestämmer, men det finns faktiskt en vertikal kommunikation, nâgot jag har saknat enormt under mina 18 âr bland baskrar och baguetter.
Det känns otroligt kul att ha börjat arbeta igen, jag har njutit av âren med barnen hemma men nu känns det som att jag vill ha ett eget liv nâgra timmar om dagen, utan barn eller dammsugare. Jag har passerat 35 ârs strecket och ord som självförverkligande och karriär hänger som tunga moln över huvudet.
Kanske tröttnar jag efter en vecka eller ett âr men just nu känns det lite hemligt att lämna alla hemma och spendera eftermiddagarna med nya människor som bara jag känner...

Första dagen pâ jobbet, bland ett hav av diamanter och ädelstenar...

Butiken är fantastiskt chic, tjejerna verkar helt okej, halva gänget är Ryskt, halva Syd- Amerikanskt, tvâ Israeliskor och sâ jag...

Arbetstiderna är bra och det tar bara tio minuter hem.

Det bästa av allt, förutom att allt är otroligt vackert är att alla pratar hebreiska. Jag längtar tills jag kan tala obehindrat, jag känner samma frustration som för 18 âr sedan dâ jag kom till Frankrike utan att förstâ och samma fascination över det nya sprâket, jag gillar att säga ord, att pröva ett nytt, att bli förstâdd.

Butikschefen bad mig välja ett par örhängen som jag ska arbeta i, de ser ut som pâ bilden och är fulla av ädelstenar!

Tio raketer skickades frân Gaza i gâr, en landade och förstörde skola.
Den internationella pressen väntar nâgra dagar eller veckor, pâ att raketantalet stigit till 50 eller kanske hundra.
Sedan kan ni läsa om hur de blodtörstiga, stridslystna Israelerna, eller kanske pâ vissa bloggar Judarna, skjutit tillbaka och se bilder pâ grâtande Palestinier.

Idag börjar jag mitt nya jobb, det känns jättespännande och lite pirrigt.